EU och Frankrikes d´outre-mer-områden

Skriftlig fråga 2008/09:819 av Sachet, Ameer (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-04-03
Anmäld
2009-04-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2009-04-21
Besvarad
2009-04-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 april

Fråga

2008/09:819 EU och Frankrikes d´outre-mer-områden

av Ameer Sachet (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Frankrikes översjöiska områden (France d’outre-mer) utgörs av de utomeuropeiska territorier som är de återstående resterna av det tidigare franska kolonialimperiet. Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique och Réunion, är utomeuropeiska departementen, de utgör en del av Frankrike, och har representation i den franska nationalförsamlingen och inkluderas i EU. Vid en grundlagsrevision 2003 fick övriga områden, så kallade översjöiska förvaltningsområden (collectivités d’outre-mer), en enhetlig standard. Till dessa hör exempelvis Franska Polynesien. Dessa styrs ungefär som övriga departement, men utan att vara införlivade med Republiken Frankrike. De översjöiska förvaltningsområdena står också utanför EU. Invånarna är dock franska medborgare och därmed även EU-medborgare enligt Romfördraget och deltar i både franska val och EU-val. Lite naivt beskrivs de politiska förhållandena i ett uppslagsverk på följande sätt: ”Idag är det dock bara Nya Kaledonien som finns kvar på FN:s avkoloniseringskommittés lista över avhängiga territorier. Övriga områden har fått sin folkrättsliga status fastställd i demokratiska processer, men i Nya Kaledonien är processen av olika skäl ännu oavslutad.” Att de politiska förhållandena inte är så idylliska har väl framgått såväl av situationen på öarna i Stilla havet som nyligen i Västindien. På Guadeloupe och Martinique var det i februari i år våldsamma kravaller. Demonstranternas ilska riktar sig mot den vita minoriteten och hade enligt nyhetsbyrån AFP sin orsak i stora sociala och ekonomiska klyftor mellan de styrande, som är vita, och den svarta befolkningen.

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta under ordförandeskapet angående Frankrikes utomeuropeiska territorier?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:819 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt

den 21 april

Svar på fråga

2008/09:819 EU och Frankrikes d´outre-mer-områden

Utrikesminister Carl Bildt

Ameer Sachet har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta under ordförandeskapet angående Frankrikes utomeuropeiska territorier.

De utomeuropeiska territorierna har så kallade associeringsavtal med EU, vilket innebär att dessa områden, förutom att omfattas av EU:s frihandelsområde och tullunion, även kommer i åtnjutande av olika former av stöd från EU. De utomeuropeiska territorierna åtnjuter stöd från Europeiska strukturfonderna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF). De utomeuropeiska territorierna deltar dessutom i vissa gemenskapsprogram inom utvalda områden, till exempel utbildning.

Invånarna i dessa territorier är genom sina medborgarskap i respektive medlemsstat även EU-medborgare och därmed är de bestämmelser som rör enskilda personer och som gäller alla medborgare i Europeiska unionen – bland annat mänskliga rättigheter – i lika hög grad tillämpliga på medborgare från de utomeuropeiska territorierna som på övriga EU-medborgare.

Den svenska regeringen är väl medveten om och ser med oro på de oroligheter som i februari i år drabbade Guadeloupe och Martinique. Såväl Guadeloupe som Martinique är emellertid franska departement, vilket innebär att den lokala händelseutvecklingen är att betrakta som fransk inrikespolitik. Sverige tar givetvis avstånd från all form av diskriminering, oavsett i vilket land den sker. I Frankrike har president Sarkozy nyligen tillsatt en kommission som ser över vad som kan göras åt den etniska diskrimineringen i landet, vilket välkomnas av den svenska regeringen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.