euroinformation till svenska folket

Skriftlig fråga 2000/01:1581 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-08-16
Besvarad
2001-08-29
Anmäld
2001-09-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 16 augusti

Fråga 2000/01:1581

av Sten Tolgfors (m) till finansminister Bosse Ringholm om euroinformation till svenska folket

Även om Sverige inte deltar i eurosamarbetet berör den nya valutan redan många svenska företag och medborgare. Enligt en undersökning som Svenskt näringsliv nyligen presenterade sker nära två tredjedelar av de stora svenska företagens fakturering till euroländerna i euro. Detta är mer än en fördubbling jämfört med för ett år sedan.

Med introduktionen av euron i form av sedlar och mynt den 1 januari 2002 kommer euron att beröra oss i Sverige än mer. Behovet av information och kunskap är därför av stor betydelse.

Den svenska regeringen tillsatte under våren 1999 Delegationen för stöd till folkbildning om EMU vars uppgift var att fördela 20 miljoner kronor till folkbildningsinsatser om EMU. Denna satsning verkar inte ha förbättrat svenskarnas kunskap om euron nämnvärt.

Enligt en TEMO-undersökning som presenterades tidigare i år tror t.ex. hälften av svenskarna att eurosedlar och mynt redan används och bara 12 % visste hur många länder som var med i EMU.

En av det belgiska ordförandeskapets prioriteringar är att lansera en stor informationskampanj för att öka allmänhetens kunskap om euron. Övriga euroländer kommer att genomföra liknande satsningar i sina länder.

Vad avser ministern vidta för åtgärder för att öka svenskarnas kunskap om euron?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1581 besvarad av

den 31 augusti

Svar på fråga 2000/01:1581 om euroinformation till svenska folket

Finansminister Bosse Ringholm

Sten Tolgfors har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att öka svenskarnas kunskap om euron.

Jag instämmer i att det finns ett behov av information kring euron i Sverige. Det är också anledningen till att regeringen redan 1998 startade en informationsinsats om euron, inom ramen för Regeringskansliets euroinformation.

Det huvudsakliga syftet med verksamheten är att informera svenska hushåll och företag om de praktiska konsekvenserna av att euron införs i tolv EU-länder. Under den första tiden informerades särskilt om konsekvenserna av valutaunionens start, den 1 januari 1999. Senare har verksamheten varit inriktad på att ge god information till framför allt de företag som direkt berörs av euron. En viktig framtida uppgift är att informera om det kommande utbytet av sedlar och mynt i euroområdet och hur det påverkar svenska konsumenter och turister.

De kanaler som används är:

  • Tryckt informationsmaterial, dels material riktat till företag, dels material anpassat för hushåll. Sedan starten har sammanlagt över 900 000 exemplar av olika faktablad och broschyrer sänts ut.
  • Webbplats med information kring praktiska eurofrågor riktad till företag, allmänhet och skolor, inklusive en fråge- och svarsfunktion. Webbplatsen har haft över 1 000 besökare per vecka under de första åren och den har även fått internationell uppmärksamhet.
  • Nätverk, där bl.a. NUTEK/EIC bedriver en mötes- och seminarieverksamhet om euron för svenska företag.
  • Telefonservice, där praktiska eurofrågor besvaras muntligt eller skriftligt.
  • Annonskampanjer.

Verksamheten i Regeringskansliets euroinformation finansieras ur statsbudgeten med 15 miljoner kronor under perioden 1999@2001. Ett särskilt samarbetsavtal med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet är upprättat där kommissionen bidrar med lika mycket medel. Sammanlagt disponerar alltså Euroinformationen 10 miljoner kronor per år.

Med största sannolikhet kommer efterfrågan på information om euron att öka i samband med årsskiftet. Regeringskansliets euroinformation har planerat sin verksamhet för att kunna möta en sådan ökad efterfrågan.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.