Det extraordinära läget i gränsregionen mot Norge

Skriftlig fråga 2020/21:1839 av Ann-Sofie Alm (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Det är ett extraordinärt läge för människorna som bor och vekar längs den norsk-svenska gränsen, och de behöver hjälp. Norden ska vara världens mest integrerade region. Ändå fallerar det när det kommer till skarpt läge, och det är enskilda personer och företagare som får ta de största smällarna.

Min fråga rör de svenska medborgare som arbetar på andra sidan gränsen, i Norge. Sedan gränsen stängdes den 29 januari får endast människor med samhällsviktiga arbeten korsa gränsen för att ta sig till sin arbeten. Övriga fick med mycket kort varsel bestämma sig för att snabbt hitta ett boende i Norge och korsa gränsen för att inte veta när de skulle kunna komma tillbaka till sin familj i Sverige igen.

De personer som inte hann hitta ett boende i Norge får nu inte komma till sina arbeten. Företagen de arbetar åt i Norge är inte skyldiga att betala lön till svenska arbetare, även om det finns företagare som just nu gör det. NAV har inte kunnat erbjuda någon hjälp. Dessa människor står nu helt utan inkomst för att kunna betala hyra, mat och alla andra räkningar som fortsätter att strömma in.

Kommunkontor i bland annat Strömstad blir nu nedringda av desperata människor som vill göra rätt för sig genom arbete men nu inte kan och därför behöver akut hjälp.

Inför kommande pandemier och kriser behöver de nordiska länderna betrakta gränslandet som en sammanhängande och djupt integrerad arbetsmarknadsregion. Det måste gå att stärka syskonskapet, hitta fram till fungerande avtal, ta fram gemensamma handlingsplaner och fungerande strategier och betrakta oss i Norden som en helhet. Vi behöver varandra i Norden, vi berikar varandra. Våra grannar på andra sidan gränsen är vår familj, våra arbetskamrater och vi tillhör samma samhälle. Våra barn spelar fotboll i samma fotbollslag.

Att kommunerna har ett mycket stort ansvar för sina medborgare är naturligtvis något som staten kan använda som argument för att inte gå in med extra stöd och insatser i denna extraordinära situation.

Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är därför:

Avser ministern att ta något initiativ för staten ska gå in med stöd och insatser till de människor i gränsregionerna som hamnat i denna utsatta situation, och vilka åtgärder avser finansministern i så fall att initiera?