Flyktingavtal med Libyen
Skriftlig fråga 2016/17:758 av Christina Höj Larsen (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-01-31
- Överlämnad
- 2017-01-31
- Anmäld
- 2017-02-01
- Svarsdatum
- 2017-02-08
- Sista svarsdatum
- 2017-02-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Sedan EU i mars ingick en överenskommelse med Turkiet, som syftar till att stoppa människor på flykt från att ta sig in i Europa, har allt fler flyktingar valt den ännu längre och farligare vägen mellan Libyen och Italien. Detta har fått flera europeiska politiker att med jämna mellanrum lyfta fram förslag om att upprätta ett liknande avtal med andra länder, bland annat Libyen.
Senast i raden av förslag finns det från Maltas premiärminister Joseph Muscat, som inför EU-toppmötet i Malta i början av februari lyft frågan på nytt.
Jag har tidigare frågat utrikesminister Margot Wallström om hennes syn på att teckna ett sådant avtal med Libyen. Då, i september 2016, svarade ministern att det i dagsläget inte var aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU–Turkiet-modellen skulle ingås mellan EU och Libyen.
Läget är fortfarande instabilt i Libyen, och få förbättringar har skett sedan ministern lämnade sitt besked. Den FN-stödda samlingsregeringen har inte kontroll över hela landet och administrationen är svag. Säkerhetsläget i landet är mycket svårt. Flera rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter kom under 2016, bland annat angående situationen vid libyska interneringscenter och övergrepp begångna av den libyska kustbevakningen.
I EU-kommissionens förslag till förordning för vidarebosättning nämns avtalet med Turkiet explicit som förlaga för hur man vill använda vidarebosättningsprogrammet. I utbyte mot att vissa länder stänger sina gränser mot Europa kan EU ta emot vidarebosatta flyktingar, enligt förslaget. Detta är en ovärdig användning av vidarebosättningssystemet som strider mot asylrättens intentioner.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att stå fast vid bedömningen att det inte är aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU–Turkiet-modellen ingås mellan EU och Libyen och verka för att vidarebosättningsförordningen inte innehåller referenser till Turkietavtalet?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:758 besvarad av Utrikesminister Margot Wallström (S)
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:758 av Christina Höj Larsen (V) Flyktingavtal med Libyen
Christina Höj Larsen har frågat mig om jag avser stå fast vid bedömningen att det inte är aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU-Turkiet-modellen ingås mellan EU och Libyen och verka för att vidarebosättningsförordningen inte innehåller referenser till Turkietavtalet.
Situationen i Libyen är idag mycket allvarlig. Internationella migrationsorganisationen (IOM) uppskattar att det finns 700 000 – 1 miljon flyktingar och migranter i Libyen för närvarande. IOM uppger att 181 436 flyktingar och migranter anlände till Italien över den centrala Medelhavsrutten under 2016 och att 4 576 miste livet på Medelhavet. Därmed var 2016 enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) det dödligaste året någonsin på Medelhavet.
Givet rådande situation i Libyen välkomnar Sverige, i den mån insatser kan genomföras och absorberas på marken, ett fördjupat samarbete på migrationsområdet med Libyen, i syfte att rädda liv och förhindra människosmuggling. Detta ska ske i full överensstämmelse med folkrätten inklusive mänskliga rättigheter och internationell flyktingrätt. Ett sådant samarbete måste innehålla flera sammanhängande komponenter.
För det första behövs intensifierade insatser för att bekämpa grundorsaker till att människor flyr från sina hemländer, för att på så vis minska inflödet av ofrivillig migration till Libyen. För det andra måste alla åtgärder som genomförs vara förenliga med folkrätten och mänskliga rättigheter. De insatser som görs i Libyen måste också beakta den sköra politiska process som pågår där. För det tredje ska UNHCR och IOM delta i arbetet. Det gäller både för aktiviteter längs den centrala Medelhavsrutten och förebyggande insatser längs olika migrantrutter.
Fördjupat samarbete och fortsatt arbete för att bekämpa orsakerna till att människor flyr och för att stoppa den livsfarliga människosmugglingen över Medelhavet är det effektivaste sättet på vilket Sverige och EU kan bidra till att rädda liv och få till stånd en förbättrad situation på marken och för de människor som dagligen far illa.
Vad gäller utformandet av ett fördjupat samarbete med Libyen och huruvida detta bör efterlikna uttalandet mellan EU och Turkiet bör det framhållas att det föreligger betydande skillnader mellan Turkiet och Libyen. Samarbeten på migrationsområdet bör utformas på ett sätt som är relevant och lyhört i förhållande till den enskilda kontexten. Givet den svåra situationen i landet är det således inte nu aktuellt att ingå ett fördjupat samarbete liknande avtalet mellan EU och Turkiet på migrationsområdet i Libyen.
På det informella Europeiska Rådet den 3 februari antog regeringscheferna den s.k. Malta- deklarationen avseende de yttre aspekterna av migration. I deklarationen listas ett antal prioriterade ansträngningar för att stödja migrationshantering i Libyen och EU välkomnar därtill den överenskommelse som nyligen tecknades mellan Italien och Libyen gällande samarbeten på migrationsområdet.
Vad gäller kommissionens förslag till vidarebosättningsförordning är regeringen positiv till ett EU-gemensamt vidarebosättningssystem som syftar till att öka medlemsstaternas deltagande i arbetet och som kan bidra till att öka antalet vidarebosättningsplatser i EU. UNHCR och IOM har centrala roller vid genomförandet.
Förslaget är ett av flera lagstiftningsförslag som ingår i reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet som kommissionen presenterade 2016. Det syftar till att erbjuda säkra och lagliga vägar in i EU för skyddsbehövande. Samtidigt är målsättningen att EU bättre ska kunna bidra till globala vidarebosättningsinsatser och minska trycket på de länder som tagit emot ett stort antal flyktingar. Kommissionen informerar i de inledande bestämmelserna om att förslaget bl.a. bygger på erfarenheter av befintliga vidarebosättningsinitiativ inom EU:s ram, liksom medlemsstaternas befintliga vidarebosättningsprogram, i synnerhet från genomförandet av vidarebosättningsprogrammet från Turkiet. Förslaget innebär en mer sammanhållen handläggningsprocess kring vidarebosättning och en mer sammanhållen ansats gentemot de stora värdländerna. Förhandlingar pågår i rådet.
Stockholm den 8 februari 2017
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.