Diplomatisk representation

Skriftlig fråga 2019/20:437 av Hans Rothenberg (M)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

I samband med att Svenska Pen delade ut Tucholskypriset till den av kinesiska staten kidnappade svenske medborgaren Gui Minhai uttalade Kinas ambassadör i Sverige att ”en del människor i Sverige ska inte förvänta sig att kunna känna sig lugna”. Ambassadören uppmanade vidare Svenska Pen att ställa in priset till Gui Minhai omedelbart och krävde att den svenska regeringens representanter inte skulle närvara vid utdelningsceremonin. Om man ignorerade protesterna från den kinesiska sidan hävdade ambassadören att Kina då ”kommer att behöva vidta åtgärder”. Detta är anmärkningsvärda uttalanden från ett annat lands diplomatiske företrädare, och de kan inte betraktas som annat än hot.

Denna händelse kan inte ses som isolerad, då den kinesiske ambassadören vid tidigare tillfällen agerat repressivt gentemot företag som tillhandahållit tjänster åt för Kina misshagliga länder och organisationer. Även svenska parlamentariker har vid upprepade tillfällen personligen fått möta den ambassadörens och den kinesiska ambassadens bryska uppträdande i samband med att de engagerat sig i frågor som ej fallit Kina i smaken.

På många sätt uppvisar den kinesiska ambassaden genom sin ambassadör ett okonventionellt och aggressivt förhållningssätt gentemot Sverige, vilket får negativa följder. På det hela taget kliver man vida utanför ramarna för vad som kan betraktas vara god diplomatisk ton.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Var går gränsen för när representanter för en diplomatisk beskickning i Sverige genom sitt uppträdande inte längre kan anses vara välkomna i denna kapacitet?