Till innehåll på sidan

den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter

Skriftlig fråga 1999/2000:817 av Wegendal, Lars (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-04-11
Anmäld
2000-04-25
Besvarad
2000-04-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 april

Fråga 1999/2000:817

av Lars Wegendal (s) till miljöminister Kjell Larsson om den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter

Den illegala handeln med världens utrotningshotade djur och växter beräknas omsätta 50 miljarder kronor om året. Det är en verksamhet som i omfattning och organisation kan jämföras med narkotikahandeln. Den illegala handeln är ett hot mot den biologiska mångfalden. Lagstiftningen har tyvärr länge varit eftersatt i Sverige. Men medlemskapet i EU och miljöbalken har inneburit att vi glädjande nog har fått en bra lagstiftning. Det är nu angeläget att vi ser till att den lagstiftning vi har fått används på ett effektivt sätt och att den förstärks på en del punkter. Ett exempel på det sistnämnda är att Sverige saknar en nationell lagstiftning om hantering av giftormar, vilka har blivit mycket attraktiva bland samlare. Här rör det sig om en i bokstavlig mening livsfarlig hantering. I många andra länder råder förbud mot enskilt innehav av giftormar. Ett annat område där det behövs en analys av om lagstiftningen bör stärkas är handeln med sällsynta växter. Information till allmänheten, organisationer m.fl. är av största vikt om kampen mot den illegala handeln med djur och växter ska bli framgångsrik. När det gäller informationsinsatser har Naturvårdsverket en viktig roll. Enligt uppgift har Naturvårdsverket beslutat att dra ned på anslaget för den här informationen. Det är i så fall en åtgärd som förvånar.

Jag vill fråga miljöministern:

Vilka ytterligare åtgärder planeras för att kampen mot den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter ska bli framgångsrik?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:817 besvarad av

den 19 april

Svar på fråga 1999/2000:817 om den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter

Miljöminister Kjell Larsson

Lars Wegendal har frågat mig vilka ytterligare åtgärder som planeras för att kampen mot den illegala handeln med utrotningshotade djur och växter ska bli framgångsrik.

Jag håller med om att den illegala handeln tyvärr är av skrämmande stor omfattning. Förutom att den ofta är knuten till annan brottslighet hotar den sällsynta arter och innebär ofta ett stort lidande för de djur som hanteras i verksamheten.

Både nationellt och internationellt görs ökande ansträngningar för att bekämpa verksamheten. Just i dagarna träffas parterna i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av djur och växter för att diskutera gemensamma frågor.

Förutom den skärpta lagstiftningen pågår ett omfattande arbete för att de rättsliga instrumenten ska fungera. För Sveriges del vill jag nämna att Riksåklagaren i samarbete med Rikspolisstyrelsen i juli 1999 påbörjat uppbyggnaden av en ny och flexibel organisation för bekämpning av miljöbrottslighet. De åklagare och poliser som hanterar miljöbrottsutredningar ska ha specialistkompetens på området. I dag finns 16 åklagare med sådan inriktning. Vidare finns den s.k. samarbetsgruppen inom fauna och flora som är inriktad på polisens samarbete med andra myndigheter. En omfattande utbildningsverksamhet beträffande artskyddsförordningen hålls av Naturvårdsverket för personal på länsstyrelser och polismyndigheter. Länsstyrelserna har i sin tur börjat med tillsynsverksamhet enligt artskyddsförordningen hos uppfödare och zooaffärer. Regeringen har dessutom nyligen tillsatt miljöbalkuppföljningskommittén med uppgift att bl.a. se över straffbestämmelserna i miljöbalken.

Sammantaget är det en hel rad åtgärder som relativt nyligen bl.a. fått sina organisatoriska former. Självfallet kommer jag att noga följa hur arbetet fortlöper men ser i dagsläget inte skäl för ytterligare åtgärder.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.