En jämlik och tillgänglig ätstörningsvård

Skriftlig fråga 2021/22:639 av Alexandra Anstrell (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Mer än var tredje högskolestuderande har symtom på ångest eller depression, enligt en stor undersökning gjord av Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Folkpensionsanstalten FPA. Över 6 000 studerande vid yrkeshögskolor och universitet deltog i enkäten, som gjordes i början av året.

Resultatet antyder att psykiska besvär är klart vanligare hos studerande än hos befolkningen i snitt. Mest utsatta är de kvinnliga studerandena: Hela 40 procent av enkätens kvinnor berättade om ångest- och depressionssymtom. För männen var motsvarande siffra 28 procent.

Av enkätens kvinnor riskerade hela 26 procent att insjukna i ätstörningar. För enkätens män var motsvarande siffra 8 procent.

Det rapporteras att det är långa väntetider för att få vård om man har ätstörningar och även att ätstörningsvården går på knäna. Konsekvenserna är direkta och omöjliga att frångå: Patienter får vänta på livsavgörande behandlingar och många ser sina närstående må allt sämre. I dag kan det ta ett år innan en person får påbörja en behandling när personen söker vård för ätstörningar i Sverige, alltså ett år utan vårdens hjälp

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar har sedan 1983 jobbat aktivt med att stödja drabbade och närstående, arbetat förebyggande och påverkat för en bättre vård. Under 2021 har antalet drabbade och närstående som sökt sig till Frisk & Fri ökat, och trots att året inte är slut är antalet högre än under hela 2020.

När resurserna inom ätstörningsvården inte räcker till och väntetiderna blir längre riskerar den som drabbas att försämras i sin ätstörning. Det ökar lidandet, inte bara för den drabbade och hens närstående utan också för personalen inom vården.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

På vilket sätt verkar ministern i dag för att säkerställa en jämlik och tillgänglig ätstörningsvård i hela Sverige?