fredsplanen för västra Sahara
Skriftlig fråga 2000/01:820 av Ekholm, Berndt (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-28
- Anmäld
- 2001-03-06
- Besvarad
- 2001-03-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:820
av Berndt Ekholm (s) till utrikesminister Anna Lindh om fredsplanen för västra SaharaÄnnu har inte folkomröstningen avseende Västsahara ägt rum. I början av år 2000 hade ca 198 000 personer genomgått en identifieringsprocess under FN-organet Minurso. Ca 86 000 röstberättigade hade identifierats. Marocko använde då överklagandeinstrumentet för att ifrågasätta 130 000 fall. Detta måste tolkas som att Marocko inte har för avsikt att fullfölja fredsplanen.
Efter att det mycket utdragna identifieringsarbetet avslutats har trycket ökat mot att förverkliga det sista steget i fredsplanen. Därmed hotas FN:s auktoritet. Det internationella samfundets beslutsamhet att genomföra folkomröstningen synes vackla. Läget är nu mycket allvarligt och ett nytt krig mellan Marocko och Polisario var mycket nära att bryta ut runt årsskiftet.
Om ett nytt krig ska kunna undvikas måste den europeiska unionen ta sitt ansvar för utvecklingen i Västra Sahara. Ett utvidgat partnerskap med Marocko som del av Maghreb-regionen kan bara innebära långsiktig stabilitet om det inkluderar ett hänsynstagande till västsahariernas rätt till självbestämmande. Sverige har som EU:s ordförandeland ett ansvar och en möjlighet att vidta omedelbara insatser för att förhindra att fredsplanen bokstavligen skjuts i sank.
Jag vill därför fråga utrikesministern om regeringen är beredd att aktivt under ordförandeskapsperioden främja ett förverkligande av fredsplanen för Västra Sahara.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:820 besvarad av
Svar på fråga 2000/01:820 om fredsplanen för västra Sahara
Utrikesminister Anna Lindh
Berndt Ekholm har frågat mig om regeringen är beredd att aktivt under ordförandeskapsperioden främja ett förverkligande av fredsplanen för västra Sahara.
Som jag tidigare har framhållit i olika sammanhang har den svenska regeringens inställning hela tiden varit att Västsaharas framtida status ska lösas på ett demokratiskt sätt där de inblandade parternas situation och legitima intressen beaktas.
FN:s roll i Västsaharakonflikten är central. EU:s och Sveriges agerande kommer även fortsättningsvis att gå ut på att stödja FN:s uppdrag och att inte handla på ett sätt som kan störa ansträngningarna att nå en överenskommelse mellan parterna.
I den senaste rapporten från FN:s generalsekreterare från februari i år konstateras att relationen mellan parterna har försämrats och att misstron och bitterheten undergräver rådande avtal om eldupphör. Vidare beklagas att inga framsteg har gjorts när det gäller att genomföra fredsplanen eller Marockos beredskap att i enlighet med internationella normer överlåta reella befogenheter till Västsahara.
Generalsekreteraren rekommenderar en förlängning av Minursos mandat med två månader till den 30 april, i syfte att ge Marocko möjlighet att inkomma med ett förhandlingsförslag. Om detta inte sker kommer Minurso att instrueras att fortsätta arbetet med att genomföra fredsplanen. Generalsekreteraren meddelar vidare att detta är den sista förlängningen av Minursos mandat som generalsekreteraren avser att stödja i syfte att ge Marocko tid att presentera ett förslag till politisk lösning på konflikten.
Trots att läget är dystert har vissa förtroendeskapande åtgärder vidtagits, t.ex. Polisarios frisläppande av 201 marockanska krigsfångar i december 2000.
En positiv omsvängning tycks också skönjas i Marocko när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter och förhoppningarna har ökat att Marocko ska inta en konstruktiv roll. Vidare finns tecken på att samarbetet inom den arabiska Maghreb-unionen, i vilken Algeriet, Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien deltar, kommer att återupptas. Detta påverkar möjligheterna att nå en lösning i Västsaharafrågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.