Förundersökningsbegränsning

Skriftlig fråga 2005/06:259 av Eberstein, Susanne (s)

den 20 oktober

Fråga 2005/06:259 av Susanne Eberstein (s) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Förundersökningsbegränsning

Att brott beivras tillhör en av rättsstatens grundförutsättningar. Det är viktigt att samhället visar en reaktion på sådana handlingar som inte tillhör vårt samhälles normer, både ur ett allmänpreventivt och ett individualpreventivt synsätt. Men det är även viktigt utifrån brottsoffrets perspektiv att det sker en reaktion. Det ger brottsoffret ett synliggörande och en upprättelse. Att få ett brott som är begånget under åtal kan även innebära en hjälp för brottsoffret i processen att driva skadestånd. I dag kan det fungera så att en brottsling begår ett stort antal brott och det kan finnas flera brottsoffer. Ändå väljer åklagaren att inte åtala den tilltalade för samtliga brott. Enligt aktuell statistik från åklagarväsendet sker åtalsunderlåtelse i 9 % av fallen. Reglerna för att underlåta åtal för brott finns i RB 20 kap. Vidare återfinns regler för att underlåta åtal vid brott i lagen om unga lagöverträdare. Därutöver återfinns regler om förundersökningsbegränsning i RB 23 kap., vilket blir en begränsning i ett ännu tidigare skede. I dessa fall sker inte ens en utredning av brottet. Inget av nämnda lagrum tar sitt uttryck ur ett brottsofferperspektiv. Processekonomi och effektivitet tycks i stället ha kommit i förgrunden. Lagrummen innebär att brottsoffrets möjlighet till upprättelse i domstol åsidosätts. Ur brottsoffrets perspektiv är detta mycket olyckligt eftersom den utsatte inte får se förövaren dömd för det brott offret blivit utsatt för. Det innebär ytterligare en kränkning för den drabbade som redan säkerligen känner sig kränkt.

Min fråga till ministern är vad han avser att göra för att ändra detta så att den misstänkte blir åtalad för samtliga brott han eller hon är misstänkt för oavsett antal.