giftiga bottenfärger avsedda för fritidsbåtar
Skriftlig fråga 2002/03:1314 av S Järrel, Henrik (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-08-19
- Besvarad
- 2003-09-02
- Svar anmält
- 2003-09-16
- Anmäld
- 2003-09-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:1314
av Henrik S Järrel (m) till miljöminister Lena Sommestad om giftiga bottenfärger avsedda för fritidsbåtarSedan slutet av 1980-talet har det funnits krav på att finna alternativ till sådana giftiga bottenfärger, avsedda för fritidsbåtar, som bedöms hota den marina miljöns växt- och djurvärld.
Förbud att sälja giftiga bottenfärger råder för närvarande i inlandet och utefter ostkusten medan det för västkusten tills vidare råder dispens från förbudet.
Nya metoder för miljösäker tvätt av bottenskrov har under tiden utvecklats som i och för sig reducerar behovet av bottenmålning.
Något användningsförbud för giftiga färger synes inte råda. Sådana kan också köpas via till exempel Internet.
Förekomsten av båtar med giftiga bottenfärger bedöms av berörda parter alltjämt vara stor på ostkusten och miljösäker bottentvätt är ännu inte särskilt vanligt.
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta med anledning av dessa välkända olägenheter?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:1314 besvarad av
Svar på fråga 2002/03:1314 om giftiga bottenfärger avsedda för fritidsbåtar
Miljöminister Lena Sommestad
Henrik S Järrel har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av den stora förekomsten av båtar med giftiga bottenfärger på ostkusten och att miljösäker bottentvätt ännu inte är särskilt vanligt.
Båtbottenfärger som marknadsförs som medel mot påväxt (antifoulingmedel), måste vara godkända av Kemikalieinspektionen för att få säljas och användas. Kemikalieinspektionen verkar för en total avveckling av giftiga båtbottenfärger för fritidsbåtar. Avvecklingen sker successivt och i dagsläget gäller följande. Inga giftiga färger får användas i sötvatten, i Bottniska viken eller på båtar med en vikt under 200 kg. Dessutom får de färger som läcker mest koppar inte längre användas i Östersjön och Nordsjön. De konsumenter som har kvar färger som varit godkända för användning tidigare får dock använda dessa.
Den så kallade substitutionsprincipen att byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga eller att övergå till icke kemiska metoder som till exempel båtbottentvättar är ett lagstadgat krav och förutsättning för att vi ska uppnå miljömålet giftfri miljö inom en generation.
Det finns alternativ till giftiga båtbottenfärger, dessa är bland annat båtbottentvättar, torrsättning av båtar och bottenfärger som förhindrar påväxt genom till exempel en glatt yta eller portät yta. Dessa färger behöver inte vara godkända av Kemikalieinspektionen. Det är dock företagens skyldighet att redovisa vad dessa färger innehåller och att garantera att de inte har giftverkan. Det pågår även forskning för att ta fram ytterligare alternativ. MISTRA (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning) har till exempel lovande forskningsprogram som är inriktat på att ta fram färger utan giftverkan men som förhindrar att marina organismer limmar fast på båtskrovet. Jag är mycket bekymrad över att tillgången på båtbottentvättar inte är tillräcklig. Det är viktigt att tillgängligheten på dessa alternativ ökar.
Att det, som Henrik S Järrel påpekar, trots de åtgärder som har vidtagits finns en stor andel båtar med giftiga båtbottenfärger på ostkusten är ett problem. Kommunerna har dock en skyldighet enligt miljöbalken att utöva tillsyn över hanteringen av kemiska produkter. Om en kommun vid tillsynen exempelvis uppmärksammar att giftiga färger säljs utan tillstånd ska detta polisanmälas. I vissa fall kan kommunerna också besluta om en miljösanktionsavgift. En väl fungerande tillsyn enligt miljöbalken kommer att leda till att marknaden för alternativen utvecklas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.