Den allvarliga situationen för Bolivias folk

Skriftlig fråga 2019/20:384 av Amineh Kakabaveh (-)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2019-11-13
Överlämnad
2019-11-13
Anmäld
2019-11-14
Svarsdatum
2019-11-20
Sista svarsdatum
2019-11-20
Besvarad
2019-11-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Den bolivianska författningen stadgade att en president bara kunde väljas om en gång. Likafullt tillät landets högsta domstol, som har till uppgift att tolka författningen, Evo Morales att ställa upp ytterligare en gång. Trots att man i en folkomröstning sa nej (något under 50 procent av rösterna) till detta ställde Evo Morales upp ytterligare en gång. Även denna gång tillät landets högsta domstol, som har sista ordet i författningsfrågor, honom att ställa upp ytterligare en gång. Under valet som sedan följde anklagades Evo Morales för valfusk och korruption vilket ledde till protester, och oppositionen gick till häftiga och våldsamma angrepp medan Evo Morales anhängare i partiet MAS försvarade sig.

När anklagelser om valfusk kom, inbjöds OAS att göra en revision av de totala antalet röster. Det gjordes och OAS kom fram till att det för det första fanns uppenbara oegentligheter. Dock användes inte ordet valfusk, och det finns inga bevis för de skyldiga. För det andra ska Evo Morales statistiskt sett ha vunnit valet med knappt 10 procent fler röster än Mesa som blev nummer två.

Efter OAS revision och utlåtande utlystes nyval. Bolivia hamnade snabbt i ett mycket instabilt politiskt läge. Men oppositionen har uppenbarligen inte vägletts enbart av att ha haft kritiska synpunkter på hur författningen ska tolkas och upprördhet mot att det förekommit valfusk. Det har uppenbarligen förekommit andra intressen och drivkrafter i det bolivianska samhället, med helt andra syften än att värna landets författning och demokratins spelregler. Hade det handlat om respekten för författningen och demokratin hade man låtit rättsstatens principer gälla och fungera. Så har inte skett, vilket kommit mycket tydligt till uttryck i efterspelet till Evo Morales avgång.

Medierna och högern vill förmedla en bild att Evo Morales avgick frivilligt och att det inte handlar om en statskupp, vilket är missvisande. Många ledare för rörelser samt parlamentariker och ministrar har tvingats fly, deras hem har plundrats och bränts ned, släktingar och barn har tagits som gisslan i samband med att man ställt krav på att dessa ledare ska avsäga sig sina poster. Över 20 politiska ledare tillhörande landets största parti MAS har sökt och fått asyl på den mexikanska ambassaden. De som förmådde Evo Morales att avgå var inte bara kritiska uttolkare av landets författning och av valfusk utan en organiserad pöbel eller mobb.

Det som fällde avgörandet när det gällde Evo Morales avgång var att militären ställde sig på oppositionens sida. Den "uppmanade" alltså landets statschef att avgå innan dennes mandatperiod var slut.

Det saknas beslut i parlamentets kamrar, där Evo Morales parti MAS är i majoritet, om ett godkännande av statschefens ”entledigande”.

Med militärens stöd har alltså en opposition som har mindre stöd bland folket än det nuvarande regeringspartiet MAS avsatt landets statschef på ett sätt som strider mot konstitutionen. Närmare en definition på begreppet statskupp kan man knappast komma.

Bolivia saknar nu politisk ledning. Kvar på scenen står, som så många gånger tidigare i Sydamerikas historia, militären. Vad vi sett är en statskupp med ett grumligt förspel. Denna kupp fördöms nu av många framträdande demokratiskt sinnade politiska ledare och intellektuella världen över.

De politiska motsättningarna är hårda och situationen är ytterst farlig, särskilt för den fattigaste delen av befolkningen, och kan leda till inbördeskrig. Den brasilianske arbetarledaren och tidigare presidenten Lula da Silva förklarade när han hörde om Evo Morales avgång: ”Det är beklagligt att Latinamerika har en ekonomisk elit som inte klarar av att respektera demokratin och inkludera de fattigaste som samhällsmedborgare.”

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Vad avser utrikesministern att göra från Sveriges sida och inom EU för att förmå Bolivias politiska ledare att besinna sig, ta det ansvar de har för landets framtid och förhindra att Bolivias folk störtas in i ett förödande inbördeskrig?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:384 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen

Svaret är avsett att lämnas onsdagen den 20 november 2019.


Svar på fråga 2019/20:384 av Amineh Kakabaveh (-) Den allvarliga situationen för Bolivias folk och fråga 2019/20:373 av Håkan Svenneling (V) Statskupp i Bolivia

Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra från Sveriges sida och inom EU för att förmå Bolivias politiska ledare att besinna sig, ta det ansvar de har för landets framtid och förhindra att Bolivias folk störtas in i ett förödande inbördeskrig. Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att verka för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU och FN tar initiativ med anledning av statskuppen i Bolivia. Jag väljer att besvara frågorna samlat.

Den ökande polariseringen mellan de olika politiska och sociala grupperingarna i Bolivia är mycket olycklig och har lett till eskalerande våld och skadegörelse i samband med demonstrationer och protester. Vi har med bestörtning tagit emot rapporterna om dödsfall, i flera fall till följd av övervåld från polisen och militären. Vi förväntar oss största möjliga återhållsamhet från militären samt från ordningsmakten och andra parter. Vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras kan inte nog understrykas.

Organisationen för amerikanska stater (OAS) genomförde på inbjudan av den förutvarande presidenten Evo Morales en granskning av valresultatet, vars preliminära slutsats presenterades söndagen den 10 november. Granskningen påvisade allvarliga brister som påverkat valresultatet till Morales fördel. Kort därefter rekommenderade flera fackföreningar, politiska aktörer, polisen och militär presidenten att avgå, varefter presidenten och ett stort antal ministrar avgick. Sverige och andra EU-länder var med och finansierade OAS granskning.

Senatens andra viceordförande utropade sig därefter till president ad interim utan parlamentariskt kvorum när beslutet fattades men med stöd från landets författningsdomstol.

Sverige står bakom EU:s uttalande om vikten av att stödja en lösning som möjliggör för ett interimstyre att förbereda nyval och därmed undvika ett maktvakuum, vilket skulle kunna få förödande konsekvenser. Av yttersta vikt är att interimstyret i detta skede verkar konsensusbyggande genom en dialog som involverar alla politiska partier och relevanta statliga institutioner, i syfte att så snart som möjligt anordna fria, rättvisa och oberoende val i Bolivia.

Vi verkar aktivt inom EU, både i Bryssel och på plats i La Paz, till stöd för medlingsinsatser som leder till demokratiska och inkluderande nyval. Vi välkomnar också FN:s generalsekreterares beslut att skicka ett särskilt sändebud till Bolivia. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet har efterlyst “snabba, öppna och opartiska utredningar av gripanden, interneringar, skador och dödsfall som har inträffat till följd av krisen”. Vi instämmer i den uppmaningen.

Landet har de senaste årtiondena tagit stora steg för att stärka medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och Sverige kommer tillsammans med EU, FN och civilsamhället att verka för att den positiva utvecklingen i dessa avseenden fortsätter även under kommande regeringar.

Vi följer noga den politiska och säkerhetsmässiga utvecklingen i Bolivia. Med anledning av det försämrade säkerhetsläget avråder UD från icke-nödvändiga resor till Bolivia. Beslutet fattades den 13 november 2019 och gäller tills vidare. Ambassaden har löpande uppdaterat reseinformationssidan med information och råd till svenska resenärer.

Stockholm den 20 november 2019

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.