Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

förtidspensionering

Skriftlig fråga 2004/05:1774 av Lilliehöök, Anna (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-06-02
Anmäld
2005-06-02
Besvarad
2005-06-09
Svar anmält
2005-06-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 juni

Fråga 2004/05:1774

 av Anna Lilliehöök (m) till finansminister Pär Nuder om förtidspensionering

Den 1 juli 2003 infördes som huvudregel att långtidssjukskrivna ska förtidspensioneras med sjuk- eller aktivitetsersättning efter ett års sjukskrivning. I propositionen som ligger till grund för riksdagsbeslutet anförde föredragande statsråd att följden av att fler försäkrade snabbare får sjuk- eller aktivitetsersättning sammantaget blir en utgiftsminskning för staten.

Sedan detta beslut fattades av riksdagen har förtidspensioneringarna ökat i snabb takt. Från att ca 40 000 personer förtidspensionerades årligen har siffran stigit till att ca 70 000 personer förtidspensioneras med sjuk- eller aktivitetsersättning varje år. Antalet förtidspensionerade har stigit till ca 550 000 personer.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern om han gör bedömningen att ovanstående beslut verkligen har lett till en utgiftsminskning för staten.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1774 besvarad av

den 9 juni

Svar på fråga 2004/05:1774 om förtidspensionering

Statsrådet Hans Karlsson

Anna Lilliehöök har frågat finansministern om han gör bedömningen att den 1 juli 2003 införda regeln om att Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ska ha utrett om det finns förutsättningar för att tillerkänna den försäkrade aktivitets- eller sjukersättning i stället för sjukpenning verkligen lett till en utgiftsminskning för staten. Hon hänvisar till vad föredragande statsråd anförde i den proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Den så kallade ettårsregeln, som Anna Lilliehöök åberopar, syftar till att tidigt utreda om arbetsförmågan är långvarigt eller varaktigt nedsatt av medicinska orsaker och få till stånd adekvata rehabiliteringsinsatser så tidigt som möjligt i sjukfallen. Härigenom ska utredningsarbetet effektiviseras och de regionala skillnaderna minska inom Försäkringskassan vid handläggning av de långa sjukfallen. Regeln innebär således att om det vid utredningen framkommer att rehabiliteringsmöjligheterna inte är uttömda och arbetsoförmågan består, ska den försäkrade även fortsättningsvis ha rätt till sjukpenning eller rehabiliteringspenning. Det är således inte fråga om att efter ett år med automatik byta ut sjukpenningen mot sjuk- eller aktivitetsersättning som Anna Lilliehöök antyder. Denna regel ska helt enkelt förstärka tilltron till försäkringen genom att de försäkrade, oavsett var de bor i landet, får rätt slags ersättning från sjukförsäkringen.

Det är riktigt att det i propositionen (prop. 2002/03:89) anges att förslaget bör leda till en minskning av utgifterna som blir följden av att fler försäkrade snabbare får aktivitets- eller sjukersättning, eftersom sådan ersättning i normalfallet blir lägre än den försäkrades sjukpenning. Å andra sidan kommer en övergång till aktivitets- eller sjukersättning att medföra att vissa försäkrade blir berättigade till bostadstillägg.

När det gäller frågan om en utgiftsminskning verkligen inträffat kan konstateras att utgifterna för sjukpenning minskar, medan utgifterna för aktivitets- och sjukersättning ökar, främst som en följd av ökningen av antalet ersättningsberättigade samt att utgifterna för bostadstilläggen från och med 2005 belastar anslaget för aktivitets- och sjukersättning. De sammantagna utgifterna bedöms öka ytterligare något under 2005 och 2006, men bedöms därefter minska. Däremot förväntas det så kallade ohälsotalet @ summan av antalet utbetalda dagar under ett år med sjukpenning, inklusive rehabiliteringsersättning, och aktivitets- eller sjukersättning - att fortsätta att minska, vilket är glädjande.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.