Brister i den svenska banklagstiftningen
Skriftlig fråga 2009/10:704 av Örnfjäder, Krister (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-04-08
- Anmäld
- 2010-04-08
- Besvarad
- 2010-04-14
- Svar anmält
- 2010-04-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2009/10:704 Brister i den svenska banklagstiftningen
av Krister Örnfjäder (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Den svenska banklagstiftningen behöver förändras då den innehåller brister. Banklagstiftningen ger i dag enskilda banker rätt att ensidigt säga upp krediter, även när den andra parten fullgör sin del av avtalet genom att kontinuerligt betala av på krediten. Att banker kan säga upp avtal när den andra parten missköter sina åtaganden är naturligt, men att det kan göras även i fall där avtalet fullföljs är orimligt. Den drabbade avtalsparten kan i dagsläget inte ställa krav på skadestånd från banken.
Detta förfarande drabbade många enskilda företagare negativt under 1990-talets bankkris, och alltför många företagare fick se sina livsverk raseras. För att förhindra att detta sker igen behöver banklagen förändras.
I Frankrike finns det en lagstiftning som innebär att bankerna inte kan säga upp gällande krediter under avtalsperioden om kunderna sköter sina åtaganden.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att banklagstiftningen förändras så att bankerna inte kan säga upp gällande krediter under avtalsperioden i de fall där kunderna sköter sina avbetalningar?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:704 besvarad av Statsrådet Mats Odell
Svar på fråga
2009/10:704 Brister i den svenska banklagstiftningen
Statsrådet Mats Odell
Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att banklagstiftningen förändras så att bankerna inte kan säga upp gällande krediter under avtalsperioden i de fall där kunderna sköter sina avbetalningar.
När det gäller privatkunder finns redan i konsumentkreditlagen ett betydande konsumentskydd när det gäller uppsägning av krediter och betalning i förtid. Ett skäl är att konsumenter allmänt bedöms ha en svagare ställning än till exempel ett företag.
För kreditavtal mellan näringsidkare finns i den svenska lagstiftningen inga särskilda regler för krediters uppsägning. Utgångspunkten är avtalsfriheten där parterna kan ingå ett kreditavtal med de villkor man är överens om. Jag vill inte spekulera i vilka anledningar en bank kan ha för att säga upp ett kreditavtal men utgår från att detta regleras i avtalet med kunden. Skulle kunden anse att banken har brutit mot avtalsvillkoren kan kunden gå till domstol och få saken prövad.
Det är inte minst av stabilitetsskäl viktigt att banker hanterar kreditgivningen på ett ansvarsfullt sätt. Banker har tillstånd att bedriva en för samhället riskfylld verksamhet och har därför att följa ett mycket strikt regelverk vad gäller bland annat sund kreditgivning och kapitaltäckning. Det måste kunna leda till att banken anpassar villkoren för såväl nya som befintliga lån i en situation där kundernas eller bankens ekonomiska ställning hotas. Effekten på samhällsekonomin om banker inte sköter sin verksamhet kan, som den senaste finanskrisen visar, bli mycket långtgående.
Under bankkrisen på 1990-talet förekom det enligt olika uppgifter att banker sade upp kreditavtal utan tydliga skäl. Under den senaste finanskrisen verkar sådana förfaranden emellertid inte ha förekommit i någon särskild omfattning. En förklaring kan vara att bankerna numera gör noggrannare bedömningar av kundernas situation samt har bättre kvalitet på kreditprövningen.
Bankernas viktigaste tillgång kan sägas vara förtroendet hos allmänhet och kunder. Jag tror att bankerna är väl medvetna om vikten av att stärka eller återupprätta ett gott förtroende på alla plan efter finanskrisen. I det ligger bland annat att ha goda och rättvisa relationer till kunderna. Jag ser för närvarande inte behov av att vidta några förändringar i banklagstiftningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.