EU:s utvidgning
Skriftlig fråga 1998/99:209 av Torstensson, Åsa (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-18
- Anmäld
- 1998-12-21
- Besvarad
- 1999-01-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 december
Av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Wien den 11-12 december 1998 framgår att stats- och regeringscheferna diskuterade de instituitionella frågor som inte fick sin lösning i Amsterdamfördraget. Europeiska rådet skall vid sitt möte i Köln besluta om "- - - hur och när de institutionella frågor som inte fått någon lösning genom detta fördrag skall lösas före utvidgningen."
Jag befarar nu att en minoritetsåsikt från Amsterdam blivit allas åsikt i Wien och att protokollet till Amsterdamfördraget nu fått en snävare tolkning. Om så är fallet så har ännu ett hinder tillfogats på vägen mot ett enat Europa. Då EU:s medlemsländer först måste komma överens om en förändring av kommissionens sammansättning och om viktningen av röster i ministerrådet och dessutom måste varje nationellt parlament godkänna denna förändring innan ett enda nytt land får bli medlem av EU.Jag vill fråga statsministern:
Vilka initiativ avser statsministern vidtaga för att klarlägga om regeringen numera förespråkar att de institutionella frågorna skall vara lösta innan EU kan utvidgas med något nytt medlemsland?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:209 besvarad av
- Utrikesminister Anna Lindh
den 18 januari
Åsa Torstensson har frågat statsministern vilka initiativ han avser vidtaga för att klarlägga om regeringen numera förespråkar att de institutionella frågorna skall vara lösta innan EU kan utvidgas med något nytt medlemsland.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Jag vill börja med att redovisa huvuddragen av det protokoll till Amsterdamfördraget som Åsa Torstensson hänvisar till. I första artikeln sägs bl.a. att, vid den tidpunkt då den första utvidgningen av unionen träder i kraft skall kommissionen, utan hinder av de aktuella artiklarna i fördragen, bestå av en medborgare från varje medlemsstat, förutsatt att vägningen av röster i rådet då har ändrats, antingen genom en ny vägning av rösterna eller genom dubbel majoritet, på ett sätt som kan godtas av alla medlemsstater. Den andra artikeln i protokollet säger att minst ett år innan antalet medlemsstater i Europeiska unionen överstiger 20 skall en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar sammankallas för att utföra en grundlig översyn av de bestämmelser i fördragen som rör kommissionens sammansättning och institutionernas funktionssätt.
Redan vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997 konstaterades att utvidgningen måste föregås av en förstärkning och förbättring av institutionernas funktion i enlighet med Amsterdamfördraget. Europeiska rådet i Wien i december 1998 konstaterade bl.a. att man, vid mötet i Köln i juni 1999, skulle fatta beslut om när och hur de institutionella frågor som inte fått någon lösning genom Amsterdamfördraget skall lösas före utvidgningen.
Detta avspeglar den syn Sverige hade under den regeringskonferens som ledde fram till Amsterdamfördraget. Sverige ansåg att öppenhet för institutionella förändringar kunde underlätta utvidgningen. Det är inte minst i de små ländernas intresse att EU verkligen fungerar effektivt. En viktig svensk utgångspunkt är att värna om de små ländernas möjlighet till inflytande. Samtidigt måste också de större länderna uppfatta systemet som trovärdigt. Sverige har uttalat sig för att frågorna i det institutionella protokollet löses tidigt och i ett sammanhang.
Till detta kan läggas att det under alla förhållanden, redan av formella skäl, behövs bestämmelser om bl.a. vilken röstvikt och vilket antal parlamentsledamöter som de nya medlemsländerna skall ha. Detta skall regleras i ländernas anslutningsfördrag, som måste ratificeras av samtliga medlemsländer. Institutionella förändringar behöver alltså inte i sig medföra någon fördröjning.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.