Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

en yrkesverksam befolkning

Skriftlig fråga 2000/01:1626 av Lindblad, Göran (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-08-28
Besvarad
2001-09-10
Anmäld
2001-09-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 28 augusti

Fråga 2000/01:1626

 av Göran Lindblad (m) till finansminister Bosse Ringholm om en yrkesverksam befolkning

Arbetslivsinriktad rehabilitering, SOU 2000:78, har räknat på antalet människor i Sverige som är försörjda av offentlig sektor. 1990 var 788 000 personer försörjda av de offentliga systemen. 1999 hade den siffran ökat med 42 % till 1 056 000 personer, vilket motsvarar 24,5 % av befolkningen. Bidragen som ingår är sjukpenningen, arbetsskadeförsäkringen, arbetsmarknadsåtgärderna, förtidspensionen, arbetslöshetsersättning samt socialbidrag. Det innebär att över en miljon personer i yrkesverksam ålder försörjdes via transfereringssystemen 1999. Den ökade försörjningsbördan mellan 1990 och 1999 för transfereringssystemen och bidragen uppskattas ha kostat skattebetalarna ca 35 miljarder kronor.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att andelen av den yrkesverksamma befolkningen som deltar i arbetslivet ökar?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1626 besvarad av

den 6 september

Svar på fråga 2000/01:1626 om en yrkesverksam befolkning

Näringsminister Björn Rosengren

Göran Lindblad har frågat finansminister Bosse Ringholm om "vilka åtgärder han avser vidta för att andelen av den yrkesverksamma befolkningen som deltar i arbetslivet ökar". Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Göran Lindblads fråga tar sikte på två av regeringens allra viktigaste uppgifter; för det första hur vi ska få alla dem som i dag befinner sig i arbetskraften, inklusive arbetslösa och sjukskrivna, i reguljärt arbete, för det andra hur vi ska öka utbudet av arbetskraft genom att få fler av dem som står utanför arbetskraften att ta steget ut på arbetsmarknaden och fler deltidsarbetande att välja att öka sin arbetstid. Dessa uppgifter är nära länkade till varandra och båda är helt centrala när det gäller att säkra en långsiktigt hållbar tillväxt och välfärd. Detta gäller inte minst mot bakgrund av de demografiska förändringar vi står inför, vilka riskerar att framöver skapa en situation med utbredd arbetskraftsbrist.

Regeringen satte 1998 upp ett delmål i arbetet för full sysselsättning om att andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år ska öka från dåvarande knappa 75 % till 80 % år 2004. Statistik från SCB visar att vi är på god väg att nå detta mål.

Men även om de senaste årens utveckling visar att regeringens politik i mycket varit framgångsrik, finns en stor medvetenhet om att ytterligare åtgärder på en rad olika områden är nödvändiga. Hela den arbetsföra befolkningen måste tas till vara i största möjliga utsträckning och på bästa möjliga sätt. Alla behövs.

Inom arbetsmarknadspolitiken är det av grundläggande vikt att slå vakt om arbetslinjen och bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. Införandet av aktivitetsgarantin och de pågående förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen är viktiga delar i denna strävan. De förändringar som gjorts i styrningen av AMS och de förenklingar som genomförts i det arbetsmarknadspolitiska regelverket, bidrar vidare till att arbetsförmedlingarna i högre grad kommer att kunna koncentrera sig på sin huvuduppgift; att snabbt och effektivt förmedla arbeten.

Under- och outnyttjade grupper i den arbetsföra befolkningen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Ansträngningarna att motverka diskriminering och främja mångfald på arbetsmarknaden måste intensifieras. Viktiga steg i detta arbete har regeringen aviserat i skrivelsen En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering (skr. 2000/01:59). Under 2002 och 2003 kommer vidare regeringen bl.a. att, liksom förra året, satsa 100 miljoner kronor särskilt för att öka sysselsättningen bland invandrare.

Arbetet för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden kommer att drivas vidare med kraft, liksom arbetet för att bekämpa deltidsarbetslösheten. Regeringen har i 2001 års ekonomiska vårproposition avsatt 100 miljoner kronor per år under perioden 2002@2004 för insatser som ytterligare kan stimulera till minskad deltidsarbetslöshet. En närmare redogörelse för hur dessa medel ska användas nästkommande år kommer att ges i budgetpropositionen.

Om arbetskraftsutbudet ska kunna hållas uppe räcker det emellertid inte med att människor har ett arbete att gå till. Det handlar också om att säkerställa att de kan stanna kvar och utvecklas i arbetslivet. Arbetslivs- och arbetsmiljöfrågorna liksom det livslånga lärandet står därför i dag i fokus för regeringens politik på ett helt annat sätt än under 1990-talets djupa lågkonjunktur.

För närvarande arbetar en särskild utredare med att ta fram en samlad handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Delrapporter har presenterats i februari och juni 2001 och en slutrapport kommer i december 2001. Regeringen bedömer att kraftfulla åtgärder behövs för att motverka statens ökande kostnader för sjukförsäkringen och har för avsikt att redan i samband med budgetpropositionen presentera en strategi för hälsa i arbetslivet. Förslagen har sin utgångspunkt dels i ovan nämnda delrapporter, dels i de förslag som lämnats från en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet i rapporten (Ds 2001:28) "Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv. En handlingsplan för att förnya arbetsmiljöarbetet". I sammanhanget vill jag också nämna den parlamentariska äldreberedningen (Dir. 1998:109) som bl.a. har till uppgift att belysa hur äldres delaktighet i arbetslivet ska kunna öka.

På det skattepolitiska området fortsätter reformerna i syfte att skapa goda förutsättningar för tillväxt och sysselsättning. Huvudinriktningen är sänkt skatt på arbetsinkomster för alla, men med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Regeringen vidtar också ytterligare åtgärder för att undanröja fattigdomsfällor och minska marginaleffekterna, och därigenom öka incitamenten för människor att gå från arbetslöshet till arbete respektive från del- till heltidsarbete. Maxtaxan inom barnomsorgen, som införs i januari 2002, är viktig i detta sammanhang. Fr.o.m. den 1 juli i år infördes dessutom en rättighet till förskoleverksamhet för barn till arbetslösa föräldrar.

Till detta kan läggas att regeringen i 2001 års ekonomiska vårproposition angav att antalet socialbidragsberoende, som en följd av att politiken nu inriktas på att öka sysselsättningen och rättvisan i samhället, ska halveras mellan 1999 och 2004. Det övergripande målet i detta arbete är att stärka möjligheterna till egen försörjning och att människors beroende av offentlig försörjning totalt sett ska minska.

Avslutningsvis vill jag nämna att Näringsdepartementet har tillsatt en särskild utbudsgrupp som har i uppdrag att göra en samlad bedömning av de åtgärder som genomförts och de insatser som kan behövas i framtiden, för att säkra utbudet av arbetskraft och garantera en fortsatt god sysselsättningstillväxt. Arbetsgruppen ska lämna sin slutrapport med förslag till åtgärder på området senast den 31 december 2001.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.