fosterbarn
Skriftlig fråga 1997/98:13 av Davidson, Inger (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-09-19
- Anmäld
- 1997-09-29
- Besvarad
- 1997-10-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I dag lever 12 000 barn i familjehem. Många av dessa är långtidsplacerade och lever i ständig ovisshet om sin framtid. Deras behov och rättigheter skyddas inte tillräckligt av dagens lagstiftning och praxis. Vi vet att barn har ett stort behov av att leva i en stabil tillvaro med en permanent familj, detta pekar också FN:s barnkonvention på. Trots detta görs ingenting för att förbättra dessa barns situation.
Familjehemsvård och omhändertaganden har utretts och debatterats gång på gång utan att verkligheten ändrats mycket för just gruppen långtidsplacerade barn. Olika möjligheter som t.ex. vårdnadsöverflyttning, s.k. öppen adoption och gemensam vårdnad har förts fram som tänkbara alternativ.
På vilket sätt avser socialministern agera för att förbättra villkoren för de långtidsplacerade fosterbarnen?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:13 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
Inger Davidson har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att förbättra villkoren för de långtidsplacerade fosterbarnen.
Familjehemsvården har varit i fokus under större delen av 1990-talet. Socialstyrelsen hade under åren 1993-1995 regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Genom detta uppdrag sattes ett utvecklingsarbete vad gäller metoder och kvalitet i gång i kommunerna vilket fortfarande pågår. Enligt tillsynsmyndigheterna har kvaliteten på kommunernas arbete med familjehemsplacerade barn förbättrats under de senaste åren. Den 31 december 1996 var ca 8 000 barn placerade i familjehem. Ungefär två tredjedelar av dessa barn är frivilligt placerade med stöd av socialtjänstlagen och en tredjedel är omhändertagna med stöd av bestämmelserna i lagen om vård av unga.
Ett av uppdragen till Socialstyrelsen innefattade att ställa samman kunskap om vårdnadsöverflyttningar för de långvarigt placerade barnen. Resultaten av denna studie redovisades i en delrapport - "Ovisshetens barn". När rapporten skrevs år 1995 redovisades att ungefär hälften av de vid den tiden familjehemsplacerade barnen hade bott i samma familj i tre år eller mer och en tredjedel hade bott i samma hem fem år eller längre. De långtidsplacerade barnen lever, precis som Inger Davidson påpekar, under speciella förhållanden eftersom de sällan får något riktigt besked om var de hör hemma. Det finns alltid en möjlighet att placeringen avbryts och barnet flyttas, med eller mot sin vilja, under hela placeringstiden.
Den svenska modellen för familjehemsvård ger uttryck för en stark medvetenhet om föräldrarnas betydelse för det familjehemsplacerade barnet och värdet av att de görs delaktiga i arbetet med barnet. Det instrument som används vid långvariga familjehemsplaceringar i Sverige är vårdnadsöverflyttning till föräldrarna i familjehemmet. En ökad användning av vårdnadsöverflyttning medför att detta förhållningssätt försvagas och ersätts av ett arbetssätt där föräldrarna tenderar att utestängas.
I Socialstyrelsens rapport diskuteras förutsättningarna för att i ökad utsträckning använda vårdnadsöverflyttningar för att lösa de långtidsplacerade barnens dilemma. För- och nackdelar med en sådan strategi redovisas.
Den 1 januari 1998 träder de ändringar i socialtjänstlagen i kraft som riksdagen beslutat om. När det gäller de familjehemsplacerade barnen stärks deras ställning. Allt arbete med barn skall ske med barnets bästa i fokus. Vården bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med föräldrar, syskon och andra för barnet betydelsefulla personer samt barnets kontakt med hemmiljön.
En bestämmelse, som innebär att möjligheten att placera ett barn i dess naturliga nätverk skall utredas i första hand, har tillkommit i syfte att stärka barnets kontakt med sitt ursprung.
Ett hinder för vårdnadsöverflyttning som ofta redovisats är att det inte varit möjligt för kommunen att fortsätta utge ersättning till familjehemmet för vården av barnet. En sådan möjlighet införs nu i socialtjänstlagen. Familjehemmet kan också vara i fortsatt behov av annat stöd från socialnämnden för att kunna fullfölja sin uppgift, något som kommer att bli möjligt efter den 1 januari 1998.
Det är Socialstyrelsens uppgift att genom allmänna råd ge kommunerna vägledning i detta sammanhang. Jag kommer noga att följa hur de ändrade bestämmelserna i socialtjänstlagen kommer att påverka familjehemsplacerade barns förhållanden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.