genpolitik och svenskt utvecklingssamarbete
Skriftlig fråga 1998/99:733 av Westerholm, Barbro (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 1999-06-10
- Inlämnad
- 1999-06-10
- Besvarad
- 1999-06-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 juni
Med bioteknikens hjälp har det blivit möjligt att påverka biologiska organismer på gennivå, något som bl.a. är av stor betydelse för livsmedelsproduktionen och det internationella utvecklingssamarbetet.
Det finns ett antal internationella avtal och åtaganden som reglerar immaterialrätten kring användningen av genetiskt material: Växtförädlarrättskonventionen UPOV, biodiversitetskonventionen (CBD), FAO:s växtgenetiska åtagande, Världshandelsorganisationens annex om immaterialrätt (WTO/TRIPS) m.fl. Inom EU finns särskilda direktiv för växtsortsskydd, avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer (GMO) samt skydd av biotekniska uppfinningar.
Svensk policy beträffande olika internationella beslut om användningen av genetiskt material brister i harmonisering. Sveriges stöd av FAO-åtagandet om Farmer's rights överenssstämmer t.ex. inte med svenskt utvecklingssamarbete med Syd. Också internationellt brister harmoniseringen. Därför behövs både nationellt och internationellt en genomlysning av de åtaganden länderna gjort i olika konventioner etc. för att skapa en samlad bild av situationen och ett underlag för en harmonisering av regelverken inom bioteknikens område.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder regeringen avser vidta för att åstadkomma en harmonisering av olika konventioner etc. inom bioteknikområdet såväl internationellt som nationellt.
Svar på skriftlig fråga 1998/99:733 besvarad av
- Miljöminister Kjell Larsson
den 23 juni
Barbro Westerholm har frågat statsrådet Pierre Schori vilka åtgärder regeringen avser vidta för att åstadkomma en harmonisering av olika konventioner och avtal inom genpolitikområdet såväl internationellt som nationellt. Med anledning av att genpolitiken till stor del påverkas av de åtaganden vi förbundit oss till i konventionen om biologisk mångfald och att konventionen och de bägge EG-direktiv som reglerar användningen av genetiskt modifierade organismer (GMO) ligger under mitt ansvar så ankommer det på mig att svara på frågan.
Genpolitikfrågan är omfattande och spänner över de flesta politikområden, såväl hälso- och konsumentområdet som handel, miljö, jord- och skogsbruk, vattenkultur, bistånd, utveckling och det immaterialsrättsliga området. I ljuset av den moderna bioteknikens - genteknikens - snabba utveckling och ökande betydelse i industriella processer och i livsmedelsproduktionen blir frågan allt svårare att hantera som en isolerad företelse i samhället och politiken.
Med tanke på genpolitikens komplexitet är det inte förvånande att den ännu inte utgör en välintegrerad enhet nationellt och internationellt. Regeringen arbetar givetvis med att utforma en samlad strategi för genpolitiken och alla dess frågeställningar. Regeringen har därför tillsatt ett antal utredningar vars syfte varit att belysa var bristerna ligger och hur dessa effektivt skall kunna åtgärdas. Exempel på detta är Utrikesdepartementets utredning Ds 1996:73 Biodiversitet och framtida genpolitik och skrift Genpolitik och biologisk mångfald. Dessutom har regeringen nyligen tillsatt en omfattande parlamentarisk utredning om bioteknikens roll i samhället som skall lämna sitt betänkande i juli år 2000. Utredningen skall bl.a. bedöma den moderna bioteknikens långsiktiga förändringseffekter och lämna förslag till en övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv.
Utöver detta har ytterligare en rad samarbetsinitiativ tagits. Bl.a. har i Dag Hammarskjöldsfondens regi anordnats möten med berörda parter i samhället i syfte att utforma en samlad strategi för det internationella arbetet med tillträde till och rättvis fördelning av nyttigheterna från genresurser. I september i år förväntas dessutom en konsultrapport som skall belysa frågan om hur en hållbar användning av genresurser och rättvis fördelning av nyttigheterna från denna användning skall fördelas mellan involverade parter. Rapporten har beställts av Regeringskansliet.
Frågan om genpolitiken och dess hantering är nära sammankopplad med den övergripande frågan om en ökad integrering av miljö- och utvecklingsaspekterna i WTO:s frihandelsavtal i den kommande Millennierundan. Det är viktigt att handels- respektive miljöavtal är ömsesidigt stödjande och inte motarbetar varandra. Det är därför viktigt att vi agerar konstruktivt och med samlad kraft i alla de forum där handels- och miljöfrågorna kommer upp för att säkerställa detta. Därför avser jag att under hösten utarbeta och föreslå en gemensam svensk position för frågekomplexet genpolitik med utgångspunkt främst från konventionen om biologisk mångfald och de åtaganden som följer av den. En viktig fråga att titta på är bl.a. möjligheten för länder att undanta växter och djur från patentlagstiftning för att i stället utveckla alternativa system för ägandeskyddet av levande material. Således kommer beröringspunkterna mellan mångfaldskonventionen och andra internationella avtal såsom WTO/TRIPS och UPOV m.m. att tas upp.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.