Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

biståndet till Afghanistan

Skriftlig fråga 2001/02:465 av Segelström, Inger (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-19
Besvarad
2002-01-10
Anmäld
2002-01-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 december

Fråga 2001/02:465

 av Inger Segelström (s) till utrikesminister Anna Lindh om biståndet till Afghanistan

Sida vill öka biståndet till Afghanistan. Det tycker vi s-kvinnor är bra och välkomnar, även om Sverige redan i dag är en av de största bidragsgivarna. Tyvärr är det inte alltid som bistånd fördelas rättvist mellan kvinnor och män.

Flera generationers flickor har varit förbjudna att få undervisning. Samtidigt har kvinnor varit förbjudna att arbeta och få egen försörjning.

I allt arbete som regeringen gör bl.a. i skrivelse till riksdagen men också i den årliga bilagan till budgeten sker en analys av köns-, och klassperspektivet av besluten och vid avvikelser anges förslag till lösningar där det är möjligt.

Min fråga till biståndsministern är:

Kommer minst hälften av biståndet till Afghanistan fr.o.m. 2002 att gå till kvinnor och barn?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:465 besvarad av

den 10 januari

Svar på fråga 2001/02:465 om biståndet till Afghanistan

Statsrådet Jan O Karlsson

Inger Segelström har frågat utrikesministern om minst hälften av biståndet till Afghanistan fr.o.m. 2002 kommer att gå till kvinnor och barn. Frågan har överlämnats till mig.

Svaret på denna fråga är ja. Det svenska biståndet till Afghanistan har gått och kommer även i fortsättningen att gå till övervägande delen kvinnor och barn. De utgör majoriteten av de utsatta grupper som det svenska biståndet avser att hjälpa.

Under talibanregimen i Afghanistan har situationen för kvinnor (och därmed också för barn) varit extremt svår. Kriget har gjort mer än 300 000 kvinnor till änkor, många fler har blivit internflyktingar, och talibanregimen införde 1996 allvarliga inskränkningar i kvinnors rättigheter. Man ska dock komma ihåg att kvinnoförtrycket är djupt rotat i seder och bruk i Afghanistan och har en längre historia än talibanrörelsen. Även innan talibanerna tog över makten levde kvinnor under mycket svåra förhållanden. Förtrycket av kvinnors rättigheter är mer än ett regimproblem i Afghanistan. Det kommer därför inte att kunna avskaffas över en natt.

Att situationen för kvinnor och barn i Afghanistan är mycket svår visas också av den @ om än bristfälliga @ statistik som finns tillgänglig:

  • medellivslängden för kvinnor beräknas till 44 år,
  • spädbarnsdödligheten är 16 % och barnadödligheten 33 % samt
  • andelen flickor och kvinnor som inte kan läsa och skriva uppskattas till 85 % jämfört med 69 % för hela befolkningen.

Jämställdhet är ett av Sveriges biståndsmål, och det bistånd som Sverige genom åren har givit till den afghanska befolkningen genom enskilda organisationer har stärkt kvinnors position. Svenska Afghanistankommittén (SAK) har med Sidastöd aktivt arbetat för att flickor och kvinnor ska få tillgång till undervisning och sjukvård och i dess 500 skolor är över 20 % av eleverna flickor. Detta är, med tanke på de omständigheter som rått i Afghanistan, ett mycket gott resultat. Afghanistankommittén och svenska Rädda Barnen kommer även i fortsättningen att vara viktiga aktörer när det gäller kampen för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i Afghanistan.

Även de FN-organ som får svenskt stöd har jobbat aktivt med att både nå och engagera kvinnor i sitt arbete. En stor konflikt under sommaren 2001 mellan FN:s livsmedelsprogram (WFP) och talibanregimen berodde på att WFP hårdnackat krävde att kvinnor skulle få jobba inom deras program i Kabul. Resultatet blev att talibanerna fick ge sig på flera punkter.

Regeringen kommer inom kort att fastställa en strategi för Sidas bistånd till Afghanistan för den kommande treårsperioden 2002@2004. Jämställdhetsaspekterna kommer att finnas med som en integrerad del i all biståndsplanering. En viktig grundläggande fråga är att kraven på likabehandling upprätthålls. Jämställdheten mellan barn, dvs. flickors och pojkars rättigheter, måste uppmärksammas. I detta arbete är det oerhört viktigt att samarbeta med framför allt de afghanska kvinnorna men även ledande män för att utveckla strategier att arbeta med jämställdhet i landet. För att vara framgångsrikt måste detta arbete vara mycket väl anpassat till de lokala förhållandena och afghaner inom olika samhällssfärer måste delta.

Samarbete och dialog inleds nu med den nya afghanska interimsadministrationen i de processer för återuppbyggnad och stabilitet som initieras av denna i samarbete med FN. Jag kommer i dag att resa till regionen för att i Kabul knyta de första kontakterna med interimsregeringen och de internationella aktörerna på plats.

De svenska insatserna ingår i ett större sammanhang av givare och genomförare av bistånd till Afghanistan, vilket samordnas och i viss mån administreras av FN i samarbete med den afghanska administrationen. Som ett av de ledande länderna inom jämställdhetsområdet och utvecklingssamarbete har vi ett särskilt ansvar att betona jämställdhetsaspekteten. En ökad närvaro av kvinnor inom biståndsplaneringen, såväl i de internationella som nationella biståndsorganen, är t.ex. viktig att bevaka.

Den svenska regeringen står bakom den Brussels Action Plan som blev resultatet av ett möte i december anordnat av FN:s kvinnoorgan Unifem och det belgiska EU-ordförandeskapet. I mötet, Building Women's Leadership in Afghanistan, deltog ca 40 afghanska kvinnor @ dels från Afghanistan dels från Iran och Pakistan. FN:s utvecklingsprogram, UNDP, och Unifem, har nu mandat att verka för att kvinnornas intressen tillvaratas i återuppbyggnadsprocessen.

Regeringen kommer i internationella sammanhang att betona att kvinnans ställning och kvinnors deltagande i återuppbyggnadsprocessen är nyckeln till en positiv utveckling i landet. Vi kommer också att fortsätta och utveckla de insatser vi själva gör i landet för att främja jämställdhet och kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

Jag välkomnar det engagemang för de afghanska kvinnorna som visas från svenska kvinno- och andra organisationer och avser inbjuda till samråd om det svenska stödet efter mitt besök i Afghanistan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.