Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bin och biodling

Skriftlig fråga 2001/02:1430 av Wallin, Gunnel (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-07-18
Besvarad
2002-08-13
Anmäld
2002-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 juli

Fråga 2001/02:1430

 av Gunnel Wallin (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om bin och biodling

Honungsbiet, en fysiskt liten men för floran viktig kugge av stor betydelse, är på väg att slås ut. Det allvarligaste hotet är varroakvalstret. Detta hot utbreder sig alltmer i vårt land. Detta är oroande med tanke på biets viktiga roll för växternas pollination.

Det krävs forskning för att komma till rätta med varroakvalstret.

Det finns dessutom ett stort behov av genetikertjänst för avelsarbete med bin därför att bin är känsliga för inavel.

Jordbruksverket har utfärdat en tillämpningsföreskrift (1992:38 § 42) för tillsyn, denna tillämpas inte.

Vilka åtgärder har jordbruksministern vidtagit för att skydda bin från sjukdomsangrepp och därmed vidmakthålla den viktiga binäringen i hela Sverige?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1430 besvarad av

den 14 augusti

Svar på fråga 2001/02:1430 om bin och biodling

Jordbruksminister Margareta Winberg

Gunnel Wallin har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit för att skydda bin från sjukdomsangrepp och därmed vidmakthålla den viktiga binäringen i hela Sverige.

Biodlingen är en viktig näring både med avseende på produktionen av honung och för pollineringen av olika växter. Regeringen gav år 1999 Statens jordbruksverk i uppdrag att utreda förutsättningarna för biodlingsnäringen i Sverige. Uppdraget redovisades förra året och behandlade bl.a. biodlingens struktur och dess betydelse ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, samt bisjukdomar och bekämpningen av dessa. Vad gäller sjukdomsbekämpningen konstaterade utredningen bl.a. att bekämpningen av amerikansk yngelröta varit framgångsrik och att spridningen av varroakvalster begränsats genom flyttningsbegränsningar och krav på besiktning vid flyttning. Vidare framhöll utredningen att angrepp av varroakvalster är en försvårande omständighet för biodling, vilket innebär att en ökad kunskap och en större arbetsinsats från odlaren krävs för att bibehålla en god produktion.

Ett nationellt program har också utarbetats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1221/97/EG. Programmets målsättning är att förbättra förutsättningarna för svensk biodling och villkoren för saluföring av svensk honung så att antalet bisamhällen och produktionen av honung ökar.

Målen ska uppnås genom stöd till:

  • Bekämpning av varroakvalstret och följdsjukdomarna, utveckling och rationalisering av biodlingsmetoder samt avelsverksamhet
  • Utbildning och information genom t.ex. kompetenshöjande åtgärder och rekryteringsobjekt, bl.a. inrättandet av en bisjukdomskonsulent
  • Förbättring av honungskvaliteten.

Som exempel på resultat av Jordbruksverkets utredning och av det nationella programmet kan nämnas att regeringen i juni i år gav dispens till Sveriges lantbruksuniversitet att bedriva fältförsök med studier på amerikansk yngelröta hos bin, samt att Jordbruksverket senast i juni i år antog nya föreskrifter för bekämpande och förhindrande av smittspridning beträffande amerikansk yngelröta och varroasjuka.

Avslutningsvis vill jag understryka att en förutsättning för en väl fungerande och effektiv tillsyn är att samtliga tillsynsobjekt är kända av den berörda tillsynsmyndigheten. Enligt uppgift finns det emellertid i dag många biodlare som inte anmält sin verksamhet till länsstyrelsen. Det är alltså viktigt, för såväl biodlarna själva som samhället, att berörda myndigheter i samarbete med biodlarnas egna organisationer ser till så att samtliga biodlingsanläggningar införlivas i tillsynsverksamheten. Problemet med bristen på tillsynsmän bör lösas i samråd med biodlingens organisationer.

Jag följer aktivt utvecklingen beträffande biodling men ser för närvarande inte skäl att vidtaga ytterligare åtgärder.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.