Till innehåll på sidan

FN:s särskilda rapportör för mäns våld mot kvinnor

Skriftlig fråga 2007/08:903 av Hägg, Carina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-05
Anmäld
2008-03-05
Besvarad
2008-03-12
Svar anmält
2008-03-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 5 mars

Fråga

2007/08:903 FN:s särskilda rapportör för mäns våld mot kvinnor

av Carina Hägg (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Professor Yakin Erturk är sedan 2003 FN:s särskilde rapportör om mäns våld mot kvinnor. Hon besöker olika länder, skriver rapporter och tar emot klagomål från enskilda och organisationer om våld mot kvinnor och deltar i opinionsbildningen. Hon har bland annat besökt Sverige. Specialrapportören bjöds in till ett officiellt besök i Sverige för granskning under 2006 vilket resulterade i en rapport som fanns tillgänglig inför den 8 mars 2007 och presenterades den 20 mars samma år inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.

Rapporten om Sverige har liksom granskningar av andra länder visat sig vara ett viktigt redskap för arbetet mot mäns våld mot kvinnor. FN:s särskilde rapportör har tydligt visat sig vara en viktig position i arbetet mot mäns våld mot kvinnor världen över. Men uppdraget kräver såväl stöd ekonomiskt som politiskt för att den särskilde rapportören ska kunna agera med den tyngd problembilden kräver. Att utmana den rådande könsmaktsordningen har visat sig väcka starka motreaktioner. Samtidigt som Yakin Erturk kommer att fortsätta arbeta intensivt sin mandatperiod ut så tilltar naturligtvis, mot bakgrund av uppdragets viktigt, diskussionerna om hennes efterträdare. Sverige bör klart uttala sitt stöd till funktionen om att en särskild rapportör får en fortsättning. Jag ser även en fördel i om Sverige föreslår ett svenskt namn liksom klart redovisar vilket stöd en kommande särskild rapportör kan förvänta sig av Sverige.

Min fråga till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är om hon kommer att ta initiativ till att Sverige kommer att föreslå ett svenskt namn till en efterträdare till professor Yakin Erturk.

Svar på skriftlig fråga 2007/08:903 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 12 mars

Svar på fråga

2007/08:903 FN:s särskilda rapportör för mäns våld mot kvinnor

Utrikesminister Carl Bildt

Carina Hägg har frågat integrations- och jämställdhetsministern om regeringen har för avsikt att föreslå en svensk sökande till befattningen som FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringen fäster stor vikt vid FN:s förfarande med särskilda rapportörer om enskilda frågor inom arbetet för de mänskliga rättigheterna respektive om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i enskilda länder. Den särskilda rapportören om våld mot kvinnor är av stor betydelse. Rådet ska under sitt pågående sjunde ordinarie möte under innevarande månad behandla frågan om mandatets förlängning med tre år och utformning. Sverige liksom EU i övrigt verkar för att mandatet ska förlängas, med bibehållande av hittillsvarande utformning av rapportörens uppdrag.

Bortom uppdragen som sådana beslutar rådet om de personer som ska utöva uppdragen. Rådet beslutar på förslag från rådets ordförande, som i sin tur utgår från en gemensam offentlig lista över kandidaturer till alla särskilda rapportörsuppdrag. Ingen behandling i rådet är för närvarande inlagd av det personliga uppdraget som särskild rapportör om våld mot kvinnor. Den person som besitter mandatet sedan 2003, Yakin Ertürk har i regeringens mening utövat sitt ämbete på ett förtjänstfullt sätt. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta fram till det att hennes personliga mandat löper ut 2009, bortom den förlängning av mandatet som rådet förhoppningsvis beslutar om nu i mars. Regeringen har därför inte haft att ta ställning till frågan om en eventuell efterträdare till Ertürk.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.