Effekten av farmakologisk behandling av sexualförbrytare
Skriftlig fråga 2021/22:555 av Marléne Lund Kopparklint (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-12-09
- Överlämnad
- 2021-12-10
- Anmäld
- 2021-12-13
- Svarsdatum
- 2021-12-27
- Sista svarsdatum
- 2021-12-27
- Besvarad
- 2021-12-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Konsekvenserna av att utsättas för sexualbrott som barn är kända och är en akut folkhälsofråga. Personer som har blivit utsatta för flera traumatiska upplevelser i barndomen löper tolv gånger större risk att begå självmord än övriga. Vi får inte ha lite halvt osäkra åtgärder som vi tror har effekt och som vi tror används som metod för att förebygga sexualbrott mot barn. Ett tydligt exempel på detta är den frivilliga farmakologiska behandlingen inom Kriminalvården, eller kemisk kastrering, som det också ofta kallas. Det finns en pågående forskning i Sverige kring detta, och enligt läkarna/forskarna visar den goda resultat. Eller? Enligt riksdagens utredningstjänst har endast 40–50 personer gått i sådan behandling sedan 2018. Utredningstjänsten kunde heller inte få fram om det finns vetenskapliga studier som visar att behandlingen har god effekt. Man kunde heller inte följa upp hur många som har fullföljt behandlingen, för detta följer Kriminalvården inte upp. Av uppgifterna framgår heller inte hur många klienter som deltar i behandlingen som har dömts för sexualbrott mot barn.
Vi måste ha ordning och reda i de metoder som vi lutar oss mot och som vi tror har effekt. Detta måste regeringen ha koll på. Samhällets skyddsnät har brustit under alltför många år. Det ska vara viktigare att skydda våra barn än att undvika att trampa en potentiell förövare på tårna. Barns rätt att inte utsättas för risker ska sättas i främsta rummet.
När det gäller farmakologisk behandling för personer som har begått sexualbrott ska det utredas om det har god effekt. Det ska också följas upp hur många som fullföljer behandlingen. Den forskning som vi ska luta oss mot måste också säkerställas och inte baseras på uppgifter som lämnas på frivillig basis där dömda pedofiler ska svara på frågor som rör deras sexualitet och sexuella drift. Hur kontrollerar man att dessa uppgifter stämmer?
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Hur ämnar ministern säkerställa att de metoder och behandlingar som Kriminalvården använder sig av har evidensbaserad effekt?
Svar på skriftlig fråga 2021/22:555 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2021/22:555 av Marléne Lund Kopparklint (M)
Effekten av farmakologisk behandling av sexualförbrytare
Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag avser säkerställa att de metoder och behandlingar som Kriminalvården använder sig av har evidensbaserad effekt.
Som jag har beskrivit i tidigare svar på en riksdagsfråga från Marléne Lund Kopparklint ser regeringen mycket allvarligt på sexualbrott, särskilt sexualbrott mot barn.
För att uppnå en förändring av beteendet hos personer som gör sig skyldiga till sexuella övergrepp så att de inte återfaller i brott krävs behandling. Forskning visar att effektiv behandling bygger på insatser anpassade efter en sammanvägning av risker, behov och mottaglighet. Inom Kriminalvården finns strukturerade behandlingsprogram utformade speciellt för sexualförbrytare. Kriminalvårdens behandlingsprogram är ackrediterade, vilket innebär att de har genomgått en vetenskaplig prövning och att det finns bevis på att programmet minskar risken för återfall.
Kemisk kastrering förekommer inte inom ramen för Kriminalvårdens behandling av sexualbrottsdömda. Enligt Kriminalvården är det vetenskapliga underlaget för effekterna av kemisk kastrering för svagt för att säga att det är en effektiv metod för att förebygga återfall i sexualbrott. Däremot så informeras dock intagna som är dömda för sexualbrott om att Kriminalvården kan remittera dem till mottagningen ANOVA för utredning om eventuell medicinsk behandling. Myndighetens bedömning är att även om forskningsunderlaget vad avser effekter på återfallsrisken i nuläget inte är tillräckligt så kan denna behandling ändå utgöra ett stöd för de dömda som själva vill få den. Kriminalvården följer forskningsläget kontinuerligt och arbetar för att fortsatt utveckla behandlingsmetoderna för sexualbrottsdömda.
Tiden i anstalt är inriktad på att förhindra att den intagne återfaller i brott efter verkställigheten. Det behandlingsarbete som bedrivs inom Kriminalvården är viktigt, inte minst det arbete som är särskilt riktat mot personer som döms för sexualbrott. Av de sexualbrottsdömda som frigavs 2014 återföll fyra procent i ett nytt sexualbrott inom tre år enligt Brottförebyggande rådets officiella statistik. Dömda för sexualbrott uppvisar en förhållandevis låg återfallsandel i jämförelse med andra brott men återfallen måste minska ytterligare.
Den som dömts för brott och som är intagen i fängelse får enligt 3 kap. 2 § tredje stycket fängelselagen inte åläggas att underkasta sig medicinsk behandling. Detta krav på frivillighet hindrar dock inte att Kriminalvården arbetar aktivt med att motivera intagna att delta i behandling av medicinsk karaktär.
Jag vill återigen understryka att regeringen noga följer Kriminalvårdens insatser för att minska risken för återfall i brott. Arbetet för att bekämpa och förhindra sexualbrott, inte minst mot barn, är och kommer fortsatt att vara högt prioriterat för regeringen.
Stockholm den 27 december 2021
Morgan Johansson
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.