framtidsberedning i regeringen

Skriftlig fråga 2004/05:886 av Sandahl, Olle (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-02-04
Anmäld
2005-02-08
Besvarad
2005-02-09
Svar anmält
2005-02-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 februari

Fråga 2004/05:886

av Olle Sandahl (kd) till statsminister Göran Persson om framtidsberedning i regeringen

I Finland är Ekonomiska rådet samarbetsorgan för regeringen, de viktigaste intresseorganisationerna och Finlands Bank. Rådet leds av statsministern och möts en gång i månaden för att hantera frågor som är viktiga för nationens välgång. Ekonomiska rådet strävar efter att stärka och fördjupa en analytisk diskussion som grund för ekonomisk-politiska beslut och beslut som gäller tillväxt-, jämvikts- och strukturfrågor.

I Sverige saknas motsvarande forum för denna angelägna uppgift. Forskningsberedningen, som är regeringens viktigaste kontaktyta mot forskningen, Ekonomiska rådet, som är ett internt expertorgan knutet till Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet, och slutligen Expertgruppen för samhällsekonomiska studier saknar organisatorisk möjlighet att fylla motsvarande angelägna och framgångsrika funktion som Ekonomiska rådet har i Finland.

Framtids- och forskningsfrågorna i Sverige behöver en ny bas för bred diskussion på regeringsnivå i Sverige, på liknade sätt som det finska Ekonomiska rådet.

Mot bakgrund av det ovan anförda:

Hur ser statsministerns tidplan ut när det gäller att inrätta en framtidsberedning, där forskningsfrågorna har en given plats?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:886 besvarad av

den 9 februari

Svar på fråga 2004/05:886 om framtidsberedning i regeringen

Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky

Olle Sandahl har frågat hur statsministerns tidsplan ser ut när det gäller att inrätta en framtidsberedning där forskningsfrågorna har en given plats.

Arbetet är så fördelat inom regeringen att det är jag som svarar på frågor gällande forskningspolitiken.

Det står varje land och varje regering fritt att organisera på vilket sätt man vill att särskilda frågor ska beredas inom respektive regering. Hur en regering organiserar sig skiljer sig från land till land beroende på en mängd faktorer. Länder har olika statsskick, enskilda ministrar kan ha olika åtaganden, strukturer inom regering och regeringskansli är olika.

I Finland har man valt att ha ett flertal råd där statsministern sitter ordförande. Det finns Ekonomiska rådet som Olle Sandahl talar om, dessutom finns Statens råd för vetenskap och teknologi och Rådet för informationssamhället. Det är framför allt i Statens råd för vetenskap och teknologi som forskningsfrågorna behandlas.

Sverige använder kommittéväsendet på det sätt som Finland använder sina råd, för att bland annat utreda sakfrågor och ta fram rapporter.

I Sverige fattar regeringen kollektiva beslut. Sedan 1999 har utbildnings- och forskningsministern haft ett särskilt ansvar för forskningsfrågorna i regeringen, men det är likväl regeringen som fattar beslut efter gemensamt övervägande.

Forskningsberedningen, som inrättades av Tage Erlander 1962, skapades för att främja en närmare samverkan mellan forskare, näringsliv och regeringen. Forskningsberedningen är ett rådgivande organ åt regeringen i forskningspolitiska frågor. Under hösten 2004 inrättades dessutom ett Innovationspolitiskt råd som forum för diskussioner om riktlinjer för svensk innovationspolitik och strategier för tillväxt och förnyelse. Chefen för Näringsdepartementet är ordförande för det Innovationspolitiska rådet.

Regeringen har således både Forskningsberedningen och Innovationspolitiska rådet som viktiga rådgivande organ för framtida beslut inom forsknings- och innovationspolitiska frågor.

Finland har sin modell och Sverige har sin modell. Några planer på ett inrättande av en svensk framtidsberedning där forskningsfrågorna har en given plats finns således inte.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.