ekonomiskt stöd vid naturkatastrofer
Skriftlig fråga 2003/04:929 av Bråkenhielm, Catharina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-03-17
- Anmäld
- 2004-03-17
- Besvarad
- 2004-03-24
- Svar anmält
- 2004-03-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 mars
Fråga 2003/04:929
av Catharina Bråkenhielm (s) till försvarsminister Leni Björklund om ekonomiskt stöd vid naturkatastroferNär en oförutsedd händelse i form av en naturkatastrof inträffar i en kommun är det något som drabbar många enskilda hårt. Inte bara genom det arbete som förstörda hus, ägodelar och vägar för med sig, utan också i många fall genom en stor kostnad. Även kommunen drabbas av stora kostnader som måste tas från övrig kommunal verksamhet.
Staten har ålagt kommunerna att ha kommunala katastrofplaner. De är bra, men det måste ses som en allvarlig brist att en nationell katastrofplan saknas. Det är dags att införa ett nationellt regelsystem för hantering av naturkatastrofer, då vi vet att sådana tyvärr kommer att inträffa igen.
Det är inte rimligt att människor som fått sin enskilda väg bortspolad ska behöva eller ens kunna stå för den kostnaden. I Sverige finns många mil enskilda vägar som inte går att försäkra för naturkatastrofer. Konsekvenserna för den enskilde slår snabbt, därför är det är viktigt att det går att få hjälp utan dröjsmål. Det förutsätter ett färdigt regelsystem.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att tillse att enskilda och kommuner inte drabbas på ett ekonomiskt orimligt sätt vid naturkatastrofer i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:929 besvarad av
den 24 mars
Svar på fråga 2003/04:929 om ekonomiskt stöd vid naturkatastrofer
Försvarsminister Leni Björklund
Catharina Bråkenhielm har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse att enskilda och kommuner inte drabbas på ett ekonomiskt orimligt sätt vid naturkatastrofer i Sverige.
Regeringen har inte avsatt några särskilda medel för att kompensera kommuner för kostnader i samband med olyckor och kriser. Regeringen har i propositionen Samhällets säkerhet och beredskap (prop. 2002/02:158) angett att statens ansvar inom krishanteringsområdet ska avse åtgärder som är specifikt inriktade på extrema händelser med låg sannolikhet och med mycket allvarliga och långtgående konsekvenser. I princip bör staten inte ta på sig ett ansvar för händelser som fysiska och juridiska personer kan skydda sig emot genom egna försäkringslösningar eller säkerhetsåtgärder. Kostnader för att tillgodose grundläggande säkerhetskrav i en verksamhet bör belasta den verksamhetsansvarige. Alla fysiska och juridiska personer har således ett ansvar för att vidta vissa grundläggande åtgärder för att skydda sig mot konsekvenserna av olyckor och kriser. Exempel på åtgärder som bör inkluderas i grundsäkerheten är till exempel åtgärder för att klara av störningar i infrastrukturen vid snöoväder, översvämningar eller skogsbränder.
Regeringen har dock vid några tillfällen sedan översvämningarna sommaren 2000 beslutat om ersättning till kommunerna vid sidan om den ersättning som har lämnats enligt lagen om skydd mot olyckor. Så skedde till exempel vid översvämningarna i Värmland och Västra Götaland med anledning av kostnadernas omfattning.
När det gäller kostnader för en räddningstjänstinsats kan kommunerna söka ersättning under vissa förutsättningar från staten enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. I lagen anges att om en räddningstjänstinsats i kommunal räddningstjänst har medfört betydande kostnader, har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger en självrisk.
Det privatekonomiska skyddet vid naturkatastrofer liksom vid andra olyckshändelser ska hanteras genom försäkringssystemet. Staten går således inte in och ersätter enskilda för skador som uppkommit till följd av naturkatastrofer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.