Den svenska smittskyddslagen
Skriftlig fråga 2010/11:126 av Olofsson, Eva (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-12-01
- Anmäld
- 2010-12-01
- Besvarad
- 2010-12-08
- Svar anmält
- 2010-12-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 1 december
Fråga
2010/11:126 Den svenska smittskyddslagen
av Eva Olofsson (V)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Svensk hivlagstiftning är exceptionellt repressiv. Den som lever med hiv och har oskyddat sex med en annan person utan att informera om sin hivstatus kan bli dömd till fängelse medan den som inte har kännedom om sin hivstatus inte kan ställas till svars. Översyner av domar visar dessutom att domstolarnas bedömningar i hivrättegångar sker mycket godtyckligt och att rättsosäkerheten är stor för de hivpositiva i Sverige.
Det finns ingenting som visar på att höga straff för hivöverföring skulle minska en spridning av viruset. Rädsla för repressalier kan i stället leda till att flera undviker vården och inte tar reda på sin hivstatus.
För att kunna minska smittan måste vi arbeta mot den stigmatisering som finns av hivsmittade. Människor måste våga testa sig och vara öppna med sin hivstatus. De måste våga ta kontakt med vården för att få det stöd och hjälp de behöver.
Med anledning av detta vill jag fråga socialministern:
Är socialministern beredd att göra en grundlig översyn av smittskyddslagen och rättstillämpningen i brottmål som rör överföring eller risk för överföring av hiv?
Svar på skriftlig fråga 2010/11:126 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2010/11:126 Den svenska smittskyddslagen
Socialminister Göran Hägglund
Eva Olofsson har frågat mig om jag är beredd att göra en grundlig översyn av smittskyddslagen och rättstillämpningen i brottmål som rör överföring eller risk för överföring av hiv.
För det första vill jag säga att jag tar denna sjukdom på stort allvar. Hiv går ännu inte att bota och utan behandling är den dödlig. I dag finns behandlingar som har möjliggjort en betydligt bättre livskvalitet för dem som är smittbärare. Det är viktigt att vi bemöter denna epidemi med så effektiva medel som möjligt. Både för att minska smittspridning men också för att underlätta för dem som är bärare. Detta gäller inte minst bemötande i samhället och stigmatiseringen.
Den nuvarande smittskyddslagen trädde i kraft år 2004 och var resultatet av en översyn inom området som påbörjades i mitten av 90-talet. I arbetet med utformningen av den nya lagen framhölls dels vikten av att tillgodose de mänskliga rättigheterna, dels att inkludera hiv som en sjukdom bland andra för att minska en särbehandling och därigenom motverka stigmatisering av sjukdomen. Alla tvångsåtgärder måste vara proportionerliga mot de risker som föreligger vid bedömningen av en sjukdoms smittsamhet. I smittskyddslagen slås också fast att de som är smittade ska få det stöd och den vård som behövs från smittskyddssynpunkt. I smittskyddslagen finns inga sanktioner för de fall då en smittbärare inte efterlever de skyldigheter som följer av smittskyddslagen. Däremot kan domstolarna döma till ansvar i enlighet med brottsbalkens bestämmelser för bland annat misshandel om man utsätter andra människor för risk att smittas av eller faktiskt överför en smittsam sjukdom.
Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet är de myndigheter som ansvarar för smittsamma sjukdomar på nationell nivå. Båda myndigheterna har till uppgift att inom sitt ansvarsområde följa och vidareutveckla smittskyddet. Socialdepartementet har en löpande dialog med båda myndigheterna om hur arbetet med smittskyddet fortlöper. Jag har inte för avsikt att genomföra en sådan översyn som Eva Olofsson efterfrågar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.