flyktingarna i Västtimor

Skriftlig fråga 1999/2000:695 av Zetterberg, Eva (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-03-14
Anmäld
2000-03-21
Besvarad
2000-03-31

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 mars

Fråga 1999/2000:695

av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om flyktingarna i Västtimor

Det har nu gått ett halvår sedan folkomröstningen på Östtimor. Fortfarande lever dock 150 000 flyktingar i Västtimor. Deras situation är mycket svår. De trakasseras och förföljs av extremistiska organisationer i Västtimor. Sjukdomar härjar bland flyktingarna. Journalister från Sunday Telegraph, som besökt flyktingar i Västtimor, arresterades av proindonesisk milis. Det krävdes ingripanden från UNHCR för att få dem fria. Situationen beskrivs av UNHCR:s representanter som mycket "bräcklig" eller som "skridskoåkning på mycket tunn is".

Det enda rimliga är att flyktingarna snabbt ges möjlighet att återvända hem, att den indonesiska militären upplöser milisförbanden, att UNHCR och andra hjälporganisationer får fritt tillträde till flyktinglägren i Västtimor. Indonesiska regeringen måste också upprätta en trovärdig domstol för att döma de ansvariga för brotten mot mänskliga rättigheter. Om inte Indonesien förmår upprätta en trovärdig krigsförbrytartribunal borde FN göra detta.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vad avser utrikesministern göra i FN och andra internationella organisationer för att stödja flyktingarna i Västtimor?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:695 besvarad av

den 30 mars

Svar på fråga 1999/2000:695 om flyktingarna i Västtimor

Utrikesminister Anna Lindh

Eva Zetterberg har frågat mig vad jag avser göra i FN och i andra internationella organisationer för att stödja flyktingarna i Västtimor.

Jag instämmer med Eva Zetterberg i det orimliga att östtimoresiska flyktingar i Västtimor fortsatt förhindras att återvända hem. De är omkring 100 000, och många önskar återvända. Ansvaret för att de inte gör så ligger till stor del på den pro-indonesiska milisen. Genom desinformation, trakasserier och våld söker den hindra flyktingarna från att lämna lägren i Västtimor och internationella hjälporganisationer från att bistå flyktingarna. Jag betvivlar inte president Wahids vilja att lägga band på milisen och ge fri lejd åt de östtimoreser som vill återvända hem. Presidentens ord har dock ännu inte omsatts i handling av de militära och civila myndigheterna i Västtimor, även om vissa förbättringar har kunnat noteras. Det borde ligga i Indonesiens intresse att inte låta väpnade grupper sätta sig över landets lagar och de mänskliga rättigheterna. Flyktingarnas återvändande skulle också minska den börda som deras exil för med sig också för Indonesien.

Sverige, EU och det internationella samfundet uppmanar kontinuerligt den indonesiska regeringen att kontrollera och avväpna milisen, att ge de internationella organisationerna fritt och säkert tillträde till lägren, och att garantera fri lejd till gränsen för flyktingarna. Sverige avser fortsätta härmed tills problemet är löst. UNHCR @ med bl.a. svenskt bistånd @ och de internationella hjälporganisationerna gör sitt bästa i ett svårt läge. Deras närvaro i Västtimor har varit en värdefull motvikt till milisens inflytande. Sverige stöder också FN:s arbete i Östtimor med att bygga upp de institutioner @ en statlig förvaltning, rättsväsendet, hälsovården, utbildningen m.m. @ som krävs för ett fungerande samhälle. Det senaste svenska bidraget om 40 miljoner kronor till UNTAET går till detta syfte.

Eva Zetterberg berör också frågan om en tribunal för att döma de ansvariga för brotten mot de mänskliga rättigheterna i Östtimorkonflikten. Jag instämmer i Eva Zetterbergs bedömning. Indonesien vill ta på sig ansvaret att döma de skyldiga. Den indonesiske presidenten Wahid har i handling visat att han vill bygga ett samhälle i vilket de mänskliga rättigheterna respekteras. En god grund har lagts genom den utredning som gjorts av landets MR-kommission. I denna bekräftas bl.a. att grova MR-överträdelser begåtts i Östtimor. Ett trettiotal ledare, däribland landets förre ÖB Wiranto, utpekas för att ha ett övergripande ansvar för förra höstens våldsutbrott. En rättslig prövning av MR-överträdelserna i Östtimor blir ett tecken på att demokratin nu börjat slå djupare rot i Indonesien. Den skulle också sända ett viktigt budskap till den indonesiska militären: att den inte längre opåtalat kan sätta sig över de mänskliga rättigheterna i de regionala konflikter som pågår i Indonesien. Om inte Indonesien lever upp till sina ambitioner att lagföra de skyldiga, bör FN och det internationella samfundet ta initiativ till detta.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.