Det svenska stödet till minhantering
Skriftlig fråga 2016/17:1331 av Karin Enström (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-05-03
- Överlämnad
- 2017-05-04
- Anmäld
- 2017-05-05
- Svarsdatum
- 2017-05-10
- Sista svarsdatum
- 2017-05-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Regeringens resultatstrategi för globala insatser för mänsklig säkerhet 2014–2017 är uppdelad i två resultatområden. Det första, ”värnad mänsklig säkerhet och frihet från våld”, har bland annat fokus på ökad mänsklig säkerhet i konflikt- och postkonfliktsituationer.
Enligt resultatstrategin ska insatser ”göras för minhantering, i enlighet med Sveriges folkrättsliga åtaganden på området, samt för att stödja arbetet mot illegal eller oansvarig spridning av små och lätta vapen”. Dessutom ska ”verksamhet inom området minhantering … stärka den nationella kapaciteten och medvetenheten om riskerna i de mottagande länderna. Stödet bör också leda till ett minskat hot från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar av krig.”
Sedan konventionen om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse (Ottawafördraget) trädde i kraft år 1999 har antalet som årligen skadas och dödas av minor minskat. Dessvärre vände denna trend år 2015, och enligt Landmine Monitor 2016 skadades eller miste över 6 000 personer livet på grund av minor det året. Samtidigt har det svenska stödet till minhantering sedan 2012 sjunkit från ca 95 miljoner till 54 miljoner kronor år 2016.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
Hur avser statsrådet att se till att det svenska stödet leder till ett minskat hot från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar av krig?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1331 besvarad av Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Utrikesdepartementet |
Statsrådet Lövin |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1331 av Karin Enström (M) Det svenska stödet till minhantering
Karin Enström har frågat mig hur jag avser se till att det svenska stödet till minhantering leder till ett minskat hot från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar av krig.
Jag delar frågeställarens oro över att den positiva utveckling, med minskande antal skadade och dödade av minor som ägt rum sedan Ottawakonventionen om förbud mot anti-personella landminor trädde i kraft år 1999, har vänt under de senaste åren. Hotet från minor, klusterammunition och andra explosiva lämningar är ett allvarligt hinder för fred, säkerhet och utveckling och har därför regeringens fulla uppmärksamhet. Frågan spänner över flera verksamhetsområden och Sveriges verksamhet begränsar sig inte enbart till bistånd.
Ett skäl till det ökande antalet skadade och dödade är att nya former av explosiva anordningar, s.k. Improvised Explosive Devices, IED används oftare. I exempelvis Irak brukar Daesh improviserade anordningar när de drar sig tillbaka och överger områden de tidigare kontrollerat. Den här typen av explosiva anordningar är tyvärr ofta särskilt svåra att röja och oskadliggöra just därför att de är improviserade och inte följer några standards. De används också av icke-statliga väpnade aktörer som inte känner sig bundna av några internationella avtal.
Denna problematik har inte gått regeringen förbi. Sverige ger via Sida kärnstöd till Geneva Call som verkar för att öka respekten hos icke-statliga väpnade aktörer för internationell humanitär rätt. Fokusområden ligger på förbudet mot minor, skydd av barn i väpnad konflikt samt förebyggande av sexuellt våld i väpnad konflikt. De arbetar även med att förmå icke-statliga väpnade aktörer att skriva under och implementera s.k. Deeds of Commitment, bland annat kring minor. Detta är ett sätt att komma åt den särskilda problematik som hänför sig till icke-statliga aktörers användande av minor och IED, och som därmed kompletterar det arbete som utförs inom ramen för aktuella konventioner – Ottawakonventionen, Konventionen om klusterammunition och 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen. Sverige är enligt dessa konventioner förpliktigat att ge stöd till minhantering, som inbegriper sådant som riskutbildning, stöd till skadade liksom konkret röjning.
Utvecklingsstödet till minhantering hanteras i huvudsak av Sida inom ramen för relevanta landstrategier och resultatstrategin för globala insatser för mänsklig säkerhet. Under 2016 gjordes bland annat en större insats om 15 MSEK för minhantering inom ramen för strategin för utvecklingssamarbetet med Afghanistan. Insatser under den globala strategin för mänsklig säkerhet gjordes också i Sydsudan, Myanmar, Libyen och Irak om 20 MSEK samt i form av sekonderingar genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i Somalia och Turkiet/Syrien. Bidrag från den globala strategin gick även till verksamhet genom Internationella rödakors-kommittén, Geneva Centre for Humanitarian Demining, UNICEF och Geneva Call (sammanlagt
11 MSEK).
Stockholm den 10 maj 2017
Isabella Lövin
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.