Gasledningen och Sveriges ansvar
Skriftlig fråga 2007/08:16 av Wallmark, Hans (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-09-25
- Anmäld
- 2007-09-26
- Besvarad
- 2007-10-03
- Svar anmält
- 2007-10-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 september
Fråga
2007/08:16 Gasledningen och Sveriges ansvar
av Hans Wallmark (m)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Den 7 och 28 augusti träffades företrädare för Östersjöländernas parlamentariska församlingar i Berlin. Självfallet stod miljöfrågorna högt upp på dagordningen. Det finns en insikt om behovet av åtgärder och aktioner. Kopplingen till energipolitiken är uppenbar. Det finns också länder i Central- och Östeuropa som upplevt hur energileveranser plötsligt stoppats på oklara grunder men där det går att misstänka att det handlat om försök till politiska påtryckningar. När stater som Sverige och Tyskland diskuterar sin försörjning med bland annat Ryssland ställs befogade krav från våra baltiska grannar och Polen att inte glömmas bort i sammanhanget. Att gasledningen mellan Ryssland och Tyskland ska dras på Östersjöns botten i stället för på land är en stor utmaning. Det finns flera fördelar med en dragning på land, både av miljöhänsyn och av trygga energileveranser till fler stater. Vid mötet i Berlin märktes tydligt hur företrädare för andra länder ger uttryck för besvikelse över att energifrågan inte behandlas i ett större EU-sammanhang utan mer ses som en diskussion som för närvarande förs mellan aktörer från huvudsakligen Ryssland, Tyskland och Sverige.
Har EU-ministern för avsikt att utifrån den svenska positionen vidta några åtgärder för att bredda frågan om energileveranser och gasledning i Östersjöområdet till att även inbegripa aktörer från andra EU-länder än Tyskland såsom Estland, Lettland, Litauen och Polen?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:16 besvarad av Näringsminister Maud Olofsson
Svar på fråga
2007/08:16 Gasledningen och Sveriges ansvar
Näringsminister Maud Olofsson
Hans Wallmark har frågat EU-minister Cecilia Malmström om regeringen har för avsikt att utifrån den svenska positionen vidta några åtgärder för att bredda frågan om energileveranser och gasledning i Östersjöområdet till att även inbegripa aktörer från andra länder än Tyskland såsom Estland, Lettland, Litauen och Polen. Som ansvarig minister för energifrågorna är det min uppgift att besvara frågan.
Sverige för kontinuerligt diskussioner om energipolitiska frågor i såväl bilaterala som regionala sammanhang med alla länder kring Östersjön. Där ingår exempelvis det energipolitiska Östersjösamarbetet, nordiskt energipolitiskt samarbete och bilaterala kontakter mellan Sverige och enskilda länder. I dessa sammanhang tas givetvis även frågan om gasledningen upp.
I EU har frågan om de externa energipolitiska relationerna aktualiserats under den senaste tiden. Alla Östersjöländer som är EU-medlemmar har möjlighet att delta i den diskussionen och Sverige stöder strävan att EU i större utsträckning ska tala med en röst i detta sammanhang.
Jag kan också försäkra Hans Wallmark om att frågan om försörjningstrygghet och solidaritet är centrala delar av det tredje energipolitiska åtgärdspaket som EU-kommissionen nyligen lade fram för gasmarknaden. Genom kommissionens förslag har frågan om energileveranser till de nämnda länderna breddats ytterligare.
Jag delar Hans Wallmarks uppfattning att det aktuella gasledningsprojektet berör alla länder runt Östersjön. De konkreta planerna för gasledningen har varit och är föremål för diskussioner och samråd inom ramen för FN-konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, den så kallade Esbokonventionen. Ett stort antal synpunkter och önskemål har framförts från myndigheter och organisationer runt Östersjön.
Därmed ser jag ingen anledning att nu vidta några ytterligare åtgärder på grund av den planerade gasledningen.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.