Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bidragen till gymnasiefriskolorna

Skriftlig fråga 2003/04:819 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-02-26
Anmäld
2004-03-01
Besvarad
2004-03-03
Svar anmält
2004-03-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 februari

Fråga 2003/04:819

 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsminister Thomas Östros om bidragen till gymnasiefriskolorna

Skolverket har i dagarna avlagt rapport till regeringen om hur de nya ersättningsreglerna till fristående gymnasieskolor fungerar. De problem vi återkommande varnat för har nu bekräftats.

Dagens regler ger merarbete och osäkerhet. Friskolor måste förhandla med ett mycket stort antal kommuner, som ger olika stora bidrag. Det förekommer att skolor måste förhandla med upp till 50 olika kommuner, som sedan ger olika stora bidrag. Bidragen kan variera kraftigt @ mellan 75 000 och 150 000 kr @ och alltså vara dubbelt så stora från den ena kommunen jämfört med den andra. Detta gör verksamheten svårplanerad. Vissa kommuner betalar ut bidraget för sent, vilket drabbar skolornas likviditet hårt. Det råder bristande insyn i hur kommunerna beräknar bidragens storlek.

Att för varje elev behöva förhandla med kommunen om var ersättningsnivån ska ligga är tidsödande och kostsamt för friskolorna. Reglerna för att fastställa bidragsbelopp innebar bara i fjol ett extra administrativt arbete för kommuner och fristående skolor motsvarande 40 helårstjänster.

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att skapa ett rättvist och effektivt system för bidrag till landets gymnasiefriskolor?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:819 besvarad av

den 3 mars

Svar på fråga 2003/04:819 om bidragen till gymnasiefriskolorna

Utbildningsminister Thomas Östros

Sten Tolgfors har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att skapa ett rättvist och effektivt system för bidrag till fristående gymnasieskolor.

Enligt skollagen (1985:1100) är principen att en elevs hemkommun ska betala samma bidrag för sina medborgare i kommunen oavsett om de går i en kommunal eller i en fristående skola.

Sten Tolgfors hänvisar till en rapport från Statens skolverk om hur de nya ersättningsreglerna till fristående gymnasieskolor fungerar. Rapporten, som ger en första bild av hur de nya reglerna för ersättning till fristående gymnasieskolor fungerar, bygger tyvärr på en missuppfattning om att bidragssystemet skulle vara ett förhandlingssystem. Skollagen anger att bidraget ska bestämmas efter samma grunder som elevens hemkommun tillämpar vid fördelning av resurser till motsvarande nationella program i de egna gymnasieskolorna. Om kommunen inte anordnar ett sådant program, men den kommun där den fristående skolan är belägen gör det, ska bidraget bestämmas efter samma grunder som lägeskommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet i lägeskommunens gymnasieskolor. I övriga fall ska det belopp utbetalas som fastställts av Skolverket.

Det är därför felaktigt att som Sten Tolgfors påstå att regelverket är osäkert och att det är ett förhandlingssystem. Bidrag ska enligt regleringen utgå enligt vissa tydliga kritierier.

För att underlätta hanteringen tillkännagav riksdagen vid sin behandling av förslaget om bidragsprinciperna för fristående gymnasieskolor (prop. 2001/02:35): "behovet av att det utarbetas ett system för redovisning av kostnader för olika program vid kommunala gymnasieskolor. Skolverket bör få i uppdrag att göra en sådan sammanställning av relevanta kostnadsuppgifter som kan bilda underlag för de fristående skolornas fakturering till elevernas hemkommuner."

Även om Statens skolverks rapport inte ger ett tillräckligt brett faktaunderlag, finns det tecken som tyder på vissa brister i tillämpningen av reglerna för det nya bidragssystemet. Jag ser därför behov av att se över vissa regler och hur tillämpningen av systemet kan förbättras så att riksdagens intentioner om likvärdighet och rättssäkerhet bättre kan uppnås.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.