besöksförbudet

Skriftlig fråga 1998/99:866 av Viklund, Margareta (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-08-23
Besvarad
1999-09-02
Anmäld
1999-09-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:866 av Margareta Viklund (kd) till justitieministern om besöksförbudet

den 23 augusti

 

Enligt Brottsförebyggande rådet har antalet män som har besöksförbud ökat tio gånger sedan lagen om besöksförbud trädde i kraft år 1988. Förra året hade 2 031 män besöksförbud. Anmälningarna om övervåld mot kvinnor har också ökat lika kraftigt. Det anses bl.a. bero på att polisen arbetar aktivt för att berätta om möjligheten att begära besöksförbud och att fler invandrarkvinnor har blivit upplysta om sina rättigheter.

Men många män struntar i förbudet. Förra året anmäldes 2 470 överträdelser av lagen. Ändå dömdes endast 105 personer. En av orsakerna till det kan vara att en och samma person kan ha anmälts flera gånger för överträdelse av lagen. Trots detta är det ändå många anmälningar som inte leder till en fällande dom.

Även om lagen om besöksförbud hjälpt, och skyddat många kvinnor och barn, är det ändå en stor grupp som den lagen inte har någon effekt för. Lagen får inte heller verka tandlös för de misshandlade kvinnor, som i dag inte vågar anmäla en förövare.

 

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta så ett omedelbart besöksförbud skall få avsedd effekt?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:866 besvarad av

Svar på fråga 1998/99:866 om besöksförbudet
    Justitieminister Laila Freivalds

den 2 september

 

Margareta Viklund har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker vidta så att omedelbart besöksförbud skall få avsedd effekt.

Jag vill till att börja med klargöra att ett besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud alltid gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Jag vill vidare också framhålla att bekämpningen av våldsbrott mot kvinnor är en mycket angelägen uppgift för regeringen. I detta arbete ingår att se till att bl.a. myndigheterna ges förutsättningar att på ett effektivt sätt hjälpa utsatta kvinnor. Kvinnofridsreformen, som bl.a. tar upp frågan om elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud, utgör ett samlat åtgärdsprogram mot våld mot kvinnor. Beslut enligt lagen om besöksförbud torde ofta, men tyvärr inte alltid, ha avsedd effekt. Utredningar om hur lagen fungerar har gjorts och förslag som bl.a. syftar till att förbättra lagens effektivitet bereds för närvarande. Jag vill också påminna om att lagen om besöksförbud är ett komplement till övriga straffrättsliga och straffprocessuella regler som syftar till att bekämpa våldsanvändning.

Antalet utfärdade besöksförbud har ökat stadigt sedan lagen infördes 1988. Under 1998 utfärdades 2 014 beslut om besöksförbud (Riksåklagarens årsredovisning för 1998). Enligt den officiella brottsstatistiken anmäldes samma år 2 740 brott mot besöksförbudslagen. Antalet anmälningar var dock sannolikt betydligt lägre, eftersom en anmälan oftast avser flera brott av samma person. Under 1998 lagfördes totalt 306 personer för brott mot besöksförbudslagen. För 106 personer var brott mot besöksförbudslagen huvudbrottet. Margareta Viklunds uppgift om att endast 105 personer dömdes för brott mot besöksförbudslagen under 1998 är alltså missvisande.

Uppklaringsprocenten för brott mot besöksförbudslagen har, liksom för de flesta andra typer av brott, tyvärr minskat under 1990-talet. Andelen brott som ledde till lagföring, åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse var enligt den officiella brottsstatistiken 48 % 1997 jämfört med 72 % 1990. Att inte fler brott åtalas har bl.a. satts i samband med att ord står mot ord i många av de anmälda fallen, dvs. kvinnan hävdar att mannen brutit mot förbudet under det att mannen förnekar brott samtidigt som det saknas övrig bevisning som skulle kunna bidra till att brottet klarades upp. Detta förhållande förekommer också ofta när det är fråga om våldsbrott som begåtts av en för offret känd person.

Användning av elektronisk övervakning i samband med besöksförbud skulle möjligen kunna bidra till att fler brott klarades upp och alltså underlätta beivrandet av brott mot lagen om besöksförbud. På regeringens uppdrag har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjort en förstudie av de praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud. BRÅ redovisade i våras sitt uppdrag. BRÅ:s bedömning är att den teknik som i dag finns tillgänglig gör det möjligt att använda elektronisk övervakning vid besöksförbud. Tekniken bidrar till att det blir lättare att beivra brott mot lagen om besöksförbud. Tekniken kan också leda till att antalet sådana brott minskar. Däremot utgör den inte något egentligt skydd för en kvinna om mannen i fråga har bestämt sig för att skada henne. Före ett slutligt ställningstagande om en försöksverksamhet måste enligt BRÅ de rättsliga förutsättningarna prövas mycket noga. Regeringen delar denna uppfattning. I samband med en sådan prövning måste också de organisatoriska förutsättningarna utredas. Dessa frågor bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Brottsofferutredningen har i sitt betänkande Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) redovisat undersökningar av hur besöksförbudslagen fungerar och funnit att den fungerar relativt väl. De flesta brottsofferjourer liksom de flesta kvinnojourer som svarat på utredningens enkät har framfört att besöksförbuden fungerar väl. Enligt en forskningsrapport som utredningen inhämtat känner sig de personer förbudet avser att skydda säkrare och tryggare när förbudet har meddelats. Utredningen föreslår vissa förbättringar när det gäller bl.a. att avpassa beslutet efter parternas förhållande, särskilt när de har gemensamma barn, samt i fråga om förbättrad information om besöksförbudets innebörd. Utredningens förslag har remissbehandlats och avsikten är att en proposition skall kunna lämnas till riksdagen efter årsskiftet.

Av betydelse när det gäller skyddet för kvinnor är slutligen inte minst polisens utvecklingsarbete inom ramen för kvinnofridsreformen; det handlar bl.a. om förändrade attityder, bättre bemötande, kortare handläggningstider, utvecklade risk- och hotbildsbedömningar och samlade insatser för rehabilitering. Av den delredovisning av insatser för att bekämpa våld mot kvinnor som Rikspolisstyrelsen i somras lämnade till regeringen framgår att arbetet bl.a. omfattar förbättrade rutiner i samband med beslut om besöksförbud.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.