Bevarade rättigheter i kristid

Skriftlig fråga 2019/20:1279 av Maj Karlsson (V)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

I skuggan av den pågående coronapandemin införs ny lagstiftning i många länder, och oron sprids för att beslutsfattare ska använda smittbekämpningen som ett svepskäl för att inskränka olika gruppers rättigheter. I Sverige har delar av funktionshindersrörelsen reagerat på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) förslag om att regeringen skyndsamt bör utarbeta ett förslag till riksdagen om en tillfällig lag som ger socialtjänsten i kommunerna möjlighet att göra nödvändiga prioriteringar under den pågående krisen.

Enligt SKR innebär förslaget i huvudsak att det vid särskilda omständigheter ska vara möjligt för kommunen att frångå delar av socialtjänstlagen om det är nödvändigt för att kunna prioritera människors liv och hälsa samt nödvändiga behov av ekonomisk och social trygghet. Det kan handla om att det till följd av stor personalbrist eller på grund av risk för smitta inte längre är möjligt för en kommun att uppfylla en skyldighet eller att verkställa ett gynnande beslut.

Om förslaget blir verklighet befaras människor som beviljats SOL- eller LSS-insatser prioriteras ned. Redan i dag brister flera kommuner i sitt uppdrag genom att inte följa rådande rättighetslagstiftning, och den föreslagna ändringen i lagstiftningen riskerar att legitimera försämringar för personer med funktionsnedsättning och för andra som är i behov av stöd och hjälp.

Det är i kristider som samhällets skyddsnät prövas. I tider av oro och isolering minskar inte behovet av stöd och hjälp; tvärtom riskerar utsattheten och den psykiska ohälsan att öka. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att samhället fortsätter att ta sitt ansvar även i kristider och står upp för alla människors rätt.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vad avser ministern och regeringen att göra för att socialtjänsten ska kunna säkerställa att människor med de största behoven får det stöd de behöver under den pågående coronapandemin samtidigt som andra gruppers rättigheter inte inskränks?