författningskrock
Skriftlig fråga 1997/98:668 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-04-22
- Anmäld
- 1998-04-27
- Besvarad
- 1998-04-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
I samband med att bestämmelsen om preskriptionstiden fördes över till 1980 års utlänningslag sägs i propositionen som ligger till grund för lagen att det inte bör vara uteslutet om utlänningen gömt sig att på nytt ta upp frågan om utlänningens avlägsnande ur landet och meddela ett nytt utvisningsbeslut.
I "Förordning om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden" (SFS 1998:117) säger regeringen: "Uppehållstillstånd skall inte beviljas om den huvudsakliga anledningen till att avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte gått att verkställa är att utlänningen hållit sig undan eller på annat sätt medverkat till att beslutet inte kunnat verkställas."
Det förefaller som om förordningen skärper utlänningslagens bestämmelse om möjligheten för en gömd kosovoalban att få sin sak prövad, genom att förordningen använder det absoluta "skall inte beviljas" mot utlänningslagens "bör inte vara uteslutet."
Min fråga till statsrådet är:
Har regeringen för avsikt att vidta några åtgärder för att förordning SFS 1998:117 skall vara i överensstämmelse med utlänningslagen?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:668 besvarad av , ()
- Statsrådet Pierre Schori
Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen har för avsikt att vidta några åtgärder för att förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden (SFS 1998:117) skall vara i överensstämmelse med utlänningslagen vad gäller frågan om undanhållandes inverkan på möjligheterna att erhålla uppehållstillstånd efter att ett beslut om avvisning eller utvisning preskriberats.
Låt mig inledningsvis ge en kort bakgrund till principerna bakom reglerna om preskription i utlänningslagen.
Syftet med preskriptionsregeln är att förskona den avvisade eller utvisade utlänningen från att under mycket lång tid behöva leva under hot om avlägsnande på grund av ett beslut som av någon anledning inte har kunnat verkställas. Preskription inträder även om verkställigheten har omöjliggjorts genom att utlänningen har hållit sig undan. Såsom påpekats av Ulla Hoffmann framgår det av förarbetena till 1980 års utlänningslag att det i en sådan situation inte borde vara uteslutet att på nytt ta upp frågan om utlänningens avlägsnande ur landet och meddela ett nytt utvisningsbeslut (se prop. 1979/80:96 s. 109). Uppfattningen godtogs av riksdagen.
Vid tillkomsten av den nuvarande utlänningslagen har preskriptionstiden förlängts till fyra år. Ändringen motiverades av att det har blivit allt vanligare att utlänningar förhindrar verkställighet genom att hålla sig undan långa tider. I övrigt gjordes inte några ändringar i sak av preskriptionsreglerna.
Ulla Hoffmann har i sin fråga hänvisat till uttalanden som gjorts i förarbetena till 1980 års utlänningslag. Förarbetsuttalanden är förvisso av stor betydelse vid tolkningen av skilda lagrum, men är på intet sätt bindande för de rättstillämpande myndigheterna.
Om preskription inträtt kan uppehållstillstånd beviljas efter förnyad ansökan därom. Regeringen har emellertid genom praxisbeslut slagit fast principen att uppehållstillstånd inte beviljas om utlänningen har hållit sig undan verkställighet av ett avlägsnandebeslut eller på annat sätt själv bidragit till den långa vistelsetiden (1981-10-29 IM 113/81 och 1990-11-01 U 5702/90). Även Utlänningsnämnden har vid flera tillfällen fastslagit denna princip. Det bör för tydlighetens skull nämnas, att det här inte rör sig om flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt utan om personer som bedömts inte vara skyddsbehövande.
Situationen är naturligtvis en annan i fall där utlänningen själv inte förorsakat fördröjningen. Efter att preskription inträtt i dessa fall beviljas som huvudregel uppehållstillstånd efter förnyad ansökan till Statens invandrarverk.
I regeringens förordning om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, som Ulla Hoffmann vidare hänvisar till, anges att en medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien efter ansökan får beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl om han eller hon befinner sig i landet och har vistats här så länge att ett tidigare beslut om avvisning eller utvisning under denna tid har upphört eller kommer att ha upphört att gälla enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen före utgången av år 1998. Vid prövningen gäller bestämmelserna i utlänningslagen. I förordningen anges vidare att uppehållstillstånd skall beviljas om den huvudsakliga anledningen till att avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte gått att verkställa är att utlänningen hållit sig undan eller på annat sätt medverkat till att beslutet inte kunnat verkställas.
Det uppställs sålunda krav på att undanhållandet eller det övriga agerandet hos utlänningen skall vara den huvudsakliga anledningen till att verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte gått att genomföra. Endast under dessa förutsättningar skall uppehållstillstånd vägras. Då det ofta kan finnas flera samverkande orsaker till att en verkställighet inte gått att genomföra, varav undanhållande kan vara en, innebär formuleringen i förordningen inte någon skärpning i förhållande till den praxis som i övrigt gäller.
Regeringen anser det således inte vara påkallat att vidta några åtgärder rörande förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden för att denna skall vara i överensstämmelse med utlänningslagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.