bevarande av ljudarkiv

Skriftlig fråga 2004/05:1832 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-06-08
Anmäld
2005-06-08
Besvarad
2005-06-15
Svar anmält
2005-06-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 juni

Fråga 2004/05:1832

av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om bevarande av ljudarkiv

I Bankhallen i Riksdagshuset finns en glasad monter som bland annat visar ett magnetband av acetat som tillhör riksdagens arkiv. Detta magnetband är ett av många arkiverade band med tal och debatter i riksdagen från år 1966 och framåt. Problemet är att dessa magnetband har en begränsad livslängd på ca 20 år, därefter "smälter" de och innehållet går successivt förlorat.

Nu har de äldsta av dessa magnetband blivit närmare 40 år gamla och befinner sig därmed i riskzonen för att förstöras för alltid. Enligt ljudtekniker måste dessa magnetband spelas över på nya, analoga rullband senast vart 30:e år för att kunna bevaras för eftervärlden.

Detta problem är bara ett av många som våra ljudarkiv står inför. Hos Statens ljud- och bildarkiv har kostnaden för bevarande, enbart av det kulturarv som de förvaltar, uppskattats till närmare 900 miljoner kronor.

Det är gott och väl att riksdagen uttalat sig för utökad samverkan inom ABM-sektorn samt betydelsen av arkivpedagogiska insatser, som ett medel för att nå en bredare publik. Men arkivfrågan rymmer fler dimensioner än så.

Jag vill därför fråga kulturminister Leif Pagrotsky vilka initiativ han avser att ta för att säkerställa att inte bara ljudupptagningarna från riksdagen, utan även våra övriga ljudarkiv kan bevaras för framtiden.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1832 besvarad av

den 15 juni

Svar på fråga 2004/05:1832 om bevarande av ljudarkiv

Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky

Lena Adelsohn Liljeroth har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att säkerställa att inte bara ljudupptagningarna från Riksdagen, utan även våra övriga ljudarkiv, kan bevaras för framtiden.

Ljudmaterial, tillsammans med andra medier såsom rörliga bilder och det svenska trycket, är exempel på värdefullt källmaterial, inte minst för forskningen om svensk kultur och svenskt samhälle. Det är viktigt att materialet bevaras i så stor utsträckning som möjligt för att kunna ge eftervärlden kunskap och insyn i vårt samhälle.

I Sverige finns det två myndigheter, Kungl. biblioteket (KB) och Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) som har till uppgift att samla in, bevara och tillhandahålla den del av medieutbudet i Sverige som offentliggörs i form av tryckt material, ljud och rörliga bilder. Målet med verksamheten är att förbättra informationsförsörjningen till forskningen genom att öka tillgängligheten till svenskt ljud och rörliga bilder samt det svenska trycket.

Myndigheternas verksamhet baseras huvudsakligen på bestämmelser i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. När Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) bildades 1979 utökades pliktexemplarslagen till att omfatta ljud och rörliga bilder. Från och med 1994 omfattar pliktexemplarslagen även publikationer i elektronisk form såsom cd-rom, disketter, videogram och fonogram. Sverige intar en unik ställning i ett internationellt perspektiv med en sådan fullödig insamling av ljud- och bildupptagningar samt tryckt material.

Under de drygt 25 år som ljud- och bildarkivet verkat har mycket stora bestånd samlats in. Materialet måste löpande föras över till modernare medier, så kallad migrering, för att kunna bevaras till eftervärlden. Samtidigt har tekniken för både produktion och bevarande av material i det närmaste revolutionerats under den här perioden. Regeringen tillsatte därför en utredning under 2003 för att se över arkivets verksamhet med utgångspunkt i dagens mediala situation.

Betänkandet Bevara ljud och bild @ Insamling, migrering @ prioritering (SOU 2004:53) innehåller en uttömmande kartläggning av bland annat ljudbeståndet vid Statens ljud- och bildarkiv och myndighetens migreringsbehov. Utredaren visar på svårigheterna att beräkna kostnader för migreringen eftersom dessa successivt minskar i takt med teknikutvecklingen. Utredaren betonar även vikten av urvalsprinciper för vilket material som ska bevaras för eftervärlden som ett sätt att minska migreringsbehovet.

Regeringen har behandlat betänkandet i sin forskningspolitiska proposition, Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80). Myndigheten har beviljats extra medel under åren 2004@2005 och får från och med år 2006 en permanent anslagsförstärkning om 5 miljoner kronor för att möta den tekniska utvecklingen. Därutöver tilldelas myndigheten 20 miljoner kronor under åren 2006@2007 för pågående migreringsverksamhet vid arkivet. Dessa medel ska stödja myndigheten i det teknikskifte som man står inför. Därutöver aviseras en översyn av lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument att även omfatta distansöverfört, digitalt material och möjligheten för SLBA att göra egen insamling av material i stället för att förlita sig på referensbandning med sämre kvalitet.

Statens ljud- och bildarkiv är nationalarkiv för ljud och rörliga bilder och arbetar proaktivt med utvecklingsprojekt för att finna de mest effektiva metoderna för att använda ny teknik i sin verksamhet. Arkivet besitter djupa kunskaper på området som även kommer andra aktörer på området till del.

Det är tydligt att behoven på bevarandesidan är enorma bland såväl statliga som privata arkiv. Regeringen har vidtagit finansiella åtgärder för att möjliggöra en teknikövergång i insamlingen och bevarandet av de ljud- och bildupptagningar som enligt lag ska samlas in för forsknings- och utbildningsändamål. Därutöver avser regeringen att vidta åtgärder för att minska migreringsbehovet genom att ta ställning till frågan om egen insamling vid Statens ljud- och bildarkiv och principer för urval vid insamling och bevarande av material. Därutöver är det varje myndighets ansvar att omhänderta egenproducerat eller insamlat material. Riksarkivet är här en central förvaltningsmyndighet i arkivfrågor.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.