de fristående gymnasieskolorna

Skriftlig fråga 1997/98:5 av Andersson, Widar (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-09-17
Anmäld
1997-09-22
Besvarad
1997-09-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:5 av Widar Andersson (s) till statsrådet Ylva Johansson om de fristående gymnasieskolorna

9 kap. 8a § skollagen reglerar fristående gymnasieskolors rätt till kommunala bidrag. I proposition (1995/96:200) om fristående skolor m.m. anges att elevernas respektive hemkommun och det fristående gymnasiet i första hand skall komma överens om bidragets storlek. Det förutsätts därvid att kommunen beaktar den fristående gymnasieskolans högre kostnader på grund av skillnaden i huvudmannaskap, t.ex. för mervärdesskatt.

Det har visat sig att många kommuner aldrig försöker komma överens med skolan utan ensidigt bestämmer bidraget enligt en minimiprislista som regeringen fastställer med stöd av förordningen (1996:1266) om fristående skolor och därutöver inte kompenserar skolan för dess högre momskostnader, trots att kommunen får det sexprocentiga statsbidraget. Detta med hänvisning till att det i förarbeterna inte sägs något om att de högre momskostnaderna skall beaktas när minimiprislistan tillämpas.

Enligt Utbildningsdepartementet inkluderar minimiprislistan inte några kostnader för mervärdesskatt. Många kommuners agerande när de bestämmer gymnasiebidragets storlek innebär därför att det uppstår konkurrenssnedvridning mellan kommunen och det fristående gymnasiet.

Har statsrådet Ylva Johansson för avsikt att se över prislistan för bidragen till de fristående gymnasieskolorna och tillse att de får den momskompensation de är berättigade till?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:5 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:5 om de fristående gymnasieskolorna
    Statsrådet Ylva Johansson

Widar Andersson har frågat mig om jag har för avsikt att se över prislistan för bidragen till de fristående gymnasieskolorna och tillse att de får den momskompensation de är berättigade till.

Enligt skollagen 9 kap. 8 a § skall bidrag lämnas av hemkommunen för varje elev som genomgår utbildning vid en fristående gymnasieskola som av Skolverket förklarats berättigad till bidrag. Grundprincipen för bidragsgivningen är att den fristående skolan och hemkommunen skall komma överens om nivån för bidraget till skolan.

I regeringens proposition 1995/96:200 Fristående skolor m.m. understryks vikten av att överläggningar om bidragsnivån verkligen sker, så att elevernas behov och utbildningens krav kan tillgodoses. Syftet med sådana överläggningar är att skapa likvärdiga förutsättningar för eleverna att, oavsett huvudman, få en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Endast om hemkommunen och skolan inte kommer överens skall kommunen betala det belopp som regeringen föreskrivit. Aktuella belopp per elev och program framgår av en bilaga till förordningen (1996:1206) om fristående skolor. Beloppen i den s.k. prislistan justeras årligen.

Widar Andersson säger att många kommuner aldrig försöker komma överens med skolorna utan ensidigt bestämmer bidraget enligt prislistan och därvid inte kompenserar skolan för dess momskostnader. Detta med hänvisning till att det i förarbetena inte sägs något om att momskostnaderna skall beaktas när prislistan tillämpas.

En fristående skola har momskostnader oberoende av om bidragsnivån bestäms efter förhandlingar eller inte. Av propositionen framgår att regeringen förutsätter att kommunen beaktar att den fristående skolan till följd av skillnaden i huvudmannaskap har kostnader för mervärdesskatt. Det är olyckligt om denna formulering inte tolkas på rätt sätt. Prislistans belopp inkluderar inte ersättning för momskostnader, eftersom kostnadsbilden för mervärdesskatt varierar från skola till skola.

Om det visar sig nödvändigt, är jag dock beredd att se över prislistans utformning när det gäller skolornas kostnader för moms.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.