bistånd till mininsatser

Skriftlig fråga 2001/02:858 av Jóhannesson, Berit (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-08
Anmäld
2002-03-12
Besvarad
2002-03-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 mars

Fråga 2001/02:858

av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Jan O Karlsson om bistånd till mininsatser

I augusti 2001 ställde jag en fråga till f.d. biståndsministern Maj-Inger Klingvall om Sidas stöd till minröjningsprojekt. I min fråga påpekade jag att Sveriges stöd till humanitär minröjning minskat från föregående år. I biståndsministerns svar på min fråga försäkrades att "någon minskning planeras inte" av det svenska stödet till minröjning, upplysning och utbildningsinsatser, återanpassning av minoffer etc. Strax därefter, vid det tredje partsmötet till Ottawakonventionen i Nicaragua i september 2001, ställde sig Sverige också bakom det EU-uttalande som då framfördes, och som deklarerade: "The EU:s minimum objective is to maintain the current level of financial support @ @ @ to mine clearance." Trots dessa utfästelser om bibehållet stöd står det nu klart att Sveriges stöd till minröjning, utbildningsinsatser och återanpassning av minornas offer har minskat även under 2001. Enligt den rapport som inlämnades till OSSE den 15 december 2001 avtalade Sverige om endast 67,4 miljoner kronor till stöd till mininsatser under 2001. Det innebär att det svenska stödet har minskat för fjärde året i rad, från 129,5 miljoner 1998 till 94,5 miljoner 1999 till 76,7 miljoner 2000 och till 67,4 miljoner 2001. Sida tog dessutom i april 2001 bort sin tjänst för en heltidsanställd minkoordinator. Som jag tidigare påpekat, så står Sveriges minskade satsning tyvärr inte i relation till ett minskat behov, eftersom minproblemet kvarstår.

Min fråga till biståndsminister Jan O Karlsson är:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att stödet till minröjning, upplysning och utbildningsinsatser etc. ej ska fortsätta att minska?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:858 besvarad av

den 13 mars

Svar på fråga 2001/02:858 om bistånd till mininsatser

Statsrådet Jan O Karlsson

Berit Johánnesson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att stödet till minröjning, upplysning och utbildningsinsatser etc. ej ska fortsätta att minska.

Till att börja med undrar jag om något missförstånd kan ha uppstått beträffande uppgifterna om Sveriges samlade stöd till mininsatser. Enligt Sidas sammanställning av utfallet år 2001 uppgick det svenska stödet till mininsatser runt om i världen till 95,9 miljoner kronor, inte 67,4 miljoner kronor som uppges av frågeställaren. Det var visserligen en minskning med drygt 10 miljoner kronor jämfört med år 2000, men avsevärt högre än året dessförinnan (1999: 75,3 miljoner kronor). Det totala engagemanget kan variera från år till år beroende på vilka insatser som påbörjas och avslutas.

Det är därför inte korrekt att tala om en trend i riktning mot minskat svenskt bistånd till mininsatser. Minskningen under år 2001 kan dessutom i stor utsträckning förklaras av utfasningen av den internationella mininsatsen i Kosovo, till vilken Sverige har varit en stor bidragsgivare. I år förlängs t.ex. det svenska åtagandet för mininsatsen i Kambodja och en utökning av det svenska engagemanget planeras i Eritrea. Det svenska engagemanget på minområdet i Afghanistan förväntas bli fortsatt högt.

I själva verket är Sverige en av de större aktörerna internationellt på minområdet. Sverige var 1991@2000 enligt International Campaign To Ban Landmines (ICBL) den fjärde största givaren i världen till humanitär minhantering. Det svenska stödet har förmedlats genom i huvudsak fyra kanaler: FN-systemet för omfattande minröjning samt för uppbyggnad av nationell kapacitet, enskilda organisationer för genomförande av projekt, Försvarsmakten för genomförandet av ett minhundsprojekt i Kambodja samt Statens Räddningsverk för kvalitetssäkring och koordinering i Kosovo. Mottagare av stödet är länder med mycket stora minproblem av vilka flera också är mottagare av annat bistånd från Sida.

Samtidigt har förutsättningarna för humanitär minhantering sedan 90-talets början förändrats och kunskapen om minproblemets omfattning är betydligt större i dag än för tio år sedan. I takt med att minröjning genomförts i drabbade länder har problemet reducerats och skadefrekvensen minskat. Problemet är dock långt ifrån löst och resurser bör avsättas för att snabbast möjligt få minproblemen under kontroll i de nu mest drabbade länderna.

Som jag själv kunde bevittna under mitt besök i Afghanistan i januari är minfrågorna av central betydelse för den vidare återuppbyggnadsprocessen.

Avslutningsvis vill jag säga att jag välkomnar Berit Jóhannessons engagemang i denna fråga. Det är ett engagemang som jag delar.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.