gasning av värphöns
Skriftlig fråga 1999/2000:270 av Karlsson, Kjell-Erik (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-24
- Anmäld
- 1999-11-30
- Besvarad
- 1999-12-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:270
av Kjell-Erik Karlsson (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om gasning av värphönsPå grund av salmonella Livingstone gasades sammanlagt 38 000 värphöns ihjäl den 19 oktober och den 2 november utanför Varberg. Avlivningen skulle ske på ett djurskyddsmässigt och smittskyddsmässigt acceptabelt sätt och övervakas av härför utsedd veterinär, skrev jordbruksverket i sitt beslut.
Ägarna reagerade på det djurskyddsmässigt bristande avlivningssättet. De ansåg att det tog alltför lång tid innan hönorna dog. Inför gasningen den 2 november monterade de därför upp en videokamera i hönshuset bland de 19 000 hönsen. Den videoinspelningen visar att det tar 24 minuter från det gasen börjar strömma ut tills det blir tyst i hönshuset.
Jag anser att 24 minuters avlivning inte är djurskyddsmässigt acceptabelt. Utsedd veterinär hänvisar frågor till Anticimex som utförde gasningen, Anticimex hänvisar till veterinären när det gäller djurskyddet. Jordbruksverket som fattat beslutet om avlivning av de 38 000 hönorna säger att djuren ska dö inom två minuter, 24 minuter kan inte stämma. En annan veterinärinspektör tycker att detta inte är acceptabelt, 24 minuter är alldeles för lång tid. Men påpekar att det inte finns några detaljregler för hur värphöns ska avlivas.
Det är tveksamt om denna hantering kan stämma med djurskyddslagens krav om att djur inte ska åsamkas onödigt lidande.
Avser jordbruksministern inrätta regler för avlivning som inte åsamkar onödigt lidande och som är etiskt acceptabelt?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:270 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:270 om gasning av värphöns
Jordbruksminister Margareta Winberg
Kjell-Erik Karlsson har frågat mig om jag avser inrätta regler för avlivning som inte åsamkar onödigt lidande och som är etiskt acceptabelt.
Enligt djurskyddslagen (1988:534) ska djur skonas från onödigt obehag och lidande när de förs till slakt och när de slaktas. Bestämmelsen avser alla djur, även höns.
En metod som försätter djuret i medvetslöshet redan inne i stallet, utan föregående stress, bör vara den metod som erbjuder det bästa djurskyddet. Vid avlivning av höns på grund av utbrott av smittsam sjukdom, t.ex. salmonella, är det nödvändigt att avlivningen sker på gården för att undvika spridning av smitta. Gasning med cyanväte, som användes i det aktuella fallet, är en vedertagen metod där hönsen snabbt blir medvetslösa efter det att de exponerats för gasen. Hur snabbt hönsen påverkas i en viss lokal beror dock på den tid det tar för gasen att sprida sig och nå höns på olika platser i lokalen, t.ex. beroende på burarnas placering och eventuellt friskluftsläckage.
Det finns för närvarande inga detaljföreskrifter för avlivning av höns. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag emellertid att sådana behövs. Statens jordbruksverk har också för avsikt att se över frågan och kommer att påbörja en översyn av föreskrifterna om avlivning och slakt under nästa år.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.