Dublinkonventionen
Skriftlig fråga 1997/98:763 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-05-18
- Anmäld
- 1998-05-25
- Besvarad
- 1998-05-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Statsrådet Schori förklarade i samband med en interpellationsdebatt i kammaren den 11 maj att vi inte sänder tillbaka personer till Kosovo. Vad statsrådet inte nämnde var att Sverige i enlighet med Dublinkonventionen sänder tillbaka kosovoalbaner till Tyskland om de nekats asyl där innan de kommit till Sverige. Tyskland sänder för närvarande tillbaka kosovoalbaner till Kosovo. Den 8 maj sände Sverige en kosovoalban tillbaka till Tyskland där han för närvarande sitter i fängelse för att vidaresändas till Kosovo. Hans gravida hustru, som av en tillfällighet inte var hemma när polisen kom, har nu gömt sig här i Sverige.
Min fråga blir därför:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förhindra att vi sänder tillbaka människor till Kosovo via tredje land?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:763 besvarad av , ()
- Statsrådet Pierre Schori
Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att förhindra att människor sänds tillbaka till Kosovo från Sverige via ett tredje land med stöd av Dublinkonventionen. Ulla Hoffmann tar i sammanhanget upp ett fall där en kosovoalban enligt uppgift återsänts till Tyskland enligt Dublinkonventionen, varifrån han kommer att återsändas till Kosovo.
Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, men vill i stället nämna något om den svenska inställningen rörande asylsökande från Kosovo och kortfattat redogöra för det samarbete som Sverige har med andra EU-stater enligt Dublinkonventionen.
Rörande asylsökande från Kosovo vill jag erinra om vad jag svarat Ulla Hoffmann den 8 maj i år på hennes fråga om Kosovo (fråga 1997/98:693). Jag underströk att myndigheterna gör en noggrann prövning i det enskilda fallet. Jag sade också att det förekommer att asylsökande kosovoalbaner får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov enligt svensk lagstiftning, vilket innefattar skyddsbehoven enligt internationella konventioner. Även i Tyskland förekommer det att kosovoalbaner beviljas uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov. Vidare har jag med anledning av en interpellation (1997/98:209) den 24 mars sagt att det för närvarande inte är aktuellt att myndigheterna i Sverige verkställer avvisningsbeslut till Kosovo och att vi därmed följer UNHCR:s rekommendation.
Vad gäller samarbetet enligt Dublinkonventionen så har alla medlemsstater i EU ratificerat och tillämpar 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning, vilket är en grundläggande och avgörande förutsättning för ett sådant samarbete. För att understryka betydelsen av Genèvekonventionen slås det i ingressen till Dublinkonventionen fast att medlemsstaterna skall garantera flyktingar skydd i enlighet med sina åtaganden enligt Genèvekonventionen.
Förutsättningarna från svensk sida för ett sådant samarbete som det enligt Dublinkonventionen måste vidare vara, och är, att de involverade staterna är demokratiska rättsstater som respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Så är fallet vad gäller medlemsstaterna i EU och det finns inte någon anledning från svensk sida att tro att medlemsstaterna skulle avvika från den standarden.
Alla medlemsstater i EU har ratificerat och tillämpar den europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Tillämpningen och efterlevnaden av konventionen övervakas av Europadomstolen i Strasbourg.
När Amsterdamfördraget träder i kraft, vilket möjligen blir under 1999, så förstärks och betonas ytterligare skyddet för mänskliga rättigheter inom EU. I fördraget sägs att medlemsstaterna och unionen förbinder sig att respektera allmänna principer om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstaten. Efterföljandet av de principerna ställs i och med Amsterdamfördraget uttryckligen under EG-domstolens kontroll.
Reglerna i Dublinkonventionen fastställer vilken av EU:s medlemsstater som har skyldighet att pröva en asylansökan och reglerar på så sätt inom EU hur första asyllandsprincipen skall tillämpas. Konventionen innebär inte i sig någon plikt att sända en asylsökande till den stat som enligt konventionen skall pröva en ansökan. Jag menar samtidigt att det finns starka skäl att som regel tillämpa Dublinkonventionen i enlighet med dess syfte. Att tillämpa första asyllandsprincipen mellan EU:s medlemsstater är legitimt eftersom den givna utgångspunkten är att de berörda staterna uppfyller internationella förpliktelser i fråga om flyktingrätt och mänskliga rättigheter. En väl fungerande Dublinkonvention ger också ett utrymme, som vi vill värna om, för enskilda medlemsstater att gå utöver minimikraven när det gäller att ge skyddsbehövande en fristad. Vi vill kunna hävda vår syn i den svenska utlänningslagstiftningen rörande vad som skall ge rätt till skydd samtidigt som vi verkar för en rimlig ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsstater då det gäller att ta emot asylsökande. Detta ger oss också den bästa utgångspunkten för att inom EU som helhet verka för en solidarisk och generös flyktingpolitik.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.