frivilliginsatser i vården

Skriftlig fråga 2000/01:1648 av Gustafsson, Lars (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-09-04
Anmäld
2001-09-18
Besvarad
2001-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 september

Fråga 2000/01:1648

av Lars Gustafsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om frivilliginsatser i vården

Frivilliginsatser inom vården kan berika både hälso- och sjukvården och enskilda människors liv. Vi har i Sverige mycket att lära om hur frivilliga stödinsatser kan bidra till en bättre vårdkvalitet. Frivilliginsatser kan vara värdefulla också i det förebyggande hälsoarbetet.

Anhöriginsatser och frivilliginsatser kan komplettera, men aldrig ersätta den offentligt finansierade sjukvården. Ytterst är alltid ansvaret vårt gemensamma men om man aktiverar det civila samhället och tillåter de frivilliga insatserna att spela en mer betydelsefull roll @ kan det i sin tur öka medborgarinflytandet.

I många länder, t.ex. Kanada, är frivilligarbete ett inslag som har stor betydelse för hälso- och sjukvården. Man har lyckats samla alla goda krafter för att finna lösningar på de växande vårdbehoven. I den dystra situationen med växande vårdköer, brist på vårdpersonal och stora behov av mänsklig närhet kan frivilliginsatser vara en del i lösningen.

Vilka åtgärder avser socialministern att vidtaga för att stödja frivillig- och anhöriginsatser?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1648 besvarad av

den 17 september

Svar på fråga 2000/01:1648 om frivilliginsatser i vården

Socialminister Lars Engqvist

Lars Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att stödja frivillig- och anhöriginsatser i hälso- och sjukvården.

Först måste jag framhålla att många uppgifter inom hälso- och sjukvården varken kan eller får utföras av andra än utbildad och legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Detta gäller oavsett om insatserna finansieras offentligt eller inte. När det gäller direkt sjukvårdande uppgifter är utrymmet för insatser från anhöriga och frivilliga därför ytterst begränsat.

När det däremot gäller insatser av omsorgskaraktär kan givetvis även andra göra stora och väsentliga insatser. Betydelsefulla, och i många fall krävande, omsorgsinsatser görs framför allt av anhöriga. Detta gäller särskilt om den vårdbehövande bor kvar i det egna hemmet. Det är därför viktigt att de som kan och vill delta i vården och omsorgen av sina närstående får det stöd som de behöver. Det arbete som utförs inom de frivilliga organisationerna utgör här ett viktigt komplement till samhällets stöd och det är viktigt att samverkan mellan de frivilliga organisationerna och samhället utvecklas. En del av resurstillskottet i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) används för att kommunerna tillsammans med frivilligorganisationer ska utveckla stödet till anhöriga. Dessa satsningar ska sedan kunna fortsätta inom ramen för det resurstillskott som knutits till den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården (prop. 1999/2000:149).

Frivilliga insatser som har positiv betydelse för dem som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården kan vara av flera slag. Detta gäller inte minst inom det förebyggande hälsoarbetet. Här fylls viktiga uppgifter inte minst av organisationer som på olika sätt företräder vårdtagarna själva, såsom pensionärs- och handikapporganisationer. Dessa organisationers verksamhet är även viktig då den bidrar till att öka inflytandet för de grupper som själva utnyttjar hälso- och sjukvården. Jag vill här framhålla att anslagen för statsbidrag till handikapporganisationer inom ramen för den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) nyligen ökats.

Jag vill sammanfattningsvis understryka att regeringen på olika sätt stöder viktiga insatser från anhöriga och frivilliga som bidrar till förbättrad livskvalitet för dem som behandlas inom hälso- och sjukvården, men att ökade insatser från dessas sida knappast kan lösa de problem som förekommer med vårdköer och brist på utbildad hälso- och sjukvårdspersonal.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.