Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fast telefoni i nybyggda hus

Skriftlig fråga 2006/07:734 av Lundh, Fredrik (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-27
Anmäld
2007-02-27
Besvarad
2007-03-07
Svar anmält
2007-03-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 februari

Fråga

2006/07:734 Fast telefoni i nybyggda hus

av Fredrik Lundh (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Användningen av så kallad ip-telefoni, telefoni via bredbands- eller kabel-tv-nät, ökar mycket kraftigt och stora delar av landets fastighetsägare och allmännyttan har påbörjat eller ligger i startgroparna för övergång till bredbandstelefoni.

Det som nu händer runt om i Sverige är att stora fastighetsägare med tiotusentals lägenheter ansluter bredband med möjlighet till ip-telefoni.

Detta innebär att fler och fler svenskar boende i hyres- och bostadsrätter endast kommer att ha ip-telefoni framöver. Vissa blir tvingade till det, eftersom vanlig telefon inte dras in i nybyggnationer, andra väljer medvetet ett billigare alternativ till fast telefoni.

Tyvärr har detta en mörk baksida, som alltför få känner till. Om det blir strömavbrott fungerar inte telefonen eftersom den får el från samma källa som bostaden, till skillnad från en vanlig telefon som får el från egen telefonstation. Hos vissa ip-bolag går det aldrig att ringa nödnumret 112, kommunernas trygghetslarm fungerar inte tillfredställande och SOS Alarm får svårare att positionsbestämma varifrån samtalet kommer.

Detta är inte tillfredsställande och kan få ödesdigra konsekvenser vid akuta sjukdomar, olycksfall och liknande situationer, vilket ett tragiskt dödsfall i Luleå nyligen visar.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att fast telefoni kommer att finnas också i nybyggda hus?

Svar på skriftlig fråga 2006/07:734 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson

den 7 mars

Svar på fråga

2006/07:734 Fast telefoni i nybyggda hus

Statsrådet Åsa Torstensson

Fredrik Lundh har frågat kommun- och finansmarknadsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att fast telefoni ska finnas också i nybyggda hus. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Det finns bestämmelser om tillgång till samhällsomfattande tjänster till överkomligt pris – däribland rätt till anslutning på rimlig begäran till det allmänna telefonnätet i en fast nätanslutningspunkt – i EU:s regelverk på området elektronisk kommunikation och i lagen om elektronisk kommunikation. Det är inte den tekniska lösningen i sig som är avgörande utan att tjänsten fungerar på ett godtagbart sätt. Det är i första hand Post- och telestyrelsen som prövar om kravet på fast telefoni uppfylls. 

Fast telefoni har traditionellt tillhandahållits i nät som består av parkabel av metall. I dag bygger man inte längre sådana nät när det är möjligt att i stället anlägga nät som kan bära all form av elektronisk kommunikation, det vill säga telefoni, datatrafik samt ljudradio och tv. Sådana nät kan bestå av fiber som ansluts till hemmet eller olika former av metallbaserade kablar, som medger högre överföringskapacitet än parkabel av metall. I dag finns inte någon operatör som är ålagd att tillmötesgå en rimlig begäran om anslutning till det allmänna telefonnätet i en fast nätanslutningspunkt. Anledningen till detta är att det inte är visat att det förekommer något marknadsmisslyckande som innebär att vissa kundgrupper inte tillhandahålls en anslutning till överkomligt pris.

I fråga om vad som ska ingå vid en nybyggnad finns inga särskilda regler i byggbestämmelserna kring telefoni. Regeringen har inte heller för avsikt att föreslå någon förändring vad gäller byggbestämmelserna. Min inställning är att marknaden kommer att tillhandahålla de tjänster och den teknik som husbyggare efterfrågar. Den som bygger ett hus ska ha frihet att välja om man vill ha fast telefoni eller ej i sitt hus.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.