Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

E-postadresskapning

Skriftlig fråga 2005/06:1057 av Eberstein, Susanne (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-02-20
Anmäld
2006-02-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2006-03-08
Svar anmält
2006-03-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 februari

Fråga 2005/06:1057 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet Ulrica Messing (s)

E-postadresskapning

Ett antal kvinnor i Stockholm är för närvarande utsatta för så kallad e-postadresskapning. Det innebär att post skickas i deras namn från deras e-postadress.

Breven är oerhört kränkande med sexuella anspelningar och till och med fotomontage av grov pornografisk art. I lagen om elektronisk kommunikation stadgas i 6 kap. 22 § 2 p. att Post- och telestyrelsen får efterforska avsändarens IP-adress endast om brottet kan antas föranleda annan påföljd än böter.

Med hänvisning till paragrafen har Stockholmspolisen inte funnit det lönt att vända sig till PTS utan skrivit av anmälningarna.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att denna form av kommunikation som kränker offren ska upphöra?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1057 besvarad av

den 8 mars

Svar på fråga 2005/06:1057 om e-postadresskapning

Justitieminister Thomas Bodström

Susanne Eberstein har frågat statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder hon avser att vidta för att så kallad e-postadresskapning som kränker offren ska upphöra.

Frågan har överlämnats till mig.

Jag vill inledningsvis understryka att jag delar Susanne Ebersteins uppfattning att det är viktigt att vi har en lagstiftning som ger polis och åklagare möjlighet att effektivt bekämpa denna form av allvarliga kränkningar.

I dag finns det bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation bland annat i rättegångsbalken och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). I 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK anges att operatörerna är skyldiga att till polisen och annan brottsbekämpande myndighet lämna uppgifter om abonnemang när det gäller misstanke om brott för vilket fängelse är föreskrivet och brottet enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter. Om polisen bedömer att det anmälda brottet endast föranleder böter finns det alltså inte förutsättningar för att begära ut uppgifter om abonnemang från operatören.

En effektiv brottbekämpning förutsätter bland annat att polis och åklagare har ändamålsenliga verktyg till sitt förfogande. Som Susanne Eberstein beskriver gäller det även de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation. Regeringen gav 2003 Beredningen för rättsväsendets utveckling (Bru) i uppdrag att se över denna fråga.

Bru har i sitt sjunde delbetänkande Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. (SOU 2005:38) föreslagit bland annat att begränsningen, att brottet ska föranleda annan påföljd än böter, i 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK ska tas bort. Betänkandet har remitterats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Jag anser att det finns goda skäl för att genomföra detta förslag. Min avsikt är att ett lagförslag ska kunna presenteras för riksdagen under det kommande riksdagsåret.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.