Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

funktionshindrades rätt till daglig verksamhet

Skriftlig fråga 2004/05:1132 av Juholt, Håkan (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-03
Inlämnad
2005-03-03
Besvarad
2005-03-09
Svar anmält
2005-03-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 mars

Fråga 2004/05:1132

 av Håkan Juholt (s) till socialminister Berit Andnor om funktionshindrades rätt till daglig verksamhet

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en mycket viktig social reform som har fått stor betydelse för många människor. Det är dock nödvändigt att utvärdera reformen och rätta till brister i den. En brist gäller rätten till daglig verksamhet. Lagen reglerar vilka grupper som har rätt till särskilt stöd och särskild service. I detta borde ingå också rätt till daglig verksamhet. Det är dock inte fallet i dag. Det är angeläget att både fysiskt och psykiskt funktionshindrade har denna rätt.

Jag vill fråga socialministern vilka ytterligare åtgärder hon är beredd att vidta för att LSS ska ge alla som önskar det rätt också till daglig verksamhet.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1132 besvarad av

den 9 mars

Svar på fråga 2004/05:1132 om funktionshindrades rätt till daglig verksamhet

Socialminister Berit Andnor

Håkan Juholt har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag är beredd att vidta för att LSS ska ge alla som önskar det rätt också till daglig verksamhet.

Att kunna delta i arbetslivet och få sin försörjning genom eget arbete, rehabilitering och sysselsättning har stor betydelse för personer med funktionshinder. Arbete, rehabilitering och sysselsättning är också prioriterade områden för regeringen. Arbetslinjen @ att främja aktivitet i form av arbete eller utbildning @ är en överordnad princip i regeringens sysselsättnings- och tillväxtpolitik. Arbetet att förbättra tillgängligheten i samhället och att bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder är också ett prioriterat område. Alla medborgares kompetens och arbetsvilja ska tas till vara.

I socialtjänstlagen finns bestämmelser som reglerar kommunernas ansvar för sysselsättning och dagverksamheter. Kommunen ska medverka till att människor med psykiska och fysiska funktionshinder som möter betydande svårigheter i sin livsföring får en meningsfull sysselsättning. Kommunen bör vidare genom dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för enskilda att få kontakt med andra. Kommunen ska dessutom i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete.

Jag anser att de regler som finns i socialtjänstlagen är bra och markerar att utöver landsting, Försäkringskassan och arbetsmarknadsmyndigheter har även kommunernas socialtjänst ansvar för rehabilitering och sysselsättning. Jag menar dessutom att en utvidgning av målgruppen i LSS för insatsen daglig verksamhet, inte enbart behöver innebära fördelar. Det kan finnas en risk att insatsen i vissa fall mer konserverar ett tillstånd, där den enskilde befinner sig långt från arbetsmarknaden, i stället för att bidra till en långsiktig rehabilitering in i arbetslivet. Mycket talar även för att en sådan insats endast skulle komma att omfatta ett begränsat antal personer. Det är därför tveksamt om en sådan reform skulle leda till ökad sysselsättning och det varierade utbud av sysselsättning och rehabilitering som det finns behov av.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har pekat på betydande brister när det gäller omfattningen av sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder. Det finns därför ett stort behov av att stimulera sysselsättning inom detta område. Det är bakgrunden till att regeringen i budgetpropositionen för 2005 föreslog riksdagen att avsätta 700 miljoner kronor för åren 2005 och 2006 som en särskild satsning. Satsningen utgörs av två delar. Den första delen avser 400 miljoner kronor år 2005 och 100 miljoner kronor år 2006 för satsningar på vård, sysselsättning och boende. Den andra delen avser en särskild satsning på verksamhetsutveckling bland annat till rehabilitering och sysselsättning.

Det finns goda förutsättningar för att sysselsättning i olika former kan utvecklas snabbt, särskilt eftersom många kommuner redan har verksamhet som de kan bygga vidare på. Här vill jag uppmärksamma de möjligheter som reformen om finansiell samordning också kan ge. Inom ramen för finansiell samordning har kommunerna möjlighet att anpassa och utveckla verksamheter för personer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna. I en finansiell samordning ska kommunerna bidra med 25 % av kostnaderna, landstinget med 25 % och staten via Försäkringskassan och arbetsmyndighet med 50 %.

En utredning har även haft regeringens uppdrag att se över och komma med förslag om de arbetsmarknadspolitiska insatserna för arbetshandikappade. De olika förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Min bedömning är att personer med funktionshinder främst är intresserade av arbete på den öppna arbetsmarknaden genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finns. Det är snarare inom arbetsmarknadspolitiken som de politiska satsningarna behövs. Personer med psykiska funktionshinder kan liksom personer med utvecklingsstörning möta ännu större hinder på arbetsmarknaden än personer med fysiska funktionshinder. Vägen till arbete är många gånger längre och för att undvika passivisering samt för att påbörja rehabilitering måste socialtjänsten erbjuda meningsfull sysselsättning till exempel genom dagverksamheter.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.