Donationskort i EU
Skriftlig fråga 2007/08:1161 av Wikström i Uppsala, Cecilia (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-25
- Anmäld
- 2008-04-25
- Besvarad
- 2008-04-30
- Svar anmält
- 2008-05-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2007/08:1161 Donationskort i EU
av Cecilia Wikström i Uppsala (fp)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Över 40 000 människor väntar på en organdonation i EU och runt tio personer dör varje dag i väntan på rätt organ. Den 22 april antog Europaparlamentet en rapport som föreslår ett frivilligt donationskort på Europanivå för att sjukhus snabbare ska kunna hitta donatorer och tillgängliga organ.
Ett frivilligt donationskort på EU-nivå skulle underlätta processen med att knyta rätt organ till rätt person. Genom att snabbare kunna identifiera frivilliga donationer kan många liv räddas, särskilt små barn i mindre länder med liten tillgång på donatorer. Ett litet barn som behöver ett nytt hjärta kan bara ta emot ett nytt organ från en jämngammal person.
Ett effektivare donationssamarbete i EU skulle också minska organsmugglingen fastslår rapporten. Samtidigt är det viktigt att ett donationskort på Europanivå kompletterar, inte ersätter, existerande donationskort.
Avser socialministern att vidta åtgärder för att driva frågan om ett donationskort på Europanivå vidare?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1161 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2007/08:1161 Donationskort för EU
Socialminister Göran Hägglund
Cecilia Wikström i Uppsala har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att driva frågan om ett donationskort på Europanivå vidare.
Frågan om hur man på europeisk nivå ska kunna främja tillgången på organ för transplantation är viktig och något som jag vid flera tillfällen diskuterat med mina europeiska kolleger. Som Cecilia Wikström lyfter fram orsakar bristen på organ lidande och kan för många orsaka en för tidig död.
EU-kommissionen lämnade i maj 2007 ett meddelande i vilket kommissionen lämnade förslag till hur dessa brister ska kunna hanteras på en europeisk nivå. Som ett resultat av detta meddelande har kommissionen tillsammans med medlemsstaterna arbetat med att ta fram en handlingsplan om donation och transplantation. Inom ramen för det arbetet diskuteras frågor såsom vikten av att det finns särskilda donationskoordinatorer som aktivt arbetar med att hitta lämpliga donatorer, hur medlemsstaterna använder sig av levande donatorer, gränsöverskridande samarbete för att under vissa förutsättningar kunna lämna organ till andra medlemsstater när så är nödvändigt, och om och i så fall hur ett europeiskt donationskort skulle kunna vara en väg framåt. Kommissionen avser att under 2008 återkomma med utkast till handlingsplan och eventuellt direktiv om kvalitet och säkerhet rörande organdonation och transplantation.
Frågan om ett europeiskt donationskort är således en av flera tänkbara möjligheter att arbeta med inom ramen för handlingsplanen.
Sverige tog tidigt fram ett nationellt donationskort, redan i slutet av 1980-talet kom det första. Vi vet därför att det tar lång tid och att det krävs stora informationsinsatser för att nå ut till befolkningen och få genomslag för ett donationskort på nationell nivå. Det är troligt att genomförandet av ett europeiskt donationskort kommer att möta samma svårigheter.
Ett donationskort på EU-nivå väcker också några nya frågeställningar som är angelägna att lösa. Medlemsstaterna har bland annat olika samtyckesregler för donation av organ vilket i detta sammanhang skulle kunna bli problematiskt. Hur kan ett sådant kort se ut, vad ska innehavaren av kortet sagt ja eller nej till? Innan jag tar ställning till hur jag ska agera i frågan om ett gemensamt europeiskt donationskort, vill jag först försäkra mig om att dessa frågor är utredda på ett tillfredsställande sätt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.