friskolor
Skriftlig fråga 2000/01:867 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-03-12
- Anmäld
- 2001-03-20
- Besvarad
- 2001-03-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:867
av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om friskolorMer än var tionde elev som lämnade grundskolan förra året saknade behörighet för gymnasiestudier. De hade inte nått godkänt i något av kärnämnena svenska, engelska eller matematik. Det finns stora skillnader mellan olika skolor. Friskolorna utmärker sig genom att de flesta ligger i toppen när det gäller bra betyg.
En friskola ligger dock längst ned på listan, med 57 % som saknade behörighet. Men förklaringen är enkel, det är den enda skolan i Sverige som bara tar emot elever som har dyslexi. Eleverna har dock kommit så långt efter med undervisningen i den kommunala skolan, innan de kommer till friskolan, att de haft för mycket att ta igen. Därför får de inte fullt betyg fast att de kommit långt på vägen.
Det är viktigt med en mångfald av skolor. Inte bara för elever med bra betyg utan även för elever med läs- och skrivsvårigheter, där friskolor kan specialisera sig på att hjälpa barn med just dessa behov.
Min fråga till skolministern är:
Vilka åtgärder ämnar skolministern vidta för att tillgodose alla elevers behov i form av friskolor?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:867 besvarad av
den 20 mars
Svar på fråga 2000/01:867 om friskolor
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Sten Tolgfors har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att tillgodose alla elevers behov i form av friskolor.
Jag anser inte att det finns behov som endast kan tillgodoses av fristående skolor. Däremot har varje elev behov av särskilt stöd och en lagstiftad rätt att få detta. Det är skolhuvudmannens uppgift att ge eleverna möjligheter att uppnå målen. I de flesta fall bör detta ske i en skola där eleverna arbetar i en miljö som kan omfatta alla. En elev som är i behov av stöd ska i första hand få detta vid den skola som han eller hon vill gå i. Oavsett huvudman måste skolan som regel anpassa sin organisation och sin undervisning så att hänsyn tas till alla elevers behov och förutsättningar.
Eftersom alla elever är olika och har olika behov, måste skolan möta eleverna på olika sätt för att ge dem en likvärdig utbildning. Att utbildningen är likvärdig innebär inte att undervisningen måste vara likformig. Fristående skolor kan bidra till ökad mångfald inom skolväsendet. Det finns många skolor, såväl kommunala som fristående, som profilerar sig genom olika inriktningar, alltifrån drama till livsåskådning eller dyslexi. Jag tycker att mångfalden i sig är positiv och den är som regel en förutsättning för utveckling och pedagogisk förnyelse. En fristående skola får dock inte verka segregerande utan ska vara öppen för alla. Varje skola måste präglas av öppenhet och mångfald och eleverna ska alltid ha rätt att välja skola.
Nyligen överlämnade Friskolekommittén sitt betänkande Fristående gymnasieskolor @ hot eller tillgång (SOU 2001:12) till mig. I dagarna offentliggjorde dessutom Utbildningsdepartementet en promemoria om fristående skolor. Betänkandet och promemorian går ut på gemensam remiss till ett stort antal myndigheter, organisationer, kommuner etc.
Jag ser fram emot en bred diskussion om hur elevernas bästa kan tillgodoses i fristående och kommunala skolor samt hur de kan arbeta utifrån likvärdiga förutsättningar och därmed komplettera varandra.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.