Det nordiska dubbelbeskattningsavtalet

Skriftlig fråga 2016/17:147 av Håkan Svenneling (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-10-18
Överlämnad
2016-10-19
Anmäld
2016-10-20
Svarsdatum
2016-10-26
Sista svarsdatum
2016-10-26
Besvarad
2016-10-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Det nordiska skatteavtalet om dubbelbeskattning syftar till att undvika dubbelbeskattning av inkomst och på förmögenhet i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. I den nordiska gränshinderdatabasen finns fyra gränshinder där en ändring av skatteavtalet skulle kunna lösa hindret.

1. Beskattning av fast anställda kulturarbetare
Kulturarbetare som bor i ett nordiskt land och är fast anställda i ett annat land beskattas både i arbetslandet och i bosättningslandet. De riskerar därmed att erhålla ett lägre nettobelopp av sin lön än en ordinarie arbetstagare.

2. Beskattning av pensioner
Den som uppbär pension från ett annat land än bosättningslandet beskattas både i utbetalningslandet och i bosättningslandet. Dessa pensionärer riskerar därmed att erhålla ett lägre nettobelopp än om pensionen bara beskattades i utbetalningslandet.

3. Beskattning av studiestöd
Olika regler gällande beskattning av studiestöd i de nordiska länderna kan leda till att studiestöd beskattas felaktigt.

4. Rutiner för skatteinbetalning för äkta gränsgångare
Gränsgångaravtalen innebär att den som är bosatt i en gränskommun i det ena landet och arbetar i en gränskommun i det andra landet betalar skatt för inkomsterna av detta arbete i bosättningslandet. Att den norska socialförsäkringsavgiften dras från den beskattningsbara inkomsten leder till att arbetstagaren får en lägre nettoinkomst än om avgiften hade behandlats som en skatt. Gränsgångaravtalen är dessutom förknippade med en administration som upplevs som besvärlig för den enskilde arbetstagaren.

Utöver dessa fyra hinder finns det hinder som handlar om hur länderna tillämpar skatteavtalet.

Finansministern ska inom kort träffa sina nordiska kollegor för att diskutera frågan. Jag vill därför fråga:

 

Avser ministern att verka för att det nordiska dubbelbeskattningsavtalet ses över och revideras?

Svar på skriftlig fråga 2016/17:147 besvarad av Finansminister Magdalena Andersson (S)

Dnr Fi2016/ 03683/S3

Finansdepartementet

Finansministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:147 av Håkan Svenneling (V) Det nordiska dubbelbeskattningsavtalet

Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att verka för att det nordiska dubbelbeskattningsavtalet ses över och revideras.

Frågan tar avstamp i ett antal frågor som varit föremål för behandling inom ramen för det nordiska samarbetet med att aktivt avlägsna gränshinder inom Norden, ett arbete som koordineras genom Gränshinderrådet. Innan jag besvarar den ställda frågan vill jag därför kort beröra de gränshinderfrågor som Håkan Svenneling tar upp.

Beskattningen av fast anställda kulturarbetare är i första hand ett problem för personer bosatta i Danmark med fast anställning i Sverige, eftersom inkomstskatten i Danmark är markant högre än i Sverige. I fråga om i Danmark bosatta personer med fast anställning utanför kultur- och idrottssektorn som pendlar till Sverige, medger intern dansk lagstiftning att inkomsterna i Sverige helt undantas från beskattning i Danmark. En förutsättning för detta är dock att personerna i fråga tillhör svensk socialförsäkring, vilket normalt är fallet vid fast anställning. Något motsvarande undantag medges dock inte i förhållande till anställda inom kultur- och idrottssektorn som omfattas av svensk socialförsäkring. Denna fråga bör således lösas inom ramen för intern dansk lagstiftning och inte via det nordiska skatteavtalet.

När det gäller beskattning av pensioner innebär skatteavtalet att beskattning sker på den nivå som gäller i det land där mottagaren av pensionen är bosatt och utnyttjar allmän service. Det är rimligt att inflyttade pensionärer beskattas på samma nivå som pensionärer i allmänhet i bosättningslandet, även när pensionen betalas ut från ett annat land. Skatteavtalet säkerställer att dubbelbeskattning inte uppstår. Detta har svenska regeringen meddelat Gränshinderrådet som i sin årsrapport för 2015 anger att gränshindret är löst.

Någon felaktig beskattning av studiestöd sker inte. Danska studiemedel är skattepliktiga och därmed bruttoberäknade. Om mottagaren är bosatt i Sverige blir däremot dessa studiemedel skattefria eftersom studiemedel generellt inte beskattas enligt intern svensk rätt, samtidigt som skatteavtalet bara ger Sverige rätt att beskatta medlen. Den icke-beskattning som uppstår är således i överensstämmelse med gällande regler och de berörda studenterna upplever nog inte detta som ett gränshinder. Men det är förstås inte bra om beskattning inte sker av studiemedel som är avsedda att beskattas och beräknade därefter. Detta är något vi kommer att diskutera nästa gång skatteavtalet ska omförhandlas.

När det slutligen gäller frågan om norsk trygdeavgift, så är denna avgift enligt svensk rätt en socialavgift som i inkomstskattehänseende ska behandlas på samma sätt som socialavgifter i allmänhet. Eftersom svenska socialavgifter som erläggs för en löntagare ju inte ses som skattepliktig inkomst för denne, medges således avdrag från inkomsten för trygdeavgiften. Att medge avräkning från skatten för trygdeavgiften vore däremot ett avsteg från denna princip som skulle innebära en särbehandling av trygdeavgiften.

Som jag nämnde ovan kan frågan om studiemedel komma att diskuteras vid nästa omförhandling av det nordiska skatteavtalet. Någon omförhandling i dessa delar är dock för närvarande inte planerad. Arbetet med det nordiska skatteavtalet kommer den närmaste tiden att vara fokuserat på att gemensamt anpassa avtalet till de nya standarder på skatteavtalsområdet som utarbetats inom ramen för OECD/G20:s så kallade BEPS-projekt (Base Erosion and Profit Shifting).

Stockholm den 26 oktober 2016

Magdalena Andersson

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.