EU och kurdernas asylrätt
Skriftlig fråga 1997/98:340 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-01-22
- Anmäld
- 1998-01-26
- Besvarad
- 1998-01-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
När några tusen människor, mest kurder, anländer till Europa för att söka skydd från förföljelse, utmålas detta av EU som ett hot om massinvandring. Vid sitt möte i december 1997 bekräftade Europeiska rådet "högtidligen på nytt Europeiska Unionens åtagande att respektera och försvara alla människors rättigheter såsom de anges i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna." Artikel 14 i dokumentet föreskriver att alla människor har rätt att i andra länder söka och åtnjuta skydd mot förföljelse.
Nu söker EU-länderna genomdriva ytterligare förstärkta gränskontroller, hårdare sanktioner mot transportörer och etablerar ett nära samarbete med den turkiska polis man nyss så hårt kritiserade för ohyggliga övergrepp på just kurders mänskliga rättigheter.
Amnesty International har i denna situation riktat ett antal rekommendationer till EU-ländernas regeringar bl.a.:
- EU-länderna bör ta konkreta initiativ för att angripa flyktorsakerna i de flyendes hemländer.
- EU-länderna bör inte vidta åtgärder som hindrar människor som söker skydd från att nå deras territorium.
- Alla asylsökande måste få tillgång till ett rättvist asylförfarande.
- Ingen asylsökande som rest igenom Turkiet innan han eller hon anlänt till EU bör återsändas till Turkiet.
Är regeringen beredd att vid EU:s kommande utrikesministermöte i Birmingham den 27-28 januari agera för att det handlingsprogram som skall antas tillgodoser Amnestys ovannämnda krav och respekterar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och 1951 års flyktingkonvention?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:340 besvarad av , ()
- Statsrådet Pierre Schori
Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen är beredd att vid allmänna rådets möte den 26-27 januari 1998 agera för att det handlingsprogram som skall antas tillgodoser Amnesty Internationals krav samt respekterar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och 1951 års flyktingkonvention. Amnesty International rekommenderar i detta sammanhang EU-länderna bl.a. att angripa flyktorsakerna i de flyendes hemländer, att inte hindra skyddssökande att nå EU-territorium, att ge alla asylsökande ett rättvist asylförfarande och att inte, när Turkiet använts som transitland, återsända någon till Turkiet innan personen i fråga anlänt till EU.
Som en kort bakgrund vill jag nämna att frågan om invandring från Irak uppmärksammades redan under hösten 1997 med anledning av att man i Nederländerna och Tyskland, men även Sverige och andra EU-länder, noterat att antalet asylsökande irakiska medborgare hade ökat. Det beslutades sedan av Europeiska rådet den 12-13 december 1997 att en handlingsplan för att lösa problemet skulle tas fram. I samband med händelserna vid årsskiftet då båtar med bl.a. irakier och turkar ombord, anlände till Italien, kom frågan att uppmärksammas i medierna och fokus sattes på olaglig invandring.
Den handlingsplan som antogs av allmänna rådet den 26 januari är dock balanserad och jag vill uttrycka min tillfredsställelse över att EU, genom att utnyttja stora delar av sitt system, på så kort tid lyckats åstadkomma denna plan.
Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har antalet kurder som flytt från norra Irak ökat något under det senaste året men man säger samtidigt att flykten har pågått under cirka två års tid. Anledningen till den senaste tidens ökning kan enligt UNHCR vara att de s.k. människosmugglarna har blivit mer välorganiserade och arbetar på ett effektivare sätt. Som orsak till att människor lämnar området uppger UNHCR framför allt stridigheterna mellan det kurdiska demokratiska partiet (KDP) och Kurdistans patriotiska parti (PUK), och Turkiets intervention i området. Enligt UNHCR finns bland de människor som lämnar norra Irak både skyddsbehövande och andra migranter.
Vad gäller EU:s handlingsplan har bl.a. den svenska regeringen, under förhandlingarna, framfört krav av just det slag som Ulla Hoffmann hänvisar till i sin fråga. Det slutliga dokument som förelades utrikesministrarna vid allmänna rådets möte ligger således i linje med de internationella åtaganden vi gjort på det här området.
Handlingsplanen skall ses som ett uttryck för viljan att hantera den uppkomna situationen inte bara ur en aspekt. I planen som skall genomföras i EU:s samtliga tre pelare föreslås: en handlingsinriktad dialog med den turkiska regeringen och UNHCR, säkerställande av att det humanitära biståndet utnyttjas effektivt i den berörda regionen, förbättrad analys av flyktorsaker, effektiv tillämpning av asylprocedurer, förhindrande av missbruk av asylsystemet, bekämpning av organiserad brottslighet och förhindrande av illegal invandring.
Handlingsplanen går på intet sätt ut på att EU skall frånta sig ansvaret för de människor som är i behov av skydd. De människor som söker sig till EU skall självklart ges möjlighet att söka asyl. I handlingsplanen slås också fast att medlemsstaterna måste ta det ansvaret. I det avsnitt som behandlar olaglig invandring sägs även att migranter utan skyddsbehov endast kan återsändas om inte någon annan grund för uppehållstillstånd finns. Viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget är dock att vi måste förmå samtliga inblandade länder att ta ansvar, såväl EU-länder som andra stater. Några EU-länder har t.ex. haft en lagstiftning och en praxis vid gränsen som gjort dem till transitländer. Bland de länder utanför EU som har en viktig roll att spela vill jag särskilt nämna Turkiet. I dag fungerar Turkiet som ett transitland utan tillfredsställande asylprövning. Det är således av största vikt att insatser görs för att Turkiet skall uppnå en internationellt godtagbar standard inom det här området. Sverige hoppas att UNHCR, genom bistånd från medlemsstaterna, skall kunna bidra till detta.
Insatser för att bereda människor skydd utanför deras egna länder måste dock alltid kompletteras med andra åtgärder. Det övergripande målet är naturligtvis att finna orsakerna till att människor flyr och avsätta resurser för att förbättra situationen på plats. Det är därför viktigt med humanitära insatser i området. Jag vill även nämna att det i det här arbetet är nödvändigt att vi försvårar människosmugglarnas framfart. Många människor, som inte är i behov av skydd i den mening flyktingkonventionen och nationella lagar avser lockas i dag, mot ansenliga summor, att lämna sina hemländer. Det är oacceptabelt att smugglarna relativt ostört kan utnyttja människors nöd på det sättet.
Sverige har hela tiden framfört vikten av att se den uppkomna situationen ur ett helhetsperspektiv. Vi har därför, i enlighet med den migrationspolitiska propositionen, förordat att utrikes- och säkerhetspolitik samt migrationspolitiska och biståndspolitiska aspekter skall behandlas gemensamt. Vi anser, som jag tidigare nämnt, att handlingsplanen såsom den nu kommit att utformas också avspeglar en god balans mellan kontrollåtgärder å ena sidan och åtgärder som syftar till att komma till rätta med grundorsakerna till den uppkomna situationen å den andra.
Arbetet med att genomföra handlingsplanen kommer nu att påbörjas och hela EU-systemet kommer naturligtvis att engageras även i den processen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.