Det nya reseavdraget

Skriftlig fråga 2019/20:337 av Eric Palmqvist (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Det nuvarande systemet för avdrag för resor till och från arbete är föråldrat, och beloppsnivåerna har varit oförändrade under lång tid. Därför har många emotsett en modernisering och förbättring av regelverket samt en revidering av de belopp som kan dras av så att de bättre motsvarar de kostnader som gäller i dag, samt att detta görs på ett sätt som stävjar missbruk och fusk.

Det förslag som nyligen presenterats har mötts av omfattande kritik från flertalet remissinstanser, och om förslaget skulle bli verklighet kan det komma att få till konsekvens att uppemot 200 000 människor förlorar möjligheten att göra avdrag för sina kostnader för bilresor till och från sina arbeten. Kostnaden för att ta sig till och från arbetsplatsen kan därmed över en natt öka med tusentals kronor, inte minst för människor på landsbygden. Förslaget skulle innebära ytterligare pålaga att lägga till de höjda drivmedelsskatter och det bonus–malus-system som regeringen tillsammans med sina samarbetspartner drivit igenom, vilka sammantaget kraftigt bidrar till att försämra privatekonomin för människor i glesbygd.

Från näringslivets håll varnar man också för att förslaget kan komma att medföra tilltagande rekryteringsproblem, inte sällan i regioner och på orter dit det redan i dag är svårt att locka rätt kompetens. Med så kraftigt försämrade avdragsmöjligheter som föreslås anser jag att det föreligger stor risk att människor väljer bort arbeten på grund av att det blir för kostsamt att transportera sig till och från dem.

Jag menar att detta är helt fel väg att gå. Reseavdragets utformning får gärna moderniseras men avdragsnivåerna måste höjas. Detta i kombination med sänkta drivmedelsskatter. Det måste vara attraktivt att ta ett arbete, även om det är långt från hemmet, och i en exportberoende industrination är det av yttersta vikt att det är lätt för företagen att rekrytera kompetent arbetskraft. Väljer regeringen att gå vidare med förslaget är det min uppfattning att det skulle medföra en allvarlig försämring för såväl företag som arbetstagare i allmänhet men i synnerhet i glesbygd där alternativ till bilen inom överskådlig framtid helt saknas.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Avser ministern att ta initiativ till att det slutgiltiga förslag som regeringen överlämnar till riksdagen justeras på ett sätt som minskar de negativa effekter som beskrivits?