EMU och vår grundlag

Skriftlig fråga 2002/03:965 av Sköld Jansson, Camilla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-05-19
Anmäld
2003-05-20
Besvarad
2003-05-28
Svar anmält
2003-05-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 maj

Fråga 2002/03:965

av Camilla Sköld Jansson (v) till statsrådet Gunnar Lund om EMU och vår grundlag

Med några få månader till folkomröstningen är det fortfarande oklart vilka krav på grundlagsändringar ett medlemskap i EMU skulle föra med sig. ECB och EU-kommissionen har fört fram krav på svensk grundlagsändring i tre avseenden gällande regeringsformen och riksbankslagen. För det första måste ECB:s befogenheter inom penningpolitiken uttryckas. För det andra måste ECB:s behörighet att utge sedlar och mynt erkännas. För det tredje måste EU-rådets och ECB:s behörighet enligt artikel 111 i EU-fördraget när det gäller valutapolitiken erkännas. Dessutom kräver ECB att svenska lagar om allmänna handlingars offentlighet och sekretess inte medger "överträdelser av ECB:s regler om konfidentialitet". Den grundlagsfästa offentlighetsprincipen kommer alltså inte att gälla för EMU. Enligt en artikel i GP (1 februari 2003) menar statsrådet Gunnar Lund att det är önskvärt men inte nödvändigt med en grundlagsändring vid ett ja i folkomröstningen. Motivet är att svensk grundlag inte gäller om den kommer i konflikt med EG-rätt. Väljer Sverige att hålla fast vid grundlagen måste den ändras för ett EMU-inträde. Det sker då genom två beslut med mellanliggande val, vilket innebär att Sverige inte kan gå med i EMU förrän efter valet 2006. Regeringens tidsplan på ett inträde 1 januari 2006 kan alltså inte hållas med mindre än ett accepterande av att EG-rätten sätter sig över vår grundlag och därmed överordnas nationell konstitution. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Gunnar Lund:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att, i händelse av ett ja i folkomröstningen, säkerställa att ett svenskt inträde i EMU sker i enlighet med svensk grundlag?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:965 besvarad av

den 28 maj

Svar på fråga 2002/03:965 om EMU och vår grundlag

Statsrådet Gunnar Lund

Camilla Sköld Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att, i händelse av ett ja i folkomröstningen, säkerställa att ett svenskt inträde i EMU sker i enlighet med svensk grundlag.

Frågan om grundlagsändringar i samband med ett deltagande i valutaunionen behandlades av regeringen i propositionen Riksbankens ställning (1997/98:40). Där klargjordes att EG-rätten har, inom ramen för EU:s kompetens, företräde framför svenska författningar, oavsett om de avser grundlag eller lag. Det är således inte nödvändigt att ur ett rättsligt perspektiv ändra regeringsformen eftersom EG-rätten har företräde. Det är emellertid önskvärt att ändra regeringsformen så att den ger en rättvisande bild av vad som gäller. Regeringen ansåg därför att regeringsformen borde anpassas och aviserade att förslag till ändringar borde lämnas till riksdagen i samband med en svensk anslutning till valutaunionen.

För att få delta i valutaunionen krävs att varje medlemsstat säkerställer att dess nationella lagstiftning är förenlig med fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet (artikel 109 i EG-fördraget). Denna legala konvergens är ett av de kriterier som utvärderas när EU ska anta nya medlemmar till valutaunionen. Prövningen görs av kommissionen och Europeiska centralbanken. De kommer alltså att ta ställning till om lagstiftningen rörande Riksbanken är förenlig med de krav som finns.

När det gäller grundlagsändringarna så stämmer det att de inte kan träda i kraft förrän efter valet 2006. Det är emellertid min uppfattning att ett första riksdagsbeslut om grundlagsändringarna är tillräckligt för ett inträde i valutaunionen, med tanke på EG-rättens företräde framför den svenska grundlagen på detta område.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.