FN-konventionen och "trafficking"
Skriftlig fråga 1999/2000:1323 av Andreasson, Kia (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-08-16
- Besvarad
- 2000-08-24
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 augusti
Fråga 1999/2000:1323
av Kia Andreasson (mp) till justitieminister Laila Freivalds om FN-konventionen och "trafficking"I dagarna har vi fått ta del av att Sverige aktivt arbetar för att ta fram en ny FN-konvention mot "trafficking", tvångsprostitution, vit slavhandel och kvinnoauktioner. Men i diskussionen om detta har det uppstått vissa tolkningssvårigheter angående hur kvinnohandel ska definieras. I det nuvarande läget vill Sverige skilja mellan tvångsprostitution och frivillig internationell könshandel och hamnar då på samma linje som Holland och Danmark som har en mycket liberalare syn på prostitution. I Sverige finns det en politisk majoritet för ståndpunkten att det är kvinnorna som är den utnyttjade parten och som inte ska behöva bevisa att de blivit utnyttjade. Kvinnor är ingen handelsvara.
Med anledning av detta vill jag fråga ministern om varför Sverige antar denna ståndpunkt.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1323 besvarad av
Svar på frågorna 1999/2000:1323 om FN-konventionen och trafficking, 1326 om samtycke i sexhandel och 1328 om Sveriges tolkning av trafficking
Justitieminister Laila Freivalds
Kia Andreasson har frågat varför Sveriges ståndpunkt i arbetet med en FN-konvention mot s.k. trafficking är att skillnad bör göras mellan tvångsprostitution och frivillig internationell könshandel.
Ulla Hoffmann har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att klargöra det eventuella missförstånd som uppstått vad gäller Sveriges syn på samtycke i definitionen av sexhandel.
Elisebeht Markström har frågat vilket ställningstagande Sverige har tagit i förhandlingarna vad gäller trafficking. Enligt Elisebeht Marklund ställer hon sin fråga mot bakgrund av att det i den offentliga debatten har ifrågasatts hur Sveriges ställningstagande i förhandlingarna vad gäller trafficking, speciellt angående sexuellt utnyttjande och prostitution, stämmer överens med Sveriges syn på prostitution och koppleri så som den kommer till uttryck i den svenska lagen.
Inledningsvis vill jag framhålla att Sveriges ståndpunkt i FN-förhandlingarna inte alls är den som Kia Andreasson påstår. Ett beklagligt missförstånd har uppstått, troligen grundat på felaktiga uppgifter i massmedier.
Min och regeringens uppfattning är att all prostitution, oavsett om den är "frivillig" och oavsett om den äger rum i Sverige eller utomlands, innebär exploatering av människor. Tilläggsprotokollet om handel med människor handlar dock inte om prostitution utan om olika brottsliga gärningar som syftar till en efterföljande exploatering av människor.
Diskussioner förs om hur människohandel ska definieras i protokollet. Det har föreslagits att människohandel ska innebära handel som syftar till exploatering av människor och där inslag av otillbörliga metoder i form av exempelvis våld, hot eller bedrägeri förekommer. Den åsyftade exploateringen kan innebära exempelvis prostitution, hushållsarbete under slaveriliknande förhållanden, s.k. skuldslaveri eller illegal hantering av mänskliga organ. Det finns dock anledning att betona att förhandlingarna i den här delen är långt ifrån avslutade och att det finns olika avgränsningar av definitionen.
Det är en självklar utgångspunkt för Sverige, liksom för flertalet andra länder, att ett eventuellt samtycke saknar relevans när det gäller de otillbörliga metoder som tas upp i den föreslagna definitionen av människohandel. Sverige, och flera andra länder, har föreslagit att det ska komma till uttryck i protokollstexten att samtycke saknar betydelse. Däremot har Sverige, liksom många andra länder, utifrån juridisk-tekniska synpunkter, ifrågasatt att en föreslagen formulering om samtycke tas in i själva definitionen av människohandel. En sådan formulering gör att den föreslagna definitionen av människohandel blir motsägelsefull. Det är nämligen enligt vår uppfattning aldrig möjligt att samtycka till de otillbörliga metoder för människohandel, såsom exempelvis människorov, som anges i protokollet. En uttrycklig referens till samtycke skulle dessutom kunna indikera att det under vissa förhållanden skulle kunna vara möjligt att samtycka till exempelvis människorov, tvång eller bedrägeri.
Förhandlingarna kommer att återupptas i oktober och arbetet med konventionen planeras att vara färdigt under hösten.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.