Bortgifta barn

Skriftlig fråga 2020/21:894 av Ann-Sofie Alm (M)

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Ett enda barn som förs bort för att gifta sig är ett barn för mycket. Det måste råda nolltolerans mot hederskultur och mot bortförande och bortgifte av barn i Sverige.

Inför jullovet lanserar Jämställdhetsmyndigheten, Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Skolverket och Utrikesdepartementet en gemensam kampanj mot hedersrelaterat våld och förtryck. Du har rätt att själv bestämma och rätt att få hjälp och stöd är kampanjens budskap. Det är bra, eftersom medvetenheten om att sådant sker måste finnas hos myndigheter och hos medborgare, och information om vad man som utsatt kan göra för att få hjälp ska naturligtvis vara känd.

Men jag hävdar att det går att göra mer för att förhindra bortförande och bortgifte av barn. Sverige behöver ha en nationell handlingsplan mot hederskultur, mot dess förtryck och mot dess våld. Det behövs en handlingsplan där alla aktörer i samhället vet vad hederskultur är, hur man ska agera för att upptäcka hederskultur, hur man ska göra vid misstanke om att brott kan komma att begås och hur man ska agera när brott faktiskt begåtts.

För att veta hur stort och omfattande problemet är måste man dock veta hur många barn som förs bort och gifts bort till ett liv som sexslav till en äldre man, man måste veta hur många barn som gifts bort mot sin egen vilja och man måste veta hur många barn som är i riskzonen.

Därför blir min fråga till statsrådet Åsa Lindhagen:

Vad tänker statsrådet vidta för åtgärder för att kartlägga exakt hur många barn som lever i hederskultur med risk att föras bort och giftas bort mot sin egen vilja?