En uppdelning av bankfunktionerna
Skriftlig fråga 2012/13:170 av Persson, Peter (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-11-30
- Anmäld
- 2012-12-03
- Besvarad
- 2012-12-05
- Svar anmält
- 2012-12-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 november
Fråga
2012/13:170 En uppdelning av bankfunktionerna
av Peter Persson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
På debattplats i en kvällstidning konstaterade en tidigare finansminister att banker inte längre bara tar emot insättares medel och lånar ut dem till hushåll och företag. Den stora banken är numera ett finanshus som sysslar med allt man kan tjäna pengar på – den investerar i företag och råvaror, förvaltar sparares pengar i aktie‑, penning- och hedgefonder, säljer obligationer och försäkringar samt gör egna affärer på penning- och aktiemarknaderna. Effekten blir att många olika sorters risktagande staplas på varandra; när en länk brister stannar hela systemet, som det gjorde 2008. Inför risken för en finansiell härdsmälta måste staten ösa in pengar för att få hjulen i gång, med andra ord ta över risken. Den ökade risk som bankväsendets finansiella och ekonomiska diversifiering innebär löses inte av höjda kapitaltäckningskrav.
Storbritanniens oberoende bankkommission, ICB, har föreslagit att de bankägda finanshusen ska förses med ”stängsel” som skiljer förvaltningen av insättarmedel och traditionell utlåning från verksamheten med kapitalinvesteringar. EU har gjort en egen utredning av bankkrisen där man tar fasta på ICB:s förslag om ”stängsel” mellan olika bankfunktioner men med tillägget att varje del ska ha sitt eget kapital.
Mot bakgrund av vilka fakta och argument är statsrådet inte beredd att ändra i banklagstiftningen genom att skapa ”stängsel” mellan olika verksamheter och därmed minska riskerna för både bankerna själva och statsmakten?
Svar på skriftlig fråga 2012/13:170 besvarad av Statsrådet Peter Norman
Svar på fråga
2012/13:170 En uppdelning av bankfunktionerna
Statsrådet Peter Norman
Peter Persson har frågat finansministern vilka fakta och argument som motiverar att han inte är beredd att ändra i banklagstiftningen genom att separera olika bankverksamheter och därmed minska riskerna för både bankerna själva och statsmakten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Som Peter Persson nämner är storbankerna i dag komplexa verksamheter, där det är svårt att överblicka deras risktagande. För att öka transparensen och stabiliteten i dessa verksamheter förordar både Liikanenrapporten samt brittiska Independant Commission on Banking en separering av investmentbankverksamhet från retailbankverksamhet. I Liikanenrapporten föreslås en separation av banker som överskrider givna tröskelvärden, de separerade delarna lever dock kvar inom samma bankgrupp.
Som jag tidigare har anfört i riksdagen kan tanken med en uppdelning av bankernas verksamhet i grunden vara sympatisk. Det finns dock flera svårigheter och dess värre saknas en ordentlig konsekvensanalys av effekterna på den finansiella stabiliteten. Erfarenheten visar snarare, såväl från krisen under 1990-talet samt den kris vi fortfarande upplever sviterna av, att riskerna inte nödvändigtvis enbart finns inom investmentbanken utan även det som anses vara traditionell bankverksamhet.
Riskerna för de svenska skattebetalarna ligger främst i att Sverige har en stor banksektor i förhållande till bnp. Det är således inte en enskild del av banksystemet som utgör en källa till instabilitet. Detta medför att, oavsett separation, att riskerna kvarstår i det finansiella systemet. Regering och ansvariga myndigheter arbetar därför aktivt för att säkra stabiliteten i hela det finansiella systemet.
Viktiga åtgärder som har aviserats i syfte att stärka stabiliteten är bland annat högre kapitaltäckningskrav för de systemviktiga bankerna, skärpta likviditetskrav samt högre riskvikter för bolån. I detta sammanhang är det värt att påpeka att kapitaltäckningen för så kallad egenhandel redan har skärpts, vilket förväntas minska bankernas incitament att bedriva denna typ av verksamhet.
Skärpt kapitaltäckning ökar bankernas buffertar, stärker bankernas motståndskraft vid finansiell turbulens samt minskar sannolikheten att skattebetalarna tvingas stå för notan. Denna lösning är enklare, mer anpassningsbar till våra specifika förhållanden samt effektivare oavsett vilken del av verksamheten som drabbats vid en kris. Regeringen kommer att delta aktivt i diskussionerna om Liikanengruppens förslag och eventuella lagstiftningsförslag i dess spår.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.