bistånd och avväpning i Afghanistan
Skriftlig fråga 2001/02:376 av Zetterberg, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-12-07
- Anmäld
- 2001-12-11
- Besvarad
- 2001-12-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:376
av Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om bistånd och avväpning i AfghanistanEfter det att USA genomfört sin omfattande krigsinsats och talibanerna är på väg att fördrivas kvarstår stora problem i Afghanistan. Olika delar av landet behärskas militärt av en rad krigsherrar som mutat in sina revir. Vinter och hunger driver människor till desperata handlingar. En av orsakerna till de många morden, ofreden och otryggheten är att ett mycket stort antal människor bär vapen, vilka de använder för att mörda och plundra. Samtidigt är det afghanska folket i behov av ett omfattande bistånd. Ett sätt att öka människors trygghet och samtidigt garantera dem deras uppehälle skulle man i FN:s regi kunna @ förutom att man förser människor med förnödenheter @ även byta dessa vapen mot bistånd. Det är inte någon ny tanke eller önskan att svärdet ska smidas om till plog. Men i den situation som konkret föreligger i Afghanistan vore sådan tanke inte bara en önskan utan sannolikt både rimlig och realistisk. Det skulle kunna vara en av de vägar som leder bort från de lidanden det långa kriget förorsakat.
Jag vill därför fråga utrikesministern:
Avser utrikesministern att i FN verka för att ökad biståndsgivning samordnas med avväpning?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:376 besvarad av
den 13 december
Svar på fråga 2001/02:376 om bistånd och avväpning i Afghanistan
Utrikesminister Anna Lindh
Eva Zetterberg har frågat mig om jag avser att verka i FN för att ökad biståndsgivning samordnas med avväpning i Afghanistan.
Jag håller med Eva Zetterberg om att behovet av demobilisering är stort och antalet vapen i det afghanska samhället behöver minskas drastiskt. Det totala antalet vapen är okänt men det är utan tvivel ett av de större i världen. Vi ser i dag hur vapnen i allt större utsträckning kommer till användning vid rån och att de får styra i ett vad som fortfarande är ett laglöst land. Kriminaliteten är ett uttryck för den hopplöshet och nöd som råder i landet. Många afghanska män @ inte minst de talibaner som har givit upp och lämnat kriget bakom sig @ som inte har något att återvända till försörjer sig i stället på röveri. Vapnen kan också komma till användning i strider mellan rivaliserande grupper.
Vid sidan av den politiska processen är därför den viktigaste utmaningen för närvarande att snabbt skapa möjligheter till försörjning för befolkningen och inte minst demobiliserade soldater. Att skapa en "peace dividend", dvs. att freden ger konkreta, positiva resultat är viktigt för att ge hopp om framtiden och förhindra nya konflikter. Ett tredje ben är att få stopp på den laglöshet och straffrihet som nu råder i Afghanistan. Rätts- och polisfunktioner måste snabbt etableras för att motverka kriminalitet och våld.
För att stödja afghanerna i detta arbete mobiliserar nu det internationella samfundet ett omfattande rehabiliterings- och återuppbyggnadsbistånd. Fram till givarkonferensen i Tokyo i slutet av januari 2002 ska Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken i samarbete med FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utföra en heltäckande behovsanalys. FN kommer att leda och samordna det internationella stödet till Afghanistans återuppbyggnad.
Sverige är sedan länge mycket aktivt engagerad i Afghanistan, och vi är bland de allra största givarna. Vi kommer naturligtvis vara med och bidra till det internationella stöd som nu afghanerna får för att bygga upp sitt land. Vi kommer t.ex. att gå in tidigt med stöd till den nya interimregeringen. Sida kommer också att fortsätta samarbeta med Svenska Afghanistankommittén och andra svenska organisationer inom sektorer som hälsa, utbildning, jordbruk och minröjning.
Avväpning kommer att vara en viktig del i normaliseringsprocessen för Afghanistan. Det kommer att vara en del av demobiliseringen av väpnade grupper eller arméer. I de fall dessa står under en fungerande befälsstruktur räcker det oftast att komma överens med befälhavaren för att hela styrkan ska lämna in sina vapen. I Afghanistan handlar det dock framför allt om insamling av alla de vapen som finns i privat ägo och i omlopp i samhället. För att detta ska lyckas kan någon form av incitament krävas.
Kompensation vid insamling av vapen har använts på andra håll, t.ex. i Mocambique och Sierra Leone, och det är heller inte uteslutet att så kommer att ske i Afghanistan. Det kan ske i form av kontant betalning eller någon annan form av kompensation. Man måste dock väga in flera olika faktorer i planeringen. Kompensationen måste t.ex. vara väl anpassad till de lokala förhållandena och inte vara för generös då detta kan skapa en marknad för vapen.
FN:s säkerhetsråd kommer att besluta om det mandat som ska styra FN:s fortsatta verksamhet i landet. Formerna för en avväpningsinsats i Afghanistan kommer att övervägas noga i detta sammanhang. När det gäller möjligheten att länka avväpning till fortsatt bistånd måste några saker klargöras.
Det bistånd som har givits till Afghanistan i snart 20 år är humanitärt bistånd. Grundläggande principer för det humanitära biståndet är att det ska vara neutralt i konflikter och distribueras till hjälpbehövande helt opartiskt. Det enda kriteriet som ska användas är behovet av skydd eller assistans. Humanitärt bistånd kommer att behövas i Afghanistan under lång tid, och det går inte att villkora detta bistånd under några omständigheter.
Vad gäller mer långsiktigt stöd till återuppbyggnad ställer sig regeringen i princip positiv till att länka det till avväpning om detta bedöms kunna underlätta övergången till ett fungerande samhälle, och vi står beredda att diskutera olika tillvägagångssätt med FN.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.